Sunday, November 19, 2006

Hur man vaknar på söndagsmorgonen är nog det största mysteriet av alla mornar. Söndagsmornar kan verkligen förvåna, och väldigt lätt betygsättas. Ofta brukar man ju bära en smäcker och klädsam betongkeps en söndagsmorgon efter man haft fest dagen innan. Denna keps kan sedan utvecklas i olika steg. Den växer lätt när man dessutom inser att man haft chipsknaprande bävrar i precis hela lägenheten. Inte ens mattan vid sängen var skonad. Nåväl, det är ju väldigt enkelt fixat, och jag är ju alltid så hemskt förutseende att jag diskar och städar på natten när jag väl trampat mig hemåt. Av hänsyn till grannarna sliter jag dock inte ut dammsugaren. De fick nog tillräckligt av vår trevliga karaoketävling tidigare under kvällen. Med andra ord vaknade jag till en ganska städad lägenhet med undantag chipssmuligt- och alkoholkladdigt golv. Dessutom stod fyra härliga påsar sprängfyllda med burkar och flaskor som väntade på att bli nerburna till närmaste återvinningsstation. Efter allas skratt åt min nojighet att jag förde tävlingslista över sångare, sånger och poäng under gårdagens karaoke blir väl ingen förvånad när jag då säger att jag inte kunde få någonting gjort förrän dessa påsar flyttat hemifrån. Iförd pyjamasbrallor, kotofflor och jacka knallade jag ut med mina påsar. Jag han ta en sisådär sju trappsteg innan ett av handtagen på ena påsen lossnar och med härligt klirr och brak rullar flaskor och burkar ut i trappan. Ica mumlar väldigt högt några svordomar och börjar raskt plocka ihop allting. När jag sedan hör att någon kommer försöker jag öka takten på plockandet men inser att personen som kommer lär få se att jag haft fest dagen innan. Jag vänder på mig och förbereder ett ursäktande leende, som plötsligt kommer av sig. Uppknallandes för trappan kommer en polis, och sedan en till, och en till, och ja, ni förstår poängen. Sammanlagt kommer sex poliser vandrandes mot mig. En med kofot i näven och övriga med händerna på pistolerna i hölstret. Raskt börjar jag flyta iväg i diverse svettpölar och börja samla ihop ett försvar att vi lovar att aldrig aldrig aldrig mer sjunga karaoke.
Polisen: Hej
Ica: Hej hej.
Polisen: Var bor du?
Ica: Högst upp (för detta var ju naturligtvis inte självklart då jag inte ens hunnit ner till våningen under).
Polisen: Till höger eller vänster?
Ica: Till höger.
Polisen: Jaha, vet du om de till vänster är hemma?
Ica: Eheeh... näää... de var hemma i natt, men nu vet jag inte.

Snabbt som attan springer Ica vidare, stukar sin meniskel och är rädd att bli gripen för att hon kanske kommer kasta någon sopa i fel fack. När jag vågar smyga mig tillbaka efter att ha försökt förklara något jag inte själv förstår för folksamlingen utanför står granndörren vidöppen och kofoten lutad mot dörrposten. Grannen verkar ha blivit förd till tryggt förvar om man säger så. Nästa gång jag kom ut var detta vad jag mötte:

4 Comments:

Blogger SkäggMike said...

Jag kan tänka mig att det var rätt skönt att se den där avspärrningen. Nu är de väl förhoppningsvis borta iaf. :)

11:40 PM  
Blogger Unknown said...

fantastiskt område du bor i vännen=) det måste kännas skönt att vara på plats igen ;) puss puss

10:28 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hej bästis!
Vlken roligt händelse eller rolig och rolig men den var iallafall väldans kul att läsa;=)

Puss puss Anna-Panna

7:29 PM  
Blogger majsan said...

galet!

8:03 AM  

Post a Comment

<< Home