Wednesday, September 15, 2010

Lite temprament

Min blogg har främst en funktion: att roa. Oavsett läsare. Ibland får dock detta tema stryka lite på foten. Det inträffar när axeln är dum, det är landskamp i fotboll eller när jag är fly förbannad. Idag får det roande temat backa till förmån för det sista alternativet jag nämnde: förbannad Ica.

Jag vill inte ha politisk blaj i min blogg. Dels för att jag inte anser mig tillräckligt insatt och dels för att jag tycker att stället var och en står på är deras ensak. Men nu kan jag inte låta bli. Igår råkade jag hamna mitt i en motdemonstration mot Sverigedemokraterna. Ja, jag "råkade". Jag skulle vänta på vagnen, hörde nåt på andra sidan gatan, gick dit för att lyssna, ställde mig i utkanten. DÅ började hela folkmassan röra på sig och mitt i den hamnade jag. Bakom oss kom det mängder med pikétbussar och framför stod det ett gäng med ridande poliser på sina pållar. Dock kände jag att jag kunde stå för ropen att jag inte ville ha rasister på våra gator, men jag avlägsnade mig ändå relativt snabbt då jag fick höra att det skulle påbörjas en SD-jakt. Jag jagar gärna puckon, men jag förespråkar inte våld (sålänge det inte är på döda ting så som tv-apparater, målstolpar och liknande).

Jag kan villigt säga att jag inte förstår dem som röstar på SD. MEN, jag kan även sträcka mig ett steg längre och säga att jag inte förstår dem som röstar borgeligt efter gårdagens politikerdebatt. Självklart tycker jag inte om myglare. Jag tycker inte man ska kunna gå på a-kassa när man har möjlighet till ett jobb. Jag tycker inte heller man ska vara helt sjukskriven om det finns andra uppgifter man klarar av. Jag är inte för bidragssverige. Dock är jag för medmänsklighet och mot egoism. Min åsikt är nämligen att man är relativt egoistisk om man röstar åt höger.

Jag har en vän som är kroniskt lungsjuk. Hon har fått massvis av följdsjukdomar på detta och är nu bland annat även helt döv på ena örat. Hon har extremt nedsatt immunförsvar och fick i våras sin dödsdom. Den var dock något hon stirrade i vitögat och sen lämnade, men hon har sviter. Hon KAN inte jobba heltid som "normala" människor. Hon KAN inte jobba i en för bullrig miljö eller exempelvis med barn där det flyger infektioner åt höger och vänster. Vinner alliansen riskerar hon att hamna på gatan. Men, det är bättre att ni själva läser: Här är Johannas blogginlägg .

För åtta år sedan röstade jag för första gången. Jag fick då samtalet av min moster: Erica, du får rösta på VAD du vill... (här tappade jag hakan tills meningen fortsatte)... Sålänge du röstar borgeligt. (Här plockade jag upp hakan igen.)
Jag gjort det inte för åtta år sen. Jag gjorde det inte för fyra år sedan. Och jag kommer inte göra det nu.

2 Comments:

Anonymous Johanna said...

Hehe, skulle vilja se dig springa runt och slå ner rasister ;) Nä, skämt och sido, våld löser ingenting...

Och nej, jag skulle förmodligen inte klara mig bra om alliansen kniper fyra år till. Sorgligt nog.

Men ATT man röstar är det absolut viktigaste, sen kan man ha olika åsikter om vad som är viktigt. Men vi får aldrig sjabbla bort demokratin.

1:04 PM  
Anonymous Anonymous said...

GÖTT vännen! Pöss / Åsa

8:41 PM  

Post a Comment

<< Home