Härliga tider, strålande tider.

Huset jag bor i kan vackert döpas om till sjukhuset. Nu går vi två mycket ynkliga och eländiga människor runt i vår egen dimma. Den ena går som en ovanligt långsam snigel med kryckor och bandage runt hela benet. Mitt på benet ser det ut som en fotboll är inlindad. Så är dock inte fallet utan det är mamsens knä i nuvarande storlek. Den andra har feber, halsont, ont i leder, rygg och huvud. Hon har dessutom kramp i ena vaden.

Den som bryter kontrasten är just nu hunden som far runt som en galen åsna. Hon har vart ute i regnet och blivit dyngsur. Då är det roligt att springa och hoppa på allt.

Känns en smula snopet då jag skulle hem och ta hand om mamsen och hund. Nu får bror ta hand om hund. Jag får laga halvdan mat till mamsen och sen lägga mig ner i minst 10 minuter så hjärtklappningen lugnar sig lite. Jag kommer med andra ord få skäll på måndag. Nåväl. Jag kan inte påstå att jag rör mig för mycket iaf. Var ute och gick 20 min i morse för hunden inte skulle känna sig försummad. Det var så jobbigt att jag låg däck i en timme efter.
Typiskt nog var man vaken redan vid kl sex i morse.

Jag har ingen som helst skrivinspiration vilket också irriterar då jag endast har tillgång till datorn två dagar i veckan. Hrmf!