Har du problem med skalbaggar i silon?

Givetvis när jag fick syn på vad jag skulle dela ut för extremroligt utskick om nåt insektsmedel till hela rundans bönder kom jag att tänka på ett klassiskt citat från Yrrol som innehåller fru och gräsfläckar. Men det var inte bara jag som fick underliga tankar om denna rubrik. En kollega associerade helt ogenerat till en finare omskrivning av om man drabbats av flatlöss. Kallas det att jag har snuskig fantasi om jag säger att jag inte kunde säga emot honom (för första gången på tre år.)?

Med andra ord är jag tillbaka på mitt trevliga sommarjobb i min lilla gula bil, Albert. Han har blivit lite ringrostig och har nu inte enbart bucklor som jag åstadkommit utan nu får han väldigt lätt motorstopp om man svänger lite för intensivt åt vänster. Det kan vara lite jobbigt när man ofta ska vända relativt hastigt mitt i vägar. Igår tog jag en smärre omväg och hamnade väldigt fel under en u-sväng i en fyrvägskorsning. Motorstopp där var inte uppskattat av varken mig eller mina medtrafikanter.

Min trevliga tant som alltid bjöd på mörk choklad och klistermärken med djur och som diskuterade journalistik och tårgas i samma mening har visst gått och ramlat av pinn under våren, vilket är väldigt sorgligt.

Annars är allt precis som vanligt. Jag blir numera kallad Muppen av oförklarliga skäl, blir attackerad av hundar i alla storlekar, räknar fel vid frimärksförsäljning och råkar köra i alldeles för stora vattenpölar med öppet fönster. Idag höll jag dessutom på att klippa en grävling. Det har aldrig inträffat förr.

Nu har jag inte sovit middag på tre dagar och befann mig på after work med volleybrudarna igår vilket gav upphov till något skadad sömn. Med andra ord vandrar jag omkring som en zombie just nu, och det resulterade att jag fick åka nercabbad amerikanare genom stan under eftermiddagen. Fråga mig inte hur det gick till, men hem kom jag till slut, och det kan ju alltid vara trevligt. Fortfarande utan skalbaggar.

Utmanad

Både Gloria och Fjant har lagt ut en ny utmaning, som jag, dumt nog med tanke på tidpunkten, inte kan motstå att genomföra. Eller, jag har inte börjat googla ännu så möjligheten finns ju att jag inte alls kommer att fullfölja. Återstår att se. Nåja. Here it goes:

REGLER: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".

1. Vilket år är du född?

2. Hur definierar du din sexuella läggning?


3. Vad är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamn)?
Ja, den här snubben kändes ju väldigt stabil.

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

Känns som jag hittade en väldigt sexig bild.

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

9. Vad gör dig avtänd?

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamn)?

11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller TV som du gillar?

Man in the mirror

När jag var sju skaffade jag mig en stor idol. Jag införskaffade all information man kunde få om honom och blev överlycklig när min Kalle Anka-tidning berättade att nästa vecka skulle vi prenumeranter få en hel liten bok om denna underbara människa. Liten och oförstående som jag var på den tiden förstod jag inte varför alla bilder föreställde en svart liten kille. Var var min idol liksom?

Jag gjorde mimshower, klädde hela mitt rum med posters, tejpade mina fingertoppar med vit mantejp som man använder när man knoppar manen på hästar. Jag spelade in konsert efter konsert på tv och längtade till den dag då jag var tillräckligt gammal för att få gå själv. Var konserten var någonstans spelade ingen roll. Jag skulle dit.

Min högsta dröm i flera år var att stå på scenen ihop med honom och sjunga Heal the world. Det var helt enkelt det jag önskade mest i hela världen. Jag stod i vardagsrummet och skrålade till bror kom instudsande och vänligt bad mig att hålla truten. Albumet Dangerous hade jag nämligen inte på cd från början utan på LP och en sådan spelare fanns endast i vardagsrummet. Så där mitt framför fönstret bjöd jag förbipasserande på både Black or white och Heal the world, om och om igen. Brors förfrågan ignorerades med andra ord totalt. Det här var min absolut största kärlek då.

