Friday, November 26, 2010

Twiggys återkomst

Jag vet! Jag skulle blogga omedelbums efter visning och partaj, men jag kan erkänna att jag kände mig som en forntida mammut (och blev fälld som en sådan också) dagen efter, och sedan skyller jag helt fräckt på min snåla hyresvärd som vill ha den långsammaste uppkopplingen som finns att få, och jag därför inte hunnit skriva när väl bilderna laddat upp sig. För bilderna har snällt legat i bloggen och väntat en vecka nu.

Nåväl, lördagen då hela spektaklet skulle hållas var det snöstorm, och nu är ju det vardagsmat för alla, men för två veckor sen var det typ första snön och tanken att "nu kommer INTE vagnarna gå som de ska" dök ju upp både en och flera gånger, men jag prackade på mig en massa kläder, käkade frulle och packade ner outfit och smycken och kom fram i tid. Givetvis hade då vår make up-artist försovit sig, så en annan kunde också snarkat gott i en timme till (vilket hade behövts). Klockan var nu åtta på morgonen och allt var jobbigt.

Tillslut var det bara att knalla iväg till make-killens place och sätta igång. Jag blev för tredje gången på en vecka klippt och stylad innan jag fick studsa upp i sminkstolen. Där blev det Twiggysmink för hela slanten med dubbel eyeliner. När Nick (som vår sminksnubbe hette) skulle skåda sitt resultat backade han med rynkade ögonbryn och sen brast han ut i gapskratt. Jag vet inte, jag tycker det är okej att folk skrattar när jag sagt något roligt, men att det inträffar när någon sminkat mig och jag inte har en susning om hur jag ser ut är det mindre underhållande. Jag frågade givetvis smått förolämpad vad han skrattade åt.
- Alltså. *flabb* Du kan kolla vanligt med ögonen nu.
- Det GÖR jag ju!!
Då fick jag åter ett bevis på att mina ögon är lite pingisbollslika eftersom han trodde jag satt och spärrade upp ögonen. Nåja, jag skulle vara glad för mina stora ögon sa han. Jojo. På med lösögonfransar, och det har jag nu fått veta med är svårt om man har långa fransar från början. Sen åkte saxen fram för att inte ALLA fransar skulle vara så jämt jättelånga.
- Jag hoppas verkligen inte att du klipper i mina fransar nu!
- Nejdå sötnos, bara i lösögonfransarna. De är ju så långa.

Med fyra brudar som alla skulle sminkas av samma snubbe blev det viss dötid. Då passade vi på att försöka hitta på lite rörelser till låtarna vi skulle mima till, samt att vi korkade upp dagens första flaska vin. Klockan 11:30.

Vi hade fått nya klänningar som i mitt tycke såg förfärliga ut, men övriga gillade den så det var bara att studsa i och se glad ut ihop med glansiga strumpebrallor och pumps. I samma stund som vi alla stod där, färdigsminkade, färdigklädda och i princip klara i håret insåg vi att vi skulle skapa folkförstoppning om vi tog vagnen, och således beställde vi en taxi bort till Grottan. Hur taxichaffisens min såg ut när vi hoppade in vill jag inte ens försöka beskriva.

Svårt att beskriva är även den lokal samt alla människor som mötte oss på plats. Vi var två av fyra som flämtade: "Det här var det porrigaste!!" direkt när vi klev in. Vi var i en grotta! Med tända ljus, skrymslen, soffor och så vidare. Och människor då klädda i mode från 60-talet (vi då) upp till 2010 (och nåt futuristisk gäng). Vi var med andra ord sju grupper som skulle upp på scenen och nu skulle alla repa. Det var Lilli & Sussie blandat med Michael Jackson, ABBA, Backstreet boys, Black eyed peas och så vidare. De andras kläder och frisyrer var underbara. Särskilt åttiotalet. Vi små försynta och pryda sextiotalare som inte ännu hunnit fram till tiden med kvinnor som brände bh:ar och stod upp för sig själva fick vackert repa i rökrummet med en mobil med spotify (täckningen i en grotta kan ni ju också tänka er). Jag tror vi ankom dit runt 14-15 snåret och då öppnade baren för oss som skulle gå modeller. Och den var ju då gratis.

