Friday, April 30, 2010

Party med 40-taggare och livet på en skör tråd

När man är i Kina får man vara med om väldigt mycket underliga saker som sällan händer hemma. Ut och partaja med två fyrtiotaggare är en av dem. Under söndagens sedvanliga brunch (nytt ställe, inte lika mycket skaldjur men ack så god äppelpaj), med kollegor till kusinens man slog jag slag i saken och tvingade bruden bredvid mig att gå ut och dricka öl. Tack och lov hade jag dessutom hoppat på vinstlotten: Vivian visade sig vara en Taiwan-brud med hög chefsbefattning som oftast utmanas av sina anställda att öla till någon stupar. Hon förlorar sällan, eller rättare sagt aldrig.

Kvällen påbörjade som vanligt för sent då kusinen åter inte kunde bestämma sig vad hon skulle ha på sig, eller veta var skorna befann sig och huruvida pappan till lillgrabben verkligen hade koll på allt som måste has koll på, men vi anlände i alla fall till en japansk restaurang med en meny tjock som en bibel. Det hela var ett mycket lyxigt "all you can eat and all you can drink"-ställe vars meny hade bilder. Självklart började vi med att beställa in öl, eller ja, jag och kusinen i alla fall. Vivian beställde in nåt konjakliknande med körsbärssmak som hon använde som dryck till maten.

Kusinen och den galna konjaksdrickande Vivian

Nåväl, menyn var bara att öppna och sen var det bara att börja peka på bilderna på det som såg mumsigt ut. Det blev en massa olika konstigheter eller vad sägs om små havssniglar (vansinnigt goda) och gåslever (mindre gott). Vi serverades nån form av strutar i sjögräs, småfiskar som mest smakade möcklagädda (för dem som ätit fisk fångad i sjön Möckeln vet att det brukar innebära en måltid som främst smakar dy), räkor på is och hummersallad. Till detta dracks det öl, körsbärskonjak, saké och papayajuice.

Checka in sniglarna!

Mitt i allt detta får vi in en bit fisk. Eftersom jag bara pekat på bilder och Vivian snackat kinesiska med servitriserna hade jag oftast inte en aning om vad jag egentligen åt. Med ett glatt leende ber Vivian mig att smaka, vilket jag gör. Relativ god fisk, men smakar inte så mycket, och jag frågar vad det är jag äter. Josåatte... jag har suttit och ätit Fugu, eller blåsfisk som det även heter. En firre som ska fångas rätt, dödas rätt, skäras rätt och tillagas rätt annars kan den vara dödligt giftig. Jag ser framför mig kocken som ger Homer Simpson en blåsfisk som bara skrumpnat ihop och varit omöjlig att identifiera de olika delarna på och förväntar mig att när som helst börja få kvävningskänslor och avlida på plats.


My piece of blowfish


Här ser man mer tydligt hur giftig den faktiskt är!

I ren dödsdesperation ursäktar jag mig och går på toaletten och får för första gången under min resa uppleva en ståtoalett dvs. ett hål i golvet. Ett väldigt fint och välpolerat porslinshål, men ändå. Väl tillbaka börjar restaurangen slå ihop för kvällen (Självklart. De vill ju inte ha ett fugu-lik på sitt golv innan stängning), och jag föreslår att vi ska dra vidare så jag iaf får spendera mina sista timmar i livet med att dansa lite.

Sagt och gjort drar vi till nåt lyxställe där man får passera en metalldetektor innan man blir insläppt. Priset för att boka bord och med tillhörande helrör kostar på detta place i runda slängar 10 000:-. Och då befinner vi oss ändå i Kina där i princip allt utom påsar med zipstängning är billigt. Inget helrör för vår del kan jag lugna den chockade med. För min del blev det öl, och de övriga två beställde varsin Cosmopolitan som visade sig vara så groteskt misshandlande för smaklökarna att de helt enkelt fick stå kvar på bardisken.

I sann Ica-anda terroriserade jag DJ:n ett par gånger för att få önskemusik. När jag insåg att jag önskade gudson IIs favvolåt kände jag mig plötsligt väldigt nördig och ville gå hem. Dock ville en snubbe från Boston iförd en bajsbrun kofta inte riktigt att det skulle ske av nån anledning utan jag fastnade där med två nya öl och en utmaning om ocoola danser. Jag vann överlägset med "klubba sälen" och "cykelpumpen" och därmed ytterligare en öl.

Då Ica faktiskt inte fyllt 30 än är hon inte betrodd att stanna ute själv sent på kvällen utan fick därför snällt följa med när kusinen o Vivian ville åka hem. Bostonsnubben tjatade promt på att jag skulle stanna men då mina danser var slut och jag dessutom fått öl så jag klarade mig nappade jag icke på detta. Dock envisades han att följa med och ta nummer. Kusin fick då tvinga honom att hälsa på henne och när han enbart gjorde det och sedan inte sa mer till henne blev han roligt utdömd. Han var dryg, ohyfsad, oartig, kaxig och hade en jäkla attityd och dessutom var han bara ute efter lammkött. Underbar människoanalys av två ord.

Morgonen efter vaknade jag. Den jäkla blåsfisken hade gett upphov till viss huvudvärk, men än så länge lever jag, även om det är knappt.

3 Comments:

Blogger 凱倩 said...

舊書不厭百回讀,熟讀深思子自知。 ..................................................

4:19 PM  
Blogger MathewP_Thu22269 said...

Nice post ~ 3Q..............................................................

12:06 PM  
Blogger 4-klöverns finurliga funderingar said...

En del hävdar att när man är nära döden så upplever man liveti vitöga och efter det blir man en smula lyckligare eller hur det nu va. Bara så du vet ;-) blir ju ändå ett bevis på att ni var på en väldigt fin resturang då du inte dog helt och fullt och det är blir lite som när de skulle kolla vem dom var häxa genom att slänga ner dem i vatten. Om de sjönk var de inte häxor men döda O

11:59 PM  

Post a Comment

<< Home