Alla rykten och anklagelser som först kom upp 1994 och sen även 2004 dementerade jag starkt och blev förbannad på folk som sa emot. Idolen i sig har nog fått ta emot mest skit av alla, och nej, han hade inte heller alla hästar i stallet, men personligen tror jag inte att hans mening med alla handlingar han sas utfört alls var densamma som media förstorat upp. Han var helt enklet helt enkelt den lilla killen som han inte fick leva ut när han var i den åldern utan behöll till vuxet utseende.

Senare i sommar skulle han plötsligt ge en hel drös avskedskonserter. Jag vägrar erkänna hur många sajter jag satt och köade på, och när tillslut biljettpriserna översteg vad en fritidsforskare som jag har råd med fick jag vackert acceptera att någon plats på avskedskonserten inte skulle tillhöra mig.

Nu kommer ingen att få se den. Mina vhs-band har jag spelat sönder för många år sedan, men jag har en drös dvd:er och Moonwalk står i ett mycket tummat exemplar på en trygg plats i bokhyllan.

Vad man man säga mer än R.I.P Michael Jackson- King of pop? Det är ett musikaliskt geni som trillat av pinn vid 50 års ålder. Sorgligt.

Klippet är från konserten i Bukarest 1992 som jag spelade totalt sönder hemma. Smooth criminal var den coolaste låt som fanns. Jag står banne mig fast vid det.

Släkten är värst

Ibland undrar jag verkligen hur det står till med generna i det här släktledet. För det första gäller det den här lilla detaljen som handlar om tid. Bror kan inte hålla tider, mor är likadan. Undertecknad har däremot smärre tvångstankar med att komma för sent. Nåja. Nu ringde min trevliga bror för ett par timmar sedan och sa att han och flickvännen skulle bli lite sena till vår middag klockan 18. Självklart undrade jag hur sena de beräknade bli eftersom jag inte vill riskera svältsymptom hos mig eller mamma.
- Bara ett par minuter max.
Ica hummar lägger på och vänder sig mot mor för att förkunna att bror blir sen. Även mor vill veta hur sen.
- Minst en halvtimme, svarar jag.
Nu är klockan 18:36 och bror har fortfarande inte dykt upp.

Sedan har vi det där syskonparet som i förhållande till mig är mor och moster. I dagarna ska jag och min lilla mams för första gången åka på semester ihop enbart hon och jag. Till detta tillfälle behövs naturligtvis en resväska och eftersom min mor släpar på ömtåliga saker så som hårfön och svenskt kaffe vill hon inte ha en väska med mjuka väggar. Genialiskt kommer hon då fram till att när mormor avled för nio år sedan packade min mor och moster mormors gamla resväska full med gamla foton och papper och placerade i min mammas källare. Där står den än idag och den har mycket hårda väggar. Självklart kunde mamma använda sig av den.

Vi rotar fram väskan från källarens mörka vrår och drar ut den i ljuset. Ett tresiffrigt kodlås ler vackert mot oss och siffrorna 0-0-0 står i fönstret.
- Det är koden, säger min mor tvärsäkert.
0-0-0 är inte alls koden och jag frågar om siffror i mormors födelsedata. Mor berättar då att de ändrat koden när de packade väskan full för nio år sedan, för att lätt komma ihåg den. Då jag befarar att mor drabbats av altzeimers light då hon förra veckan letade en kvart efter en soppåse som jag till slut hittade i soptunnan bad jag henne telefonera sin syster för att kanske få en ledtråd till kodhemligheten. Det skulle jag aldrig bett om. Första förslaget jag får är 4-5-4-6. Bara det förslaget när jag sagt att jag behöver tre siffror finner jag ganska roande. Sedan kommer en salig blandning av fyra sista siffror, postnummer, skostorlekar, telefonnummer i olika kombinationer. Samtidigt sitter jag och börjar blippa med alla kombinationer och börjar på 0-0-1 och sedan vidare systematiskt.

