Wednesday, October 24, 2012

Fortsättningen om Brunnsparkenattacken

Tack för alla kommentarer jag fick på mitt inlägg om "attacken" i Brunnsparken. Många av dem skedde inte på bloggen utan på Facebook. Med mitt inlägg och