Thursday, September 09, 2010

Idoluttagning och självinsikt

Jag tar inte tillbaka någonting. Jag skäms fortfarande när jag ser Idol under första uttagningarna. Visst finns det människor som går dit för en "kul grej" (hur man nu kan tycka att köa i snorkallt väder hur länge som helst, och sen sitta inne och vänta hur länge som helst, och sen bli förnedrande hårt sågad som en "kul grej" övergår dock mitt förstånd, men det finns det ju en hel del som gör), MEN ännu värre är ju att det finns så extremt många människor som går dit utan någon som helst självinsikt. De sjunger värre än Homer Simpson i en tänkt scen innehållandes målbrott, en ekande tunna och en rejäl pungspark, och tro mig- det är mer en plåga för öronen än underhållning. Jag får rysningar när de sågas och ser förvånade ut. Varför varför kan ingen berätta för dem hur illa det låter?
Är det här jag ska tacka min storebror som snällt(tja, eller retsamt) förkunnade samma dag som skolan slutade och jag gick ut tvåan att jag sjungit falskt inför hela skolan. Då fattade jag inte ett dugg av vad han menade eftersom jag inte visste vad "falskt" var. Jag sjöng ju på riktigt, och inte alls falskt. Sedan fick jag lära mig vad falskt var och min bror hade rätt: jag hade sjungit falskt inför hela skolan. Det fick mig att inte sjunga inför folk på massa år, men sen kom Singstar och väldigt sångglada vänner, så där kom jag igång igen, men ALDRIG solo igen någonsin. Ni ser: självinsikt och en omtanke om omgivningens öron (tre om-ord på raken!).

Nu var det ju dock inte den här pinsamma skaran människor jag skulle prata om utan de som faktiskt är bra. Synd att Idol visar ungefär 70% katastrofer och 30% succéer. Därmed missar man ju en hel del succéer. Strunt samma. En succé satt vi idag och väntade på i alla fall.

Det hälldes upp alkoholfri skumpa (ja, Herr Idoldeltagare skulle ju envisas med att gå på pencillin just nu, och en av gästerna är ju dessutom gravid, så det passade ju utmärkt utan alkohol en vanlig torsdag), lades fram madrasser och kuddar, dukades upp snacks och kroatiska kolor och volymen drogs upp på tv:n.

Hela gänget samlade. Idolsnubben i fåtöljen längst bak tll höger.


Vi satt som på nålar hela avsnittet. Väntade och väntade. Plötsligt dök stora C upp i bakgrunden och vandrade omkring lite och fick jubel från soffan (och madrassen), men ingen Adrian som ju var den som faktiskt var där för audition. 50 sekunder kvar av programmet började vi väl LITE tappa modet kan man väl säga. Men DÅ visar de snabbklipp av alla som fått juryns gillande och där fick vi se en halv sekund Adrian springandes med en gitarr i ena näven och en guldbiljett i andra.

Och, ska sanningen fram (vilket den ju ska), så var det inte alls den där killen Sebastian som fick första biljetten i Göteborg och silverkonfettin, utan det var självaste Adrian som knep den. Men, va fasen, vi fick dricka god fuskskumpa, ha lite härligt torsdagsmys, och jag fick min näsa demolerad av stora C som visst blev lite uppe i varv av att synas i rutan.

Så... nu gäller det att kolla vidare eftersom resan ju fortsatte till Stockholm. Sången, som inte kom med, men som var så bra att den gav en GULDBILJETT, kan man i alla fall se här:

3 Comments:

Blogger Mellan Stickan och Linné said...

bra att du talar om hur det verkligen låg till :)
Tack för igår.. vilket härligt jäng som sitter och idolskålar..

10:02 AM  
Blogger Ica said...

Visst är det ett mycket härligt gäng =)
Och jo, sanningen ska ju fram =)

1:57 PM  
Anonymous Anonymous said...

han får självfallet två tummar upp! eller ja, fyra, för Gustaf gillade det också!

tack för fikat raring!

Puss och Kram /Lina

9:06 PM  

Post a Comment

<< Home