Vid jämna mellanrum gapas det ner ett nummerförslag från övervåningen som jag slår in utan resultat. Behärskat ber jag mor att få bryta upp väskhelvetet, men hon satt fortfarande klistrad med moster i luren då det ofta är väldigt svårt att avsluta ett samtal med denne (Nu är klockan 18:43 och nu skådar jag min bror utanför fönstret). En smärre molande värk började spridas i tummar och handleder efter snurrande och vickande på siffror och handtag.
-KLICK!
- Tjohoooo! Jag fick upp den!
Mor kommer rusande.
- Vad var det för kod??
- 308. Utan någon som helst logik.
Både mamma och jag är nyfikna på väskans innehåll så jag slänger upp den direkt. I det ögonblicket framträdde mitt största tvivel på tankegången hos de där två systrarna.
Överst i väskan ligger en lapp där det står "Väskans kod är 308".

Tänk positivt: du kan alltid blogga om det.

Jag har skapat en trend i att springa till tåg. Det är en mycket svettframkallande och jobbig trend men av någon anledning går alltid tåg som man springer ikapp i tid. De senaste fem dagarna har jag spenderat i Göteborg med min bästis Annapanna, hennes man Peter och deras lilla kotte Elise. Det hela var en mycket trevlig period som innehöll dop med massa trevliga gäster (och en del städande), promenader i solsken och underbara garv från lillbruden när man gjorde pruttljud framför henne. Igår var det sådeles dags för hemfärd.

Tack vare min lilla vän Annapanna behövde jag inte springa ikapp tåget eftersom hon skjutsade mig till pendeln som kom in till stationen elva minuter innan mitt tåg skulle avgå. Om det hade avgått i tid vill säga. Nu ställde jag mig på perrongen och väntade ihop med alla andra resenärer på att personalen skulle låsa upp dörrarna och vi kunde få stiga in. Eftersom det var en mycket solig dag stod de flesta helt avslappnade på plattformen och log mot solen. Erica, som sin vana trogen hade bränt sig dagen före stod istället i skuggan och huttrade. Tre minuter innan avgång hade dörrarna fortfarande inte låsts upp, och jag började ana tågförseningens dofter ligga i luften.

- *skraaaaap* ja mina damer och *raaaasp* X2000 mot Stock*tyst* vagnfel. Åtgärdas snarast.
Dessa underbara vagnfel! Finns det någon gång det inte är vagnfel? Nåja, det är ju ett ganska brett ord så varför inte. Kan ju innehålla de mesta problem. Vi stod och väntade i fem minuter innan vi fick höra meddelandet igen. Efter 10 minuter upprepades det. När lite dryga 20 minuter hade gått fick vi åter höra den raspiga rösten säga att det här tåget måste bytas. Vi får hoppa på det X2000 som nu kommer in från Stockholm två perronger bort. Vid nämnda perrong blir det naturligtvis kaos eftersom ett helt gäng stockholmsresenärer vill av och ett helt gäng göteborgsresenärer vill på. Varför vänta när man kan trängas liksom?

Tillslut kommer jag fram till vagn 3 där det är tänkt att jag ska sitta. Det är som att gå in i en bastu, men eftersom jag var en smula frusen gjorde det mig föga så jag satte mig ner och väntade på avgång, med något onda aningar om mitt anslutningståg i Katrineholm.

- Jaha, mina damer och herrar. Ni har nu fått byta tåg (Va?! Skojar han?), eftersom det andra hade ett vagnfel. Vi kunde inte stänga dörrarna ordentligt (Men låsa gick ypperligt), och ni vet ju kära resenärer att säkerhet är Sjs prio ett, därefter kommer restiden. Men nu ska vi snart rulla iväg med destination Stockholm.

