Normal sinnesstämning inför redovisning och snökaos

Vädrets makter kan ingen rå på. Sägs det. Jag känner dock när jag vaknar och snön vräker ner som ettriga, irriterande, blöta och slabbiga flingor att jag visst kan påverka det genom att svära högt, stampa i marken och krigsdansa så jag väcker grannarna. Tyvärr är det ju bara min egen energi jag slösar på och snön vräker lik fasen ner i samma tempo trots alla rituella övningar.

Att börja dagen R som i redovisning med att slå huvudet i sänglampan och stiga upp i en ovanligt ljus lägenhet eftersom världen utanför är vit är ingen bra början. Inte enligt mig. Länge stod jag och betraktade snön i beslutsångest om jag skulle ge mig på och cykla eller om jag skulle vika mig för vädret och gå ner till skolan. Raskt kommer man sedan fram till att grejen med att gå är att man måste lämna lägenheten 20 minuter tidigare än när man ska cykla, och har då verkligen inte tid att stå och betrakta eländet utanför fönstret.

Jag kände mig som snömannen i Monsters inc. när jag knallade ner till stan. Jag var relativt begravd i snö, såg bortkommen ut, såg inte ut alls eftersom luvan är i storlek XL och snart skulle jag väl stoppa en pensionär på morgonpromenad och erbjuda snow cones. På det hela höll jag på att bli överkörd då luddet på luvan diskret täckte den blåa saaben som höll på att vara lagöverträdande och ränna in i mig mitt på övergångsstället.

En smula ilsk, varm, snöig och blöt knallade jag in på skolan med fem minuter till godo att hinna slänga in lunchlådan i kylen och knalla upp för trapporna. Vad inträffar? Jo, givetvis sitter våra redovisningessnubbar fast nere i Småland och kommer inte befinna sig här i Norrland förrän tolv. Vår föreläsare satt fast på tåget i Flen då en lastbil hade fastnad mitt över rälsen. Våra redovisningar kommer med andra ord inte börja förrän 12:30.
Det här passar inte in i mitt tidsplanerade och numera erkända stressade liv. Jag vill bara ha det gjort, vara klar, ta helg och göra mig redo för kommande aerobic, fest och praktik.
Min mentala topp var inställd på klockan 13:15. Nu är den lite mer snurrig och inte riktigt inplanerad.

Dock, mest av allt stör det mig att det just är snön som hindrar allt. Jag kan inte förstå någon positiv aspekt med snö, förutom att hunden gillar leka i den, och man kan åka snowboard på den, men då krävs även en backe. Hade det vart värmebölja som fått tågrälsen att krokna hade det inte påverkat mig på samma sätt.
Nåväl. Det är inget att göra åt.
Jag får väl lägga mig på rygg och titta på en ihopfantiserad himmel och känna inre frid och harmoni.