Det är vamt ute. Jag älskar det. Hemma går mamma och flåsar och håller sig inne. Hunden ligger under bord och smyger på flugor med tungan två meter utanför. Hon förstår inte att flugorna blåser bort av hennes flås innan hon hinner sätta tänderna i dem. På dagis går tanterna och letar skuggia platser, men erkänner att man ju inte ska klaga. Jag sitter i solen med glädje. Synd och skam att man inte kan ta ett par sådana här dagar och klämma in i en liten ask för att sedan öppna i äcklelnovember- mars då man nästan är självmordsbenägen av kyla, mörker och kritvita fingrar.

Tog årets första dopp i Sverige idag. I världens brunaste dyigaste sjö med massa stenar i. En halkig historia där jag vaggar fram som en gravid pingvin med ett fast grepp om Jens arm.
Som den sanna hultabo man är tog vi oss också till Ikea. Soliga dagar brukar vara ett säkert kort. Annars brukar jag bara gå dit på tisdagsförmiddagar och helst inte under sommaren alls. Hittade mina glödlampor som ska hindra den kommande höstens mörker från att bli för dominerande i min lägenhet.

Hittade min martini som jag ställde in i kylsåpet igår med planer på att dricka upp den framåt natten. Var dock inte så sugen när jag hittade den inför frullen imorse. Kanske skulle ut och sätta mig och smutta på den och känna mig glammig. Kanske man inte är så glammig dock med ingrodda smutsränder på fötterna, jeansshorts från 1994, avocadofläckat linne samt otvättat hår.

Nästa gång jag föreslår att jag ska åka till havet med mamma så hindra mig. Snälla! Gårdagen blev en parodi med en hysterisk hund, en brassestol med hål i, en sittplats i vägen för varutransporter, en vind i onåd, en mamma som spillt kaffe i hela kylväskan med tillhörande matsäck, en solkåt dotter med kort stubin, en planerad middag där affären vi skulle handla i visade sig vara stängd, och slutligen en snabb regnskur. Underbart var det. Jag var röd som en kräfta vid hemkomst, men det har, kors i taket, lagt sig nu.
Körde lite sightseeing i Vejbystrand och Ängelholm och fick nostalgiska känslor. Köde förbi husen som mamma berättade att vi tänkte köpa. Underligt i min åsikt: Jag kommer ihåg ALLT. från närsom i princip. Särskilt min barndom. Utom saker jag tycker är otrevliga (praktiskt va?). de verkar förträngda. Antar att husköpet var en sån grej. Jag ville antagligen inte flytta, och jag är glad att vi inte gjorde det. Puh. vad skulle det blivit av mig då? eller, kanske inte kunde bli värre ;)
Nåväl. Dagen avslutades alltså med middag på terassen i form av sallad och nåt djupfryst fisk/skaldjursgrillspett.