Både fem och tio minuter gick innan det raspade till i högtalaren ännu en gång.
- Ja, som ni kanske märker har vi inte börjat rulla ännu. Det beror på att tåget ni skulle åka med var ett sexvagnatåg medan detta är ett femvagnatåg. Är det någon som kan tänka sig att ta det tåg som ska gå klockan 9:40 istället ordnar vår kundtjänst detta och vi ombord skulle vara otroligt tacksamma. Detta problemet drabbar främst våra resenärer i första klass, men vi kommer och delar ut värdecheckar till er som ersättning.

Inte en kvist reste sig. Inte heller jag eftersom jag fortfarande naivt satt och hoppades på att hinna min anslutning. X2000 kan ju köra in några minuter och jag hade en kvart väntan.
- Eh, sedan vill vi även berätta att AC:n inte fungerar i vagn tre. Där fungerar inte heller toaletterna så ni får gå till vagn ett eller fem om ni vill besöka en sådan.
Tja, det med AC:n hade vi märkt och många av morgonens kostymnissar hade gett upp sin fräscha look och satt nu i skjorta med översta knapparna uppknäppta.

- Då ska vi nu kunna rulla ut från perrongen. Förresten vill jag tillägga att då vi nu fick hoppa på ett tåg som ankom direkt från Stockholm är bistron så gott som tom. MEN, mina damer och herrar, det finns kaffe, te och varm choklad och en dag som denna bjuder vi naturligtvis på detta. Vi kommer nu att gå ut och kontrollera era biljetter så får vi se hur vi kan lösa anslutningståg på bästa sätt.

Äntligen rullade vi iväg runt en halvtimme försenade och jag hade fortfarande hopp om att hinna med min anslutning. Efter en timme sjönk dock oddsen då vi som skulle till Eskilstuna helt enkelt fick följa med tåget till Södertälje och där vänta ett tag innan vi kunde hoppa på ett tåg hemåt. Det skulle gå betydligt fortare än att hoppa av i Katrineholm. Dock tyckte jag synd om snubben som skulle till Sala. Han fick hoppa i Katrineholm, ta ett tåg till Hallsberg, byta till ett tåg mot Västerås, sätta sig på en buss som skulle ta honom någonstans och därefter få åka taxi till slutdestination. För min del skulle nu resan bli längre i samma vagn och med den syrebrist som befann sig i vagn tre hade jag nästan hellre åkt rullskridskor hem. Syrebristen gjorde mig dock relativt snurrig och jag satt och dvalade fram och tillbaka i vakenhet och dreggel. I det tillståndet behövde jag aldrig ens fundera på att besöka toaletten och slapp då sådeles att springa två vagnar bort.

Dock var ju fortfarande tåget en vagn kort och då en hel drös steg av i Skövde blev det fart på personerna som inte fått nån sittplats.
- Är det ledigt här?
Jag tittar upp och tappar hakan i mitt redan svullna och kräftröda ansikte. Plötsligt var jag beredd att förlåta SJ för alla misstag och istället hylla dem för att de glömt en vagn. Bredvid min plats stod Thomas Ravelli!! Jag nickade och började genast planera dialoger innehållande målvaktsanalyser, VM 1994 och annat smått och gott. Allt var förlåtet SJ. Jag var nog den lyckligaste människan på tåget. I tre minuter. Max.
- Ursäkta. Du sitter på min plats.
Bredvid oss står en tant och har helt enkelt mage att vilja kräva platsen av en nationshjälte som räddat straffar i 40-gradig hetta 1994. Hade hon ingen skam i kroppen? Efter den prestationen behövde han givetvis sitta ner och vila. Men icke. Gentlemannamässigt fick han resa sig och fortsätta sin jakt på ett tomt säte. Förbannade SJ som bokar in folk på vareviga plats!

