Wednesday, June 08, 2011

Minnesvärda 8 juni

Tiden går. Det har vi väl alla märkt eller? Själv har det undgått mig att uppmärksamma hur fort den faktiskt gått. Ungefär så här fort:

Idag för 20(!!) år sedan gick jag ut tvåan. I hultet är det tvåorna som står för avslutningsunderhållningen och således även 1991. De två klasserna som vår årgång bestod av knallade fint på rad in i Folkets hus inför hela skolan och en hel drös föräldrar. Jag hade fått äran att gå i täten av ena ledet och blev tillsagd att synka med andra ledet OCH gå långsamt. Detta vållade stora bekymmer vill jag lova, för killen som gick i täten för andra ledet var inte alls pigg på ett långsamt intågande. På detta skulle jag gå med en docka i famnen, något jag skämdes otroligt för eftersom jag verkligen avskydde dockor. Just den här tyckte jag dock om eftersom jag fått den av en kompis, men jag lekte inte med den, och ville absolut inte bli sedd med den. Tänk om någon skulle tro att jag gick med den i famnen för jag var en sån där fegis som släpade runt på dockor som trygghet hela tiden. Vi kom dock fram till scenen tillslut, och temat Alice Tegnér kunde inledas. Minns att både Annapanna och Lotta berättade för hela publiken om Alices bakgrund, Anna berättade hur hon skrev visor som liten som hon kallade för finnopp och Lotta berättade hur Alice föräldrar tyckte hon skulle bli lärare och att hon blev det. Det blev solon och skönsång till alla dessa visor. Näst sist kom anledningen till att jag hade den där dockan med mig. Jag skulle gå fram och sjunga solo till "Goddag min fru", och visa med dockan allt som gjordes i verserna. Det skulle vaggas, matas, tvättas och läras gå innan vi var klara. Fem verser. I slutet var jag så hes att jag sjöng så falskt det är möjligt att göra. Falskt var det redan från början, men när rösten höll på att lägga av var det verkligen olidligt falskt.

Jag fick även en silvrig cykel i födelsedagspresent denna dag.

Även vid tio års ålder lyckades vi ha skolavslutningen den åttonde. Jag skulle spela solo på trumpet inför hela skolan (Jag vet! Redan på den tiden hade jag ingen självinsikt.). Mamma hade någon fin vision hur hon skulle sy ihop nån form av blå kjol som skulle bäras med vita cykelbyxor och nån sydd topp. Dagen före avslutningen var det väldans stress och tillslut fick jag prova kreationen. Det tog en halv minut innan mamma beslutade att jag skulle ha mina illrosa piratbyxor med tillhörande rosa "klänning" med vita prickar som vi köpt till årets Teneriffaresa i februari.

Dagen i ära vaknade jag med feber. Är detta ett syndrom som känns igen? Men feber knallade jag till skolan i alla fall med trumpetväskan i högsta hugg. Dock i min dimma knöt jag jackan runt midjan, glömde bort mig totalt och stegade upp på scenen i min fina rosa outfit och en blå baseballjacka knuten runt midjan. Minns att Lotta, som redan på den tiden var modemedveten, fick spel och försökte gestikulera åt mig att ta bort den. Inför hela skolan kan jag säga att jag inte såg Lotta. Så jag spelade min trudelutt, sen en låt med mina två trumpetkompisar. Antagligen lät det lika falskt som sången två år tidigare.

På vägen hem köpte mamma en tvillingbok till mig i födelsedagspresent och väl hemma bäddades jag ner i skuggan med denna bok och en tillbringare saft. DÅ njöt jag.

Sedan tror jag ärligt talat att det dröjde till 2001 innan skolavslutningen inföll den åttonde igen. Då var det dags för student. 10 år sedan idag. Då hade jag äntligen kommit till insikt och höll mig från allt vad soloframträden hette. Dock hade jag fått min vilja igenom till låt att springa ut till: E-type- We gotta go. Tycker fortfarande att det var ett ypperligt bra alternativ. Ingen annan som hade heller. Blev sjungande, blommor och åkande på flak runt byn. Hemma väntade släkt, fotbollsbrudar och lite annat folk för att fira. I sedvanlig ordning går alla studenter med vänner ut på Hultets enda dansställe (nedbrunnet tre gånger och således inte längre ett dansställe). Fotbollsbrudarna slängde dock in mig i ett bagage och åkte hem till Fridas dåvarande pojkvän för lite vidare fest innan vi gick ut. Där fick jag också finna mig i att kläs ut till en julgransprydnad med mängder av serpentiner och ballonger. Kvällen var otroligt rolig, och avslutades i någons stuga med Håkan Hellström (där kom det årets falsksång) innan bror var snäll och hämtade mig. På vägen hittade vi fina Johanna och Maja (ja, bokstavligt talat på vägen), och tog även med dem hem. Innan vi slocknade fick Johanna lyssna på Destinys child i brorsans gigantiska lurar medan Maja förkunnade att bästa raggningssättet borde vara att dansa naken nedför gatan med en korv mellan skinkorna. Vet ej om detta någon gång blev en beprövad metod.

Den åttonde juni för fyra år sedan tog jag examen från Mälardalens högskola i textdesign. Samma dag fyllde jag 25. Med andra ord en dag värd att fira. Över 30 pers samlades i min tvåa och det partajades rejält. Det var värmebölja ute och vi fick sitta utomhus gruppvis för att inte koka ihjäl uppe i lägenheten. Även denna dag blev det utgång. Jag cyklade med Emily på pakethållaren och vi skrålade "la de svinge" hela vägen ner till stan. Vackert från hennes sida, falskt från min.

Man kanske kan sammanfatta mina födelsedagar med falsksång och skolavslutningar.

Idag träder jag in på sista året som tjugo-nånting, och än så länge har jag inte sjungit en ton. Men det får jag väl ändra på. Ikväll är det säsongens sista match och förhoppningsvis leder det till en segersång efter slutsignal... Falsk sådan.

3 Comments:

Blogger johanna Möller said...

jäklar vilket minne du här! skitkul! och Grattis igen! din fest 2007 var superb:)

8:47 AM  
Blogger Ica said...

Hehe, japp, hästminne... eller elefantminne, vet inte vilket ;)

Ja, 2007 var hysteriskt rolig!

9:21 AM  
Blogger Maja said...

Haha!

9:32 AM  

Post a Comment

<< Home