Att frosta av en frys

Något jag aldrig gjort i hela mitt liv, och dessutom hoppats att jag skulle hinna flytta innan det skulle vara dags. Dock har jag nu kommit fram till att om jag ska fortsätta så hela livet kommer jag aldrig att få något långvarigt hem. Nu har jag väntat fem och ett halvt år, och jag ska vara ärlig: det var verkligen dags.

Min frys var ungefär 1/3 matlådor utan datummärkning, 1/3 matvaror med utgånget datum samt 1/3 is. Så roligt var innehållet där ja. Nu hade jag ju dock gett mig fan på att 1/3 skulle ut (och då menar jag isen, inte matvarorna med utgånget datum, men det försvann en hel del sådana med). När väl alla matvaror i frysen var ute började jag leta efter en avstängningsknapp i frysen. Okej att majoritet av väggar och golv var isbelagt, men isen kunde väl inte dölja en hel knapp? Det var bara att googla fram en bruksanvisning och försöka hitta en liten knapp där som skulle berätta hur frysen stängdes av. Ingenting hjälpte. Tillslut svalde jag all stolthet och ringde Bosch kundtjänst.
"Det är samtal före dig. Du är placerad i kö. Vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Du har nu plats nummer... tre."
De som ringer mig på hemtelefonen (mamma och Johanna) vet att min telefon max klarar 20 minuter om den är på bra humör innan batteriet dör. Plats tre räknade jag skulle gå på ungefär fem minuter och satte mig att vänta. Efter 17 minuter började telefonen pipa och jag började svettas lite. Då kom erbjudandet att man kunde knappra in sitt nummer och samtidigt ha kvar sin köplats, men ändå bli uppringd. Snabbt börjar jag knappra.
- Hallå! Hallå! Oj vad du knappar!
Så dags att svara. Snabbt mellan pipandet i luren förklarade jag mitt problem.
- Jaha, du har bara en processor. Du måste stänga av både kyl och frys samtidigt. Det går inte att stänga av bara en.
Det var ju precis vad jag ville höra. Okej att förvara alla fryssaker en viss tid, men även kylsaker blev helt enkelt för mycket. Särskilt när man som jag inte har någon balkong. Det är ju tur att man är innovativ.

En träningsväska i spännband fastsurrad runt fönsterkarmen, en plastpåse (som inte syns) i skärp fastknuten i elementet och en kall fönsterbräda senare.

Väl tillbaka vid frysen kunde jag inte minnas vilket håll knappen skulle vara på för att kylen skulle vara av (Ja, det saknas nummer eller "on"/"off" och min kylskåpslampa pajade i november 2006 och jag har inte orkat byta den ännu.), eftersom jag stått och fipplat knappen upp och ner under telefonsamtalet. Motorn brummade ju i vilket fall märkte jag. Det var bara att placera sig vid frysen med bra verktyg och sätta igång.

En plåt för vattenuppsamling, en hårfön för smältarbete och en mobil för nöje.

Det var nu bara att skrida till verket, slå sig ner på golvet och börja blåsa. Ett arbete som inte gick i 190 vill jag lova. Efter en kvart kom jag på att kastruller med varmt vatten i kunde vara till nytta. Efter två timmar såg resultatet ut så här:

Man börjar kunna ana hyllor i frysen.

Nu var dock Ica måttligt road efter att ha suttit på golvet med hårfönen och käkat lunch samt i tristessen råkat lyckas radera sin egen ringsignal på telefonen. Det var dags att ta i med hårdhandskarna. Då det i bruksanvisningen stod att man försiktigt kunde "skrapa" bort lite islager om man lätt på handen valde jag att plocka fram något av de försiktiga verktygen. Hammaren gick med andra ord bort och ishacka har jag ingen. Med andra ord var mitt bästa redskap ett salladsbestick modell ganska stor. Nu var det bara att gå lös med salladsbesticket i ena handen och fönen i andra. Ett tips till er som tänkt försöka detta: bär skidglasögon, cyklop eller vad katten som helst. De små isbitarna far som galna projektiler om man slår riktigt hårt, och kan nog minst skapa blindhet, och om inte annat väldig kyla när man för sent inser att man slagit is innanför tröjan. Sedan bör man också koncentrera sig på ett av verktygen då det lätt även far in isfragment i fönen, något den inte uppskattar.

Ah, här har det hackats bort en del i alla fall.

Förmiddagen var borta. Så också eftermiddagen, och nu var tålamodet slut. Översta hyllan var någotsånär isfri, undre såg man i alla fall att det var en hylla, så nu fick det vara nog. Armarna var trötta, händerna var kalla och blöta av all is, och benen hade fastnat i sitt läge. Alla som någon gång drabbats av stela ben vet då också att man gärna tar hjälp av något för att ta sig upp, vilket även jag gjorde. Jag la handen på ena hyllan i frysen, reste mig... och satt fast! Min blöta hand frös snabbt och enkelt fast på ena hyllan, vilket för den kvicktänkta då dessutom innebär att jag inte alls hade stängt av frysen utan suttit och fönat och hackat på is som fick näring för fulla gubbar. Handen lossnade ju snabbt och lätt med lite ny föning och frysen fick nu ses som färdig.

Med pigga, spänstiga steg (nåja, hur spänstiga de nu kan vara med ben som för två minuter sen satt fast i sitt läge) öppnade jag dörren till sovrummet för att hämta in mina kalla varor. Där kom nästa chock:

Åtta grader är INTE att rekommendera som inomhustemperatur.

Natten fick spenderas med flanellpyjamas, fleecetofflor, vetekudde, duntäcke och filt. Men ack vad fin frysen är nu.