Nu fick jag fortsätta resan som blivit mycket längre helt pötsligt mot Södertälje. Där satt jag ännu en gång och huttrade i skuggan i väntan på ett tåg som skulle ta mig hemåt. Hör och häpna kom det in i tid och jag skuttade glatt på och satte mig. Ingenting hände.
- Ja, eftersom de spränger längs banan i höjd med Nykvarn kan vi inte åka riktigt ännu på grund av säkerhetsrisken. Vi får stå kvar tills de är färdiga.

Att stå flera hundra meter över marken som man gör på Södertälje Syd och få höra att någon spränger i banan lite längre fram är INTE goda nyheter.

Bara en och en halv timme senare än jag skulle ankom jag slutligen till Eskilstuna och ska härmed göra allt i min makt för att spara pengar till en bil, alternativt en billig EU-moppe.

Måndagsgriller

Otroligt intellektuell dialog mellan mig o Fjant.

I: Idag har jag kört ut Året runt. Har du fått någon?
F: Nej, jag prenumererar ju inte längre. Köper bara nummer då och då.
I: Eh… okej, pinsam.
F: Äh, är väl inte lika pinsamt att köpa nummer då och då av en tanttidning än att prenumerera?
I: Näe, kanske inte. Jag läser dem ju hemma, men jag skyller ju på mamma. Du kan ju inte skylla på Daniel.
F: Haha.
I: Eller jo, han vill åt recepten, eller Mitt bästa tips. ”Hur ska jag få bladen på mina blommor så gröna? Jo, du tar fem skedar citronsyra och fem skedar bikarbonat sedan ställer du det i kylen i fem år och duschar sedan dina växter lätt.” Alltså. Jag fattar inte det där med de där tipsen. ”Hur får jag bort en fettfläck” och så har de femhundra olika förslag med olika grejer de smetar på. Jag menar, hur kul är det om du är rädd om låt oss säga en tröja att smeta in den med smörextrakt? Hur fasen kommer de på allting?
F: De får det från farmors mormors mors mamma.
I: Ja, men hur kommer DE på allt då?
F: Jomen du vet, det var förr i tiden innan det fanns någon tv. Då hade de inget annat att göra än att sitta och experimentera med sådana saker.

Tur att livets stora frågor så lätt finner svar.

Fönstertvätt och schlager en lördag. Börjar jag bli gammal?(Uppdaterad)

För första gången sedan jag flyttade in i min trevliga lägenhet (i september är det fem år sedan) har jag tvättat mina fönster. Utan fågeln med uppenbara magproblem under Guifs sista semifinal hade det inte skett nu heller. Dock är jag relativt säker på att bruden som bodde här innan inte heller tvättade fönstren särskilt ofta. När solen skiner in genom mitt vardagsrumsfönster kan man nämligen se konturerna och lite prickar och liknande från ett 10x10 cm stort klistermärke med Pongo och de 101 dalmatinerna. Jag har funderat på hur stenhårt insjunket det är. Svaret blev: inte alls. Det rann av hur lätt som helst. Mina fönster går nu att se genom och jag blev lite ledsen när jag märkte vilken solig dag som befann sig utanför fönstret. Undra hur många sådana jag har missat.

När jag ändå var igång fick jag nåt ryck att även damma, dammsuga och moppa resten av lägenheten. Efter att ha legat däck i en hel vecka efter den något påfrestande helgen vet jag inte om det var det bästa jag kunde kommit på, men jag är nog så gott som feberfri och den oväntade svettattacken till dammsugningen var säkert helt normal. Nu har min axel i vanlig ordning flyttat hemifrån efter allt putsande så kroppen är trött och svullnaden i halsen har fortfarande inte gått ner. Aja.

Under kvällen finns nu naturligtvis inget bättre nöje än Eurovision. Som får mig att skämmas för att vara europé. Just nu sitter jag och kollar på en tysk i silvriga tights. Han hade visst varit med i U96, och det var ju super. Han skulle hållt sig där, för den musiken var underbar. Den här var istället, ja, vad ska man säga... vidrig? Mitt upp i allt kommer dessutom Mansons ex Dita von Teese upp i rutan. Vad gör hon där?