Vid klockan 18 föstes vi som skulle vara först ut in bakom scenen och samtliga andra i biljardrummet. Vårt rum hade en soffa... vad kunde vi göra annat än sitta och dricka öl för att inte bli helt galna av nervositet. Vi fick ju inte gå ut och bli sedda av gästerna heller. Vid klockan 20 hade frisörerna presenterats och det blev vår tur. Jag tackar min gud för de där ölen innan som gjorde att man nu iaf kunde twista lite samtidigt som vi skulle skråla i refrängen.

Efter vår första låt var det dags för tvåan, och här skulle vi, var och en, ta ett solovarv på scenen och stanna på två ställen och posera i fyra olika positioner på båda ställena. VERKLIGEN min grej. Verkligen. Allt skulle avslutas med en cool slutpose.

Sedan kunde vi andas ut, och vi bestämde direkt att vi skulle bryta de där reglerna som kommit och gått under dagen att vi inte fick visa oss förrän ALLA årtionden var klara. Så vi kutade ut och jag letade upp Johanna och Ida som snälla som de är dykt upp, fina som få.



Ja, resten av kvällen var ett enda virrvarr av komplimanger, dansande, mer öl, buffé (som jag helt och hållet missade! Vi fick se den innan vi blev instängda och den såg ju SÅ god ut!). När alla framträdande var färdiga skulle samtliga grupper bege sig till varsitt litet skrymsle dekorerat med nån affisch och där fotograferas av "allmänheten". Klockan var nu så pass mycket på kvällen att allmänheten nog sket fullständigt i våra frisyrer utan mer trivdes med livebandet och en gratis bar utan kö. Så vi stod knappast där de där 15 minuterna vi var tillsagda.




Det var längesedan jag dansat så mycket en kväll, och detta då i pumps. Ida, som är smart, slängde av sig skorna och dansade i strumpor. Mycket fint då strumporna var vita och vi stod i ultraljus. Idas fossingar lyste värre än ett tjog lysmaskar i kraftigt solsken. Efter att jag tjatat ihjäl dj:n, Idas strumpor i princip var svarta och Johanna insåg att det inte var brukligt med fler öl insåg vi att det var dags att bege oss hemåt. Dock gick ju det inte i 190 då vi fastnade med ett par grabbar direkt utanför porten där jag slutligen frågade 50% av dem om han övervägt terapi. Det tyckte hans kompis var hysteriskt roligt.
Ja, sedan slirade vi till vagnen, fick på Ida på en buss som gick till Kungälv, vilket Ida förkunnade två gånger innan hon hoppade på, samt en gång via sms tio minuter senare trots att vi redan läst det på skylten. Jag och Johanna tog vägen genom Nordstan, och Johanna var så hungrig att hon halvt attackerade en stackars brud med pommes i jakt på information var dessa pommes inhandlats. Hon såg dessutom till att bli bjuden på ett litet smakprov så hon orkade vidare. Så med lite pommes rikare var vi väldigt nöjda med kvällen, satte oss på vagnen och med huvudena ihop fick jag lyssna på Johannas skönsång till Anthony and the Johnsons. Dock hette snobben Andrew för mig just då, men det var fint ändå.
Väl innanför dörren kan jag säga att jag INTE orkade ge mig i fight med sminket som dessutom var vattenfast, när mina make up-removers tagit slut dagen innan, utan det fick vänta till dagen efter. Lösögonfransarna drog jag dock bort.
Dagen efter mötte en zombies blick min i spegeln. Hela mitt ansikte var inkletat i svart. Och när jag väl fått av allting så stod saken säker: Jodå, Nick hade lyckats med bragden att även klippa i mina fransar. På ett öga!

0 Comments:

Post a Comment

<< Home