Dagens åskväder var av väldigt underlig art. Kraftfullt med andra ord. Mina små kottar sov med fönstret öppet när det dundrade som värst och vart stört omöjliga att väcka. Därför stod jag i ett helt mörkt rum med en sovande kotte i famnen som lämnade dregelspår på min axel då den värsta knallen kom. Det regnade ner gnistor från taklampan ner i mitt hår. Det tyckte jag var smått obehagligt. Men men, nu är allt frid och fröjd och solen skiner. Värsta upplevelsen var väl för människorna som var inne på Maxi när strömmen gick. Mycket traumatiskt beskrevs det.

Nu sitter jag och tjuvlyssnar på skvaller från mammas jobbkompisar. Det är inte klokt hur männsikor som skulle glömma sitt huvud på bussen om det inte satt fast kan sitta och gå igenom 30 människors liv med detaljer och tillbehör på 30 minuter. Jag och vovven behövde vila öronen lite och flydde hit.

Igår fick jag bästa komplimangen på länge. Spelade fotboll med två små kottar och fick givetvis "stå målvakt". Skulle släppa in en boll, men kunde inte för mina reflexer förbjuder mig (dessutom är jag sämst på att släppa in mål med flit. Det märks direkt att jag fejkar) så jag slängde ut händerna och limmade bollen. Killarna tappar hakan. "Wow, vilken räddning!! Ica måste vara den bästa tjejmålvakten i hela världen"
Jotack, den värmde gott i det redan svettiga vädret trots att det kom från en kille som säkerligen aldrig förr ens sett en tjejmålis in action, men ändå. Jag är hemskt lättsmickrad.

Nåväl, nu ska jag förse tanterna med mer vin, duka in och ut och spinga en tur (Har man blivit gammal då man förser sin mamma med alkohol??).