Mina kompisar i Småland upphör aldrig att förvåna mig. Men de är roliga ändå. Gådagskvällen spenderades med 4 damlagsbrudar och 4 herrlagskillar och pokerspel. Mycket trevligt. Mellan rundorna diskuterades andra rundor, nämligen de som dam- respektive herrlaget gjort i hångelform i respektive lag. Snabbt kom jag fram till att jag ligger kraftigt i lä där, men så har jag inte heller fattat charmen i att alla hånglar med samma kille/tjej. Men, det påstods att ha vart med en gift målis ger tio extrapoäng, så helt plötsligt var jag(oskyldigast av alla) mest skyldig. Jag vet ju dock sanningen om den incidenten, och även om de inte går att övertyga så vet ju jag. Nåväl, pokerspelet var väldigt lyckat tyckte jag, fram tills jag var tvungen att lägga all in för att hänga med. Jag förlorade hela min pott, trots en kåk på handen. Deprimerad körde jag en sightseeing genom vår öde by och funderade på vad jag kunde gjort med potten på 400 spänn.

Min bror och hans flickvän upphör heller aldrig att förvåna, mest flickvännen. De stirrade på mig som om jag vore en giftgrön alien då jag sa att jag inte tyckte några jeans var värda 1200 spänn. När jag timmen senare förklarade att sallader lätt mister sin nyttighetsglans om man låter den bada i dressing gjorde inte saken bättre.

Sist upphör jag inte att förvåna mig själv heller. Min löpning går åt skogen. Jag kan kanske skylla mina ömma vader på att skorna har lite drygt 10 år på nacken, men min dåliga andning? Vad ska jag skylla den på? Enligt en snabb uträkning borde jag inte vara så otränad att jag med rätt ska låta som en döende giraff när jag förflyttar mig springandes längre än 200 meter.
Tack och lov är det enbart en vecka kvar till fotbollen drar igång igen. Allt har förändrats sedan sist. Min bästa målistränare har helt plötsligt blivit hela lagets tränare, och enligt farbror doktor får jag aldrig mer stå i mål igen. Vad har jag då att göra på en fotbollsplan? Hantera en boll med fötterna? Oänkbart. Jag har spelat fotboll i 14 år. Jag har gjort ett mål. Det är inget högt snitt.


Man blir förvånad när man ser de ändlösa raderna med timmer liggandes utmed vägarna. Inte nog med att allt blåst ner, har det verkligen funnits så många träd ståendes? var i hela friden fick de plats?