Sunday, November 07, 2010

Anfall är bästa försvar

Jag tror jag börjar bli gammal. Min kropp säger i alla fall att det är på tok för jobbigt att resa sig ur soffan fler gånger idag. Möjligtvis för att gå till kylskåpet i så fall. Det är ju dock bara fyra steg bort så det ska väl lösa sig. Måste säga att jag lär mig otroligt mycket här i Götet. Torsdagar och fredagar gör att jag nu ser och känner av tankar och känslor hos nära och kära väldigt lätt. Idag har jag dock lärt mig något helt annat. Numera kommer ingen kunna banka ner mig ute på stan (Om jag då inte har sån träningsvärk som nu. Då skulle jag vara ett ypperligt lätt byte. Ah, där fick jag ju en lysande ursäkt att hålla mig inne resten av dagen. (Att ens komma ur sängen imån vill jag inte tänka på.))

För några veckor sen skådade jag och bästa grannen samma reklam men vid olika tidpunkter och på olika spåvagnar, men med den telepati vi har informerade vi ju snart varandra om det. På grund av alla "tråkigheter" som hänt i Göteborg satte nu Krav Maga Academy ihop en gratis kurs i självförsvar för tjejer. Grannen menade på att vi skulle dra ihop värsta tjejgänget och gå ihop. När alla platser var fullbokade stod vi för tre av dem. Vid sju i morse skickade dessutom grannen ett mess att hon var sjuk och fick hoppa.

Kvar var de två tappra krigarna jag och Ida. Vi möttes upp denna minusgradförsedda, ohyggligt tidiga söndagsmorgon borta vid Vasaplatsen och började knalla. Nu är ju Ica alltid inte helt hundra i skallen och hade då enbart memorerat och skickat vidare adressen till själva föreningen. Det var INTE där kursen skulle vara. För att göra en lång historia kort ramlade vi in med en minut till godo på rätt ställe och gjorde oss redo för försvar.

Det sista min sjukgymnast sa till mig i fredags då hon frågat hur helgen såg ut och jag berättade att jag skulle på självförsvarskurs var "Men har du alla hästar i stallet egentligen?" och fick mig att lova att ta det lugnt med axeln. Kan säga en sak: Blir jag attackerad så gör det för guds skull då från rätt sida!

Vi fick börja med att slå lite snälla slag i luften och personligen förstod jag inte alls varför vi blivit tillsagda att ta av oss samtliga smycken för att undvika skador. Jag blev varse. Från slag gick vi till armbågningar, knäande och sparkar. Vi fick en gigantisk mitz att slå på, vilket gick utmärkt när man väl slog på den. Ida hade lite problem att se skillnad på mig och mitzen och gav mig en välriktad spark över revbenen så jag sjönk ihop i en liten hög på golvet (effektivt försvar med andra ord). Dock hämnades jag med ett knä i hennes lår strax senare. Kan säga att näsorna också stod ut lite för mycket ibland och fick en känga... och munnen... och pannan... och tårna... och underarmarna... men annars gick det bra.

Ida är från Norrland, och ganska stark

Vi kan nu parera björnkramar både fram- och bakifrån, struptag bakifrån, framifrån och från sidan. Dessutom kan vi minsann ta oss loss fast någon sitter på oss och håller struptag. Där lyckades både jag och Ida att sparka lite väl mycket på vår angripares axel och manglade varandras struphuvuden med jämna mellanrum. Men nu kan vi också peta fingrarna i ögonen på folk. Ida lyckades dessutom sopa till mig i skallen två gånger, men helt enligt mina anvisningar gjorde hon det på vänster sida, så det vägde upp den högra sidans värk sen två veckor tillbaka.

Med andra ord. Kom nu inte bakifrån och peta på oss om ni vill fråga vad klockan är. Då blir det en armbåge som fått kraft nerifrån knäna rakt på näsbenet för att följas av pet i ögonen, grepp i axeln med ett rejält knä i skrevet. Don't mess with us!

Som sagt: Kom inte för nära!

2 Comments:

Anonymous Norrland said...

Tänk att det kunde vara så roligt!

Trotts att vi var uppe i ottan och minusgraderna bet i kinderna, och ja. vi gick lite vilse. Men va fanken!

tänk vad vi lärt oss! Stackars sate som "råkar springa på" en tjej från den kursen! Han kommer minst att få sig en spark välriktad mot skrevet och kanske ett par tummar i ögonen och knäskålarna insprakade.

Men , vem vet ;)

Tack för idag! och sorry jag kickade sönder dina revben!

det var inte meningen!

Kram

7:50 PM  
Blogger Ica said...

Ja, det är rätt fantastiskt vad vi lärt oss. Kanske du skulle våga gå med lurar nu, även i mörker ;)

Mina revben mår bra nu, så det är lugnt. Med tanke på hur blå du är så ska jag nog knipa igen ;)

8:06 PM  

Post a Comment

<< Home