Sunday, October 25, 2015

Irland, dag 1

Irland, dag 1.
Igår började resan mot Irland. Eftersom jag jobbat till halv ett på natten var jag inte direkt piggheten personifierad när Madde dök upp för att hämta upp mig. Smiley hade dessutom, snäll som han är, gett mig en hjärtattack kvällen innan så det tog ett tag innan jag somnade. I alla fall begav vi oss först till Hägersten för att hämta upp resten av det fodret jag tjatat till mig så vi lämnade Stockholm med cirka 500 kilo hundmat, och begav oss sedan mot Eskilstuna. Både jag och Madde har bott i staden, men kände inte varandra då, trots att vi dessutom bodde rätt nära varandra. Nu åkte vi inom för att hämta donationer och passade även på att träffa Fjant som jag inte sett sen hennes nummer 1-kotte var nyfödd och nu hade hennes nummer 2-kotte i veckan fyllt ett år. Så det var väl hög tid får man säga.
Vi rattade ner mot Bästkusten med lite stopp för att shoppa energidryck och choklad och annat nödvändigt. Väl nere vid hamnen och dags för in check på båten visade det sig att vi var sist på plats och även att mitt passnummer inte stämde. Rats också. Efter några telefonsamtal fram och tillbaka släppte de i alla fall på mig. 

On the road again

Vi hann träffa fina Bowe hos Jenni. Han kom med förra transporten :)

Den här färjan är en sort för sig. Det är främst lastbilar som åker och kanske en 10 hytter på båten, och ungefär samma antal passagerare, främst lastbilschaffisar från öststaterna. Man spenderar 26 timmar på båten med noll kontakt med omvärlden: ingen mobiltäckning och inget wi-fi. Dvd:n var även den borta så tv:n erbjöd kanal 1 och tv 4 samt några danska kanaler. Man inser rätt snabbt hur beroende man är av sin mobil och att allt finns i den. Bara det att kolla tv-tablån. Glöm det. Så, vi har spenderat dagen med att äta, läsa, spela spel, och glo på bilder i datorn (vi fick nämligen inte igång dvd:n i den heller). Maten här är typiskt lastbilschaffismat: korv och bönor till frulle. Dock fanns tack och lov nån form av fullkornsbröd som gick att rosta och en tub räkost i kylen. Lunchen luktade så läskigt att jag inte vågade smaka den, men då fanns det yoghurt i kylen tack och lov. Kvällsmat var i alla fall rotfrukter och rätt god potatis till.


Sömnen är också en sort för sig. Jag brukar gilla att det gungar på båten och har inget emot att ligga i överslafen vilket jag alltid gör när jag och Madde får dela hytt. Den här gången har jag dock sovit på en betongplatta. Ärligt talat tror jag inte det är lagligt att kalla den madrass. Förvisso är jag extremkänslig och behöver sova i något liknande en hängmatta för inte min kropp ska skrika när jag vaknar. Nu har jag vänt och vridigt och gnällt inombords för att höftbenen gör ont. Axeln vill inte vara med. Fingrarna svullnar och blir svåra att böja. Ja, you get the gnällpoint. Sömnen har inte varit vad jag hoppades på när man har 26 timmar att slå ihjäl. Någonstans känns man också en smula bakfull, utan att ha konsumerat en droppe alkohol på alldeles för länge. Det kanske blir så när man är inomhus i över ett dygn i sträck. Jag är inte van vid det. Även om man kan vara ledig eller hemma sjuk så måste ju ändå den där lilla fyrbenta ut några gånger varje dag. Här har man andats inomhusluft i ett dygn nu.  På den här tiden har jag hunnit med att vinna två parti TP (av två möjliga), läst en bok, löst nästan en hel korsordstidning, spelat 10 banor candycrush, kollat på sporttabbar på tv, gått igenom mina kortfilmer på datorn och saknat mig blå efter Smiley.

Mini TP funkar också :)

Här ligger Madde och vaggar fram och tillbaka av rastlöshet...


Om någon liten timme kör vi av båten i England och tuffar på genom landet för att tidigt i morgon bitti köra på färjan till Irland. Vi har ju en timme extra på oss också. Svensk som man är blir det ju att ställa tillbaka klockan två timmar. En timme vintertid och en timme engelsk tid. Imorgon blir det äntligen till att träffa lite vovvar och se vad vi ska ha med oss hem, vad som kommit in och vem som dreglar mest. 

Vårt tjusiga vrålåk. 

0 Comments:

Post a Comment

<< Home