Grekland måste vara en gammal aerobicsnubbe som snott tröjan från början av nittiotalet då korta piké var helt okej att bära, eller nåväl, mer okej än nu i alla fall. Hans höga knän under olika och inte alls regelbundna perioder av låten är helt oslagbara.

På detta verkar inte Turkiet kunna klockan. Frankrike vill jag inte ens veta vad de tänkte med, inte Ryssland heller. Azerbaijan med svenska Arash var dock bra. Finland måste mitt E-typeälskande hjärta heja lite på. Jag kommer att vilja hålla lite på Ukraina för sedan Rustlana tog världen med storm 2004 har de haft lite fart i sina bidrag. Sedan kommer jag minsann inte ihåg så mycket mer än Malena.

Malena är snygg som få. Hon har biceps att mörda för och hon är fasen en av de enda i hela tävlingen hittills som ser helt överlycklig ut över att få stå där och sjunga inför hela Europa. Det ger henne cred som heter duga. Dessutom är jag glad att hon slopat sminkningen och håruppsättningen från de svenska tävlingarna. Nu ser hon inte lika galen ut när hon ska ta i i sista höjningen. Innan var det så man blev lite mörkrädd. För en gångs skull vann ju rätt låt den svenska tävlingen, och i år tycker jag att det svenska bidraget borde ta hem hela skiten. Jag är nämligen skeptisk till att Finland gör en 2006 och vinner igen.

Nu har Albanien en söt kroppsstrumpebeklädd man på scen som ser ut som en levande bacill. Mycket suspekt. Jag hoppas verkligen att länderna har humor och inte är seriösa i sina scenshower. Norge är mer suspekt än nånsin och jag kan inte riktigt förstå varför det sägs att alla svenskar älskar det bidraget, men jag kanske inte hör till dem. Sedan lider jag med hans dansare som ska stå ut med att hoppande göra plankan genom halva låten. Det måste vara tufft.

Den här röstningen kommer att bli mycket intressant. Malena tappade en hel del toner, men ändå. Go Malena!

Citat Shirley: Ja, ni ska se här nedanför. Här fullständigt folkfestar de.
Hm, Folkfest som substantiv har jag hört, men som verb? Cool. Eller ännu ett bevis på att jag börjar bli gammal?

Uppdatering
Nu inför sista bidraget sitter våra kommentatorer och säger att det här är den bästa finalen på åratal. Åter igen undrar Ica om hon har befunnit sig på en annan planet de senaste åren. Scengolvet väger 80 ton och Spaniens brud försöker se ut som Pink. Orginalet är dock hundra gånger snyggare även om den här bruden har något som i alla fall upptill påminner mycket om Charlotte Nilsson (ja, det hette hon då) 1999 vann med Tusen och en natt.

Uppdatering II
Okej då, om man tar bort samtliga som var stora skämt var faktiskt resten rätt bra. Med andra ord kan man säga att det är stora kontraster. Så jag har ändrat mig.

Uppdatering III
Say what what??! Killen som höjs på den gigantiska plattången ligger inom topp 10! Hur kan Grekland få fler poäng än vi? Och Frankrike. Jag har visst redan sagt att jag inte förstår storfavoriten, och det verkar jag vara helt ensam om uppenbarligen. Tjurigt tycker jag fortfarande att Malena var bäst!

Uppdatering IV
Tycker det är väldigt roligt att Ryssland fortfarande inte släppt T.a.t.u. De har såvitt jag vitt släppt ett album och jag tror det var 2002. Men fortfarande är det med inom allt som Ryssland bidrar med. Jag misstycker inte. Jag var en av de som köpte det albumet och fortfarande lyssnar på det ibland. Grekland har fått en tolva och jag verkar helt enkelt lugnt kunna fortsätta lyssna på min suspekta musik, eftersom det här fattar jag helt och hållet noll av.