Saturday, July 17, 2010

Yr i Orsa


I år lyckades jag för första gången tjata till mig semester. Det satt långt inne, men tillslut beviljade min trevliga chef mig två dagar i juli att bara vara ledig. Med ledig inkluderas INTE lunginflammation. I tisdags efter jobbet skrek jag således "SEMESTER" och cyklade hem till min invarderade lägenhet. Där befann sig nämligen Familjen B i form av Johanna, Adrian och de två kottarna Stora C, tonåring som egentligen är sju, och Lilla C, ett och ett halvt-åring som är just ett och ett halvt. Efter att jag suttit i en stekhet postbil utan ac skulle vi nu trycka in oss i en fin liten volvo utan ac och fara ytterligare några timmar upp till Orsa. Resans värmebölja mildrade vi genom att köra med öppna fönster så ingen hörde halv sju, samt sönderklippta, blöta handdukar som fick ligga ihop med en kylklamp i en plastpåse och tas upp för baddning av huvuden och armar vid behov. Lilla C som hade lite feber satt med en sådan på huvudet i princip hela tiden. Även morsan blev visst lite överhettad och fick också hon en tvättlapp på skallen när hon började sjunga maniskt.


Maniskt sjungande morsa

Väl uppe i Orsa skulle vi inkvarteras. Där fanns redan två av Adrians systrar samt mor. I en stuga med två rum och badrum. Adrian och lilla C fick hoppa in hos hyresvärdarna i "bostadshuset". Stora C fick kampera med Adrians mor i en bäddsoffa. Systrarna (varav den ena gravid) slaggade i våningssängen i sovrummet och jag och Johanna blev inhyst i en "oinredd och ganska fuktig skrubb". Dock var detta en mycket missvisande beskrivning då vi fick en stuga med sovloft (dock belamrat med kartonger), matbord med bänkar, minibar och kylskåp med både öl och vin i. Borsta tänderna fick göras i stugan om man orkade gå dit på kvällen (nej, vi orkade inte. Tuggummi första kvällen och chips andra fick agera tandkräm) och kissa fick man göra bakom knuten. Vi hade dock hela gårdens bästa utsikt och satt ute och njöt i alla fall i fem minuter innan knotten åt upp oss. Väl inne hade vi bäddat på golvet med två mattor på varandra, liggunderlag och filtar och där påbörjade vi kvällens jakt på spindlar och jätteflugor. Någonstans mitt i natten ramlade ena hörnet av myggnätet ner och fukten blev väldigt påtaglig. Med andra ord blev sömnen sådär. Efter att ha fått ett element och tejpat upp myggnätet med silvertejp gick det strålande att spendera även en natt till där.

Sötaste rummen där man fick sova sked för att inte frysa ihjäl

Dagen efter väntade då de två sakerna vi åkt dit för (eller, jag iaf, de andra stannade ju lite längre och upplevde lite mer, men jag är övertygad om att jag fick ta del av veckans två höjdpunkter), nämligen ett besök på Pilkalampinoppi (i know, tungvrickare)med underbar utsikt och helvetes mycket knott. Lilla C som är för liten för köpt myggmedel såg ut som en pubertetsfjortis i pannan på vägen hem.


Pilkalampinoppi där man inte ser skogen för alla träd


Pubertetsfjortisen


Sedan kom då kvällen och den beryktade Orsayran där musiker sluter upp och spelar här och där, tivoli skinnar barnfamiljer på pengar och tillslut samlas alla på byns stadshotell och de som är nyktra nog intar scenen och står för underhållningen resten av kvällen. Adrian, som varit en av Orsas största lokalkändisar skulle givetvis spela för full rulle och vi övriga begav oss ner för att betrakta. Alla människor med ett instrument fick gå med i det tåg av artister som påbörjade vandringen från byns hotell till en scen på torget (i alla fall tror jag att det var ett torg. Det var en liten plätt mitt i byn som inte var bebyggd). Övriga stod vid sidan och tittade på och tjoade. Sedan blev det lite scensnack om folk som åtminstone jag aldrig hört talas om, men kändistätt var det: basisten i Svenne Rubins var där, även om ingen kunde hitta honom just när detta förkunnades.

Hela Orsatåget med en glad Adrian


Efter lite barnvänliga aktiviteter satte vi oss i ett öltält och Adrian slöt upp med ett gäng musiker som stod och trallade. Lilla C showade loss själv genom att lägga sig ner på marken och fnittra. Stora C tyckte mest det var pinsamt men satt och drack sin cola och försökte inte märkas.


När klockan började närma sig läggdags för de små drog samtliga utom jag, Johanna och Adrian hem. Nu skulle det göras stan! (eh, förlåt, byn). Redan i första öltältet fick vi bekanta oss med den underbara lokalbefolkningen. En ganska bastant snubbe i blå t-shirt med reklamtryck från ett företag i Mora slog sig ner bredvid oss (läs mig), och började snacka. Snubben berättar hur han flyttat från Borlänge till Mora för att jobba i ishallen, mest blir det städande. Mitt i allt börjar bandet som står och jammar lite bredvid spela Vandraren av Nordman och jag utbrister lite sådär halvlyckligt: Åh, Nordman!
Följande dialog utspelades därefter. Märk väl att snubbens repliker MÅSTE läsas med riktig dalmål. S står för snubben och I för Ica.
I: Åh, Nordman!
S: Men va de inte han som satt inne?
I: Eh... jo, han har väl gjort det men såvitt jag vet är han ren nu.
S: Jo, man får ju säga det om man ska vara sån där kändis.
I: Ja, men jag läste att han tog sig i kragen för sina barns skull.
S: Jo, men man kan ju knarka och ha barn... (lång paus) Det är ju som den dära engelska rappar'n.
I: Hm... vilken syftar du på?... finns ju ett par...
S: Näe, jag kommer int ihåg vad han heter.
I: Nån låt han gjort då?
S: Hehe, näe, jag är ju inte direkt en sån där skivspelare som kan spela nån annan låt fast nån sjunger i bakgrunden.
I: Hm... tja, Eminem?
S: (Stora ögon) Du tog han på första försöke!
I: Eminem är amerikan.
S: Jaha. Jo, men du vet, de sjunger på samma språk, går ju inte att hålla isär.

