Thursday, September 13, 2007

Jag vill va kort, sa Långeman

Alla textkunniga människor som gått i ens väg under högskoletiden har sagt samma sak: Det är ingen konst att ordbajsa. Den som kan skriva kort är den som kan skriva. Mitt första år på högskolan i Malmö trodde jag dem inte. Mitt andra år på universitetet i Växjö började jag fundera på det, men hade svårt för att praktisera. Mina tre år på Mdh kanske har lyckats pränta in något om att skriva kort i skallen på mig. Ibland. Bloggen är mitt orddass, så här märks det inte.

Svårigheten har kommit nu sedan jag började frilansa (ja, jag måste få säga det. Låter ju coolt), och verkligen måste skriva kort, annars får jag sparken och därmed ingen lön och ingen jobberfarenhet och hela spektaklet. Förr kunde man ju lyssna, nicka lydigt och sedan strunta fullständigt i det till viss del. Det fungerar inte längre.

Varje gång jag ska referera en match sitter jag och pressar tränarna i telefon. Jag vill verkligen de ska säga mer än att de hade flyt eller otur, att de satte sina chanser eller inte, och om hela laget ska berömmas eller bara nån enstaka stackare. Oftast säger de inte mer än så. Hände det inget roligt? frågar jag ofta lite försiktigt. Pratar jag med tre av lagen i min serie gruffar de mest tillbaka att så himla kul är det ju inte att förlora. Dock är tränarna faktiskt väldigt trevliga och jag hör att de verkligen anstränger sig för att variera sina ord. På gott och ont.

I mina referat får jag ungefär ta med en tredjedel av det jag antecknat. Då ska ju dessutom vissa av grejerna kunna vävas in som vanlig text och inte citat utan att det finns någon värdering eller något tyckande från min sida. Mycket svårt när man i vanliga fall är en åsiktsmaskin utan stoppknapp. Innehåller matchen dessutom två bottenlag ska texten kortas ner ytterligare, för det är ju inte särskilt intressant att läsa om dem. Hrmf. Allt jag skriver är väl intressant?

Att skriva sju till åtta rader och försöka variera sig när folket säger samma sak är inte särskilt lätt. Just ordet säger sen. Det finns ju massa synonymer till just detta ord. Men jag vet inte om tränarna sen vill läsa att de brusade/ myste/ skrockade/ brölade/ gormade/ viskade/ mumlade/ påstod/nämnde/ meddelade/ yttrade i mitt referat när de egentligen bara sagt något helt neutralt.

Med andra ord är det verkligen en konst att skriva kort. Något som jag inte den här gången heller visar att jag behärskar.

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Ytterligare en gång så har jag, genom att gå in på din block, fått mig ett gott skratt! Man kan bara njuta av din förmåga att använda det svenska språket, få till det där extra som gör det så otroligt kul att läsa.

Du får ta några år med korta referat, för jag lovar dig, med den talang du har så kommer du att snart få skriva din egen blogg, kolumn i någon stor tidning!

Keep it up!

7:30 AM  
Blogger Heléne said...

Det Är svårt att skriva kort. Det var en utav de nyttigaste övningarna för mig på kursen igår. Jag blir paniskt när någon säger "använd max 500 tecken", men det går ju.
Och dina små (som i korta, inte obetydliga) fotbollsreferat är faktiskt bra, tycker jag som inte förstår någonting av den sporten.

9:17 AM  
Blogger Ica said...

Anonym- Tack så hemskt mycket. Blir glad som en liten... ja... liten... kort text.

heléne- Hihi, jag gissade att du fick det inpräntat igår.
Och att du läser sport är en extrem komplimang.

9:49 AM  

Post a Comment

<< Home