Saturday, October 21, 2006

Det där som kallas äktenskap känns väldigt vuxet. Det är ganska vuxet. Många människor som ingår äktenskap genomgår ett bröllop för att förtydliga detta. Jag har aldrig i hela mitt liv vart på ett bröllop. Jag har varit på ett dop och oräkneliga begravningar, men aldrig på ett bröllop.

Nu helt plötsligt får man börja inse att man nog bör börja inträda vuxenlivet, även om det sker under protest. Nu när ens allra bästaste och äldsta bästis helt plötsligt ska genomgå äktenskap är det inte annat än att hakan närmar sig de nedre regionerna eftersom man själv nästan känner som att det var igår jag och Annapanna kröp mot varandra på Lilla dagis terass innan vår första födelsedag. Det var inte igår. Det är ganska rätt och slätt 24 år sedan och min lilla tvilling ska nu bli fru. Jag ska få gå på mitt livs första bröllop. Inte nog med det. Jag ska gå på mitt livs första bröllop axlandes rollen som tärna. Jag är så stolt att jag nästan päser över. Annapanna förklarade redan idag att jag inte behöver oroa mig för att bära rosa, för hon hade redan planerat att om hon skulle föreslå detta skulle det innebära protester från min sida. Aldrig i livet. Det är hennes bröllop så vill hon att jag bär orangea tights med lila hajar på så gör jag det.

Nu börjar planerandet. Möhippa, hur fixar man en sådan? Skor, ska jag fixa det själv? Tal, herregud, tal! Jag måste ju leva upp till mitt största intresse och åstakomma det bästa jag någonsin skrivit. Lika bra att börja redan nu. Jag måste dessutom ge mig ut på jakt efter världens superstarkaste deo eftersom ska jag gå runt och känna mig konstig i klänning och dessutom hålla tal inför hundra personer kommer vi nog inte snacka cd-skivor under armarna. Nej, här kör vi på nostalgi och bör vara förberedda på lp-skivor. Dessutom måste jag ta tag i mig själv och plocka ögonbrynen. Jag kan inte gå med dessa buskar på bröllop. Tur att jag har dryga halvåret på mig då.

Hoppas hoppas att Annapanna inte gillar orangea tights med lila hajar på.

10 Comments:

Anonymous Anonymous said...

ska hon gifta sig?? när då? men de är ju inte förlovade ens. va? var när hur.. VA??
/Anna

9:34 AM  
Blogger Pytti said...

hihi, vad härligt! jag vill också gå på kompis-bröllop och bli sentimental.

om du har problem med föreberedelserna kan du ju alltid ta hjäp av Miss Wedding planner (maja), hon lär säkert ha bröllopsabstinens. kram.

12:36 PM  
Anonymous Anonymous said...

annapanna gifta sig? hälsa grattis från flåsgås =) pusspuss

2:50 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ica i klänning, hmm.. Kommer att gå jättebra ju ! "Nej jag är inte orolig" :D /Sandra

2:58 PM  
Blogger majsan said...

Åh vad kul!! Känns som att jag hade kunnat skriva ditt blogginlägg för et halvår sedan. Du har verkligen något alldeles speciellt att se fram emot stumpan!

Jag har tips som räcker och blir över om du behöver (oplanerat rim)

11:20 PM  
Anonymous Anonymous said...

Oo vad roligt! Jag kan hjälpa dig med tips om möhippa och sätt att undvika att storböla redan när det vacka paret kommer in i kyrkan, men talet får du nog stå för själv :) NAjsbajs! Pöss!

9:23 AM  
Anonymous Anonymous said...

Ja, visst känns det vuxet och ganska avlägset med bröllopp. Min kompis som är 21 nu gifter sig förra året, läskigt, fast cool också...
Kram

9:55 AM  
Anonymous Anonymous said...

Ja, visst känns det vuxet och ganska avlägset med bröllopp. Min kompis som är 21 nu gifter sig förra året, läskigt, fast cool också...
Kram

9:55 AM  
Blogger Johanna said...

hmm. låter inte det här misstänkt likt ditt exsamensprov?????? Graaaaattis ICA!!! du kommer vara grym!

KRAAAAM

Hur kommer det sig att vi som VILL ha klännning aldrig får gå på bröllop??:(

7:48 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag hoppas att det är ingå äktenskap vännen ska och att det tar låååång tid att genomgå äktenskapet eftersom det borde innebära tiden mellan bröllop och skilsmässa/död...

3:36 PM  

Post a Comment

<< Home