Historien om hur man får folk att snegla undrande på en:

Söndag kväll. Mamsen och Ica bestämde sig för att följa Icas principer vilka är att inte komma för sent. Därför tog vi hunden i ena näven och packningen i andra näven och knallade upp mot busstationen för att vänta på bussen som skulle gå inom en halvtimme. Eftersom promenaden tar knappa fyra minuter var vi med andra ord framme i väldigt god tid. Uppe vid vägen blåste det så förbenat att vi ställde packningen vid stolpen och drog oss ner i skogen för att få lite lä. Där fann Ica en gammal vägpinne. En sån där orange sak med reflexklistermärken på. Eftersom den såg så övergiven ut tog jag den raskt som leksak och jag och hunden for rundor och drog i pinnen. Då och då frågade jag mamma vad klockan var. Tiden gick segt trots att jag lekte med vovven och vid fem över suckade jag eftersom bussen inte skulle gå förrän kvart över.
WROOOOOM!
Där for bussen förbi i ett hastigt tempo.
Bilden av Ica:
En blond brud kommer jagandes efter bussen och vinkar med armarna. Bussen stannar och Ica kliver på. I ena handen har hon en halv orange vägpinne, i den andra packning, hon flåsar som en älg och har allmänt hysterisk blick. Fram langar hon ett papper från psykvården att hon får åka gratis buss. Blickarna från mina medpassagerare var en smula undrande. Tanterna såg förskräckta ut och la sin väska på sätet bredvid. Jag är numera ökänd som bussjagande psykfall som dessutom springer runt med vägverkets tillhyggen. Underbart.


Övrigt:
Jag har vart hos psykosören. Det är en ny term för ett psykfall som kan klippa hår. Där rök sju centimeter i ett nafs. Jag har även vart en fena på volleyboll och är nu blåslagen från topp till tå.
Vid veckans restaurangbesök serverades jag sju potatisar. I samma veva upptäckte jag att coca cola verkligen smakar vidrigt. Jag är van vid light och ska så förbli. Oavsett nyttighet.
Under natten hann jag inte somna mellan ficklampan i ansiktet så jag har inte införskaffat mycket sömn.
Väl hemma en dag tidigare skulle jag ta hand om mamsen som har nyopererat knä, men ingen mams hemma när Ica kliver genom dörren. Nej, givetvis har komplikationer uppstått och mamsen har förlorat lite vääääl mycket blod för att få komma hem. Så nu sitter vi här. En mörkrädd blondin och en feg hundstackare. Vilket radarpar.