Friday, April 16, 2010

Det här med att skaffa barn

Många i bekanskapskretsen har ynglat av sig. Flera går med en bulle i ugnen och vissa har tilloch med kläckt ut både två och tre stycken. Somliga till och med fem. Dock inte jag. Jag har dessutom sagt att jag gärna lånar andras barn, men inte skaffar egna. Ärligt talat finner jag mig själv som en mycket klok människa som myntat detta uttryck. Ovanligt klok till och med.

Min senaste vecka har gått i bebistecken. Mitt senaste dygn har bestått av ENSAMT bebisansvar. Min gudson (bara det, inom loppet av tre månader har jag skaffat mig TVÅ gudsöner. Slå den om du kan) och tillika kusinbarn och jag har tillbringat det senaste dygnet med varandra som sällskap. Han är en liten pärla. En liten pärla som gillar prata med stora bokstäver, har en förkärlek att plocka ut samtliga barnmatsburkar ur skåpen, anser sig för fin och ha för känsliga knän för att krypa och dessutom finner det otroligt roande att rycka i saker som ej är till för att ryckas i som exempelvis ögonfransar, örhängen, navelpiercingar och strumpor.

Vi började hela vår ensamma dag med ett mellis med fruktpuré och lite mosad avocado. Eftersom lillsnubben fyller ett på måndag har han nu ingått i "Ica bootcamp", vilket innebär att försöka äta själv. Således lägger jag upp lite krubb på skeden och lämnar över den med skaftet mot. Det hela går alldeles strålande. I alla fall om han låter bli att vända på skeden innan den hamnar i munnen. Då är avocado mer att rekommendera än fruktpuré. Den kan faktiskt stanna kvar på skeden även i ett uppochnervänt tillstånd. Dock är det sedan hela grejen med att faktiskt tömma skeden i munnen. Det visade sig gå lite sisådär. Och sen när skeden kommer ut är vi båda så exalterade över den lyckosamma skedtömningen att vi börjar hurra och applådera. Eller ja, lillkillen börjar veva med armarna i 190. Det innebär att även skeden är med i vevet. Det i sin tur innebär att det som är kvar på skeden lämnar boet och placerar sig lite överallt så som taket, golvet och Icas ansikte. När vi väl lämnade bordet kunde man egentligen ifrågasätta på vårt utseende vem som egentligen skulle lära sig äta. Vi båda såg ut som wannabe Shrek.

Efter maten vet väl de flesta att en powernap kan sitta fint. Grejen var bara att kotten på två sekunder somnar i min famn innan vi hunnit ens i närheten av det där som kallas sovrum. Försiktigt blir det istället att slajda ner lite snajsigt i soffan och inte ryggläge med en sovande svamp på magen. Tack och lov satt Harry Potter och halvblodsprinsen i dvd:n, och den höll igång hela tiden tills svampen på magen behagade vakna igen.

Eftersom jag kommit in i bohaget här och propsat på massa inköp så som lära-gå-vagn och badbrallor var det ju hög tid att inviga något av detta. På med badbrallor och ner raskt in i hissen. Bor man på 29:e våningen och ska ner till 3:e källarvåningen behöver man något att roa sig med under resan. Därför brukar jag och lillkillen leka tittut med alla speglar som pryder en hiss. Detta var vi i full gång att göra även denna gång och var då för inne i leken för att märka att hissen saktade ner och stannade på våning fjorton. Scenario: Ica hoppar fram och tillbaka i hissen med kotte på armen och tjoar "TITTUT!" varje gång hon landar mitt framför dörren. Hissdörren öppnas sakta samtidigt som Ica är i luften. "TITT...ut.." Utanför dörren står en mastodontlång man i kostym som tittar undrande på studsbollen i hissen och undrar försiktigt om jag är nyinflyttad och erbjuder sig sedan att ta en annan hiss. Numera håller jag koll på att siffrorna på våningsplanen rör sig samtidigt som jag hoppar.

Poolen var till en början en smula farlig, blöt och allt annat som hör en pool till, men efter fem minuter och ett fast grepp i min näsa slappnade lillkillen av helt och stänkte ner oss helt och hållet från topp till tå trots stränga förmaningar från kusinen att inte stoppa lillkillens huvud under vatten. Det gjorde jag förvisso inte, det blev blött ändå. Inte mitt fel. Alls. Något jag lärde mig av denna badfadäs var även att när man duschar efter badet och ska hålla i liten löddrig kille ska man hålla hårt som fasen. Han är halare än tre tvålar i ett såpabad. Nåja. Det hela slutade lyckligt ändå, tack och lov.

Efter att ha sprängt en portion barnmat i micron på grund av slöhet och otålighet på vattenbadet blev det tillslut käk, välling och sänggående. Åter somnade kotten på min mage och det krävdes tre försök innan spjälsängen accepterades som ett sovplatsalternativ. Vid midnatt dög den dock inte längre utan var tvungen att avanceras upp till Icas säng. Där kunde han sedan lugnt sova vidare med jämna gnällmellanrum som inte ens var i vaket tillstånd men krävde lite klapp på huvudet. Ica sov denna natt 0,0 minuter sammanlagt. Lillkillen sov glatt elva timmar och vaknade pigg som en ekorre på LSD. Med detta vägrade han givetvis att sova middag och krävde mitt i allt att även lära-gå-vagnen skulle monteras, men blev fly förbannad när han insåg att det skulle inkludera gående, på egna ben!

Av någon anledning innebär ju också det här med barnvaktande ett par blöjbyten. Denna kotte har av någon underlig anledning fått en fix idé att när man hamnar på skötbordet ska man skrika öronbedövande och låtsas att det är mest synd om en i hela världen. Vet ni hur man löser detta? Jo, man sjunger Yankiee Doodle med hög stämma och tillhörande rörelser. Det resulterar enbart i glada miner på skötbordet. Fråga dock inte hur jag kom fram till detta är ni snälla.

Med det hela har jag lärt mig ett par saker: Det bästa med barnvaktande är att föräldrarna tillslut kommer hem. Ett skohorn från IKEA kan fungera utmärkt som barrikad till skåpsdörrar. Yankiee Doodle sätter sig lätt på hjärnan, det gör även ledmotivet till Teletubbies på kinesiska och ska man nånsin behöva gå på toaletten med en osjälvständig ettåring får man antingen finna sig i att bli uttittad eller utskriken.

5 Comments:

Anonymous Johanna said...

Gud vad härligt! sinnessjukt, vansinnigt mysigt!

Men ja, det kan vara väldigt skönt när man får lämna tillbaka dem sen, och typ sova i fyra dygn ;)

Men vilken kärlek du!

7:48 AM  
Blogger Ica said...

Johanna- Jodå, till och från så ;)
Men visst har vi bondat plötsligt. Jag har numera en levande svans som sitter utanför och skriker om jag råkar stänga dörren om mig.

8:23 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jag tokler när jag läser, du är så oehört begåvad på att skriva!

Myser också över den kärlek och tillit du föräras av den lilla sparven!

/Maggie

8:25 AM  
Blogger Ica said...

maggie- du är en sötnöt =)

2:50 PM  
Blogger gee said...

Hahaha I see what's coming in my clooose future.... *asgarv*

10:21 PM  

Post a Comment

<< Home