Efter detta intelektuella utbyte börjar jag massakera Johannas smalben med min fot då hon och Adrian sitter och har väldigt trevligt tillsammans och efter lite vånda behöver Johanna visst uppsöka damrummet och behöver sällskap, medan Adrian föreslår att vi ska ta med alla våra saker så slipper han passa dem. Fem minuter senare möts vi upp vid bajamajorna 200 meter från öltältet. Underbar inledning på kvällen.

Ben som massakeras av Converse

Dock blir det bättre. Adrian springer på nån mer lokalkändis i ett öltält som han vill spela med och jag och Johanna blir ständigt serverade öl, så vi sitter och ser glada ut, medan vi lyssnar på skoj musik, spanar på människan framför som hade två rumpor, skrattar åt underbara diskussioner vid bordet bredvid, beundrar de 45-åriga tanterna iförda leksandtröjor (och med ett fördomsfullt öga samtliga jobbar i samma lag inom hemtjänsten och gillar att gå på hotellet om helgerna) som dansar och helt enkelt har det soft i solen.

Slutligen väntade då Stadshotellet. Vi knallade dit, betalade hutlösa 140:- i inträde och kom in på ett nästintill folktomt hotell. Jag och Johanna som sett tillräckligt av bajamajor beslutade då att uppsöka toaletten. Det fanns TVÅ bås... varav det ena var avstängt. Dock stod det två toaletter i det andra båset, bredvid varandra. Okej att tjejer ofta går på toa ihop, men det där kändes ändå lite suspekt. Dock ska jag inte klaga då det var väldigt praktiskt och man behövde inte avbryta någon diskussion när den ena skulle in på dass.

Adrian flöt rundor bland musiker och andra samt upp på scenen med lite olika mellanrum. Vi hänfördes av folk. Människor som inte presenterade sig, som såg ut som vampyrer, som smög runt på dansgolvet, som tagit sju groggar för mycket, som borde titta sig i spegeln innan de gick ut och så vidare. På scenen stod med olika mellanrum människor som såg ut som Arnold Schwarzenegger, hade hawaiiskjorta och randiga byxor, och mer skägg än hår. Under ett tillfälle uppträdde någon blueslegend som jag redan glömt namnet på.

Ni ser ju själva!

Kort sagt kan man lugnt säga att jag och Johanna behövde mer öl. Adrian som var den som stått för det tidigare befann sig nånstans i periferin så vi stegade själva mot baren. Bredvid mig stod en snubbe med ölbiljetter (något man erhöll om man var musiker och min starka misstanke är att det var just de biljetterna som gjorde att det fanns så många marackasspelare i tåget tidigare), som beställde två Bacardi breezers. Självklart funkade inte ölbiljetterna på dessa (hörs inte det på namnet?). Han vände sig därför till mig med orden "Ska du ha öl?". Jag svarade att det var tanken och vips stod jag där med en ölbiljett i handen. Även om jag tänkt beställa breezers även till oss blev det nu självklart en öl och en breezer. Tyvärr hörde tjejen i baren fel, drog fram två öl och öppnade dem innan jag hann protsestera att det inte var det jag beställt. Hon trodde jag menat att jag ville ha en extra öl (don't ask), men då den redan var öppnad ställde hon upp båda på bardisken och vips hade vi fått varsin öl utan att betala ett öre.


Då musiken på scenen i ärlighetens namn var dödstråkig (och rent av kass) när Adrian inte stod på scenen berättade mina kära vänner att det även fanns en nedre våning med "Discomusik". Hur man kunnat undanhålla detta med gott samvete inför Ica är för mig en gåta, men så var det. Vi sprang ner, hann dansa till Just dance och Billie Jean och sen var allt slut. Mobben drogs upp och vi förväntade oss lång väntan i taxiväxelkö och sen möjligtvis att vi skulle tvingas att gå hem eftersom vi nu ville ha taxi när precis ALLA skulle hem. Det tog 30 sekunder i luren och sedan ytterligare två minuter innan taxin dök upp. Vi berättade för taxichaffisen hur imponerade vi var över att få en taxi så snabbt.
- Jo, men idag när det är yran har vi ju två bilar igång.

Så här ser man ut EFTER en Orsayra

5 Comments:

Anonymous Johanna said...

Härligt!!

8:34 PM  
Blogger Ica said...

Omåttligt =)

9:36 PM  
Anonymous Anonymous said...

This comment has been removed by a blog administrator.

6:18 AM  
Anonymous Peter said...

Ha ha ha, en annan kunde ju lägga till lite daladialekt på 'snubben'... :-D
Crazy tripp men hur som helst verkar du ju haft trevligt där uppe :)

1:17 PM  
Blogger Ica said...

Coach- I know! Dialekten var ju halva grejen liksom. Men ja, jag hade mucho trevligt =)

3:01 PM  

Post a Comment

<< Home