Nu är det kört... nästan.

Jag vill inte skylla på målvakten. Det händer mycket sällan att jag gör det. Det finns tio spelare till som har ansvar i en match, och ja, elva i andra laget med då. I denna matchen kan jag dock säga att jag nästan är glad att vi förlorade med 2-0 och inte 1-0. Hade vi förlorat med uddamålet hade vår kära målis stått där och bräkt som en syndabock. Tyvärr. Idag gjorde hon ingen stabil insats.

Just första målet kom till på straff. En straff som en av våra försvarare tvingades agera sig till då målis var ute och totalmissade en höjdboll. Vad tänker man när det kommer en höjdboll och man låter den studsa istället för att ta två steg fram, hoppa och greppa bollen i luften? Särskilt på en sådan plan som är så välvårdad. Då studsar bollen bra. Även över spelare som är över 175 centimeter långa och får använda händerna.

Mål två är inte mycket att säga om. Slarv i försvaret men snyggt mål.

Det värsta med den här förlusten är att man inte riktigt kan säga vad som gjordes fel. Jag kan inte det i alla fall. Första halvtimmen var vi ruskigt ettriga. Efter fyra minuter hade Sverige haft fem hörnor. Det om något är väldigt sällsynt. Sedan följde saker som inte kan förklaras. Vi krigade, vi spelade fysiskt och vi sprang på det mesta. Synd att vi sprang rakt in i en vägg i form av muskliga amerikanskor.

Och vad hände egentligen vid Sveriges byte? Varför i hela friden byter vi ut Therese Sjögran? I mitt tycke var hon en av toppspelarna i matchen och en vi absolut inte hade råd att tappa bort. Bästa hörnläggaren vi har med. Just vid en hörna la Johanna märke till hennes efternamn. I ärlighetens namn har jag aldrig reagerat på det, hon har ju vart med så länge. Men just Sjögran? Vad bygger det på? Granar i sjöar? Därefter döpte vi om henne även till Tallhav och Åen. Mycket kreativt.

Slarv fanns en hel del av, men inte så pass att man ska loosa med två mål. I slutet fick vi några bra chanser, men inget som riktigt kändes farligt. Det var bara en totalt nollställd match som i princip skjutsade oss raskt ut ur VM. Så som det ser ut i matchen mellan Nordkorea och Nigeria (2-0 efter första halvlek) måste vi vinna men minst 3-0 mot Nordkorea för att gå vidare. Jo, det känns ju realistiskt.

Där fick jag och Johanna för vi bänkat oss i soffan med landslagströjor och öl mitt på förmiddagen för att heja och stötta.

Mest underhållande och förvirrande under hela matchen var dock orkestern. Varför i hela friden började de spela Jingle Bells mitt under första halvlek?

Eviga optimister säger inte tack och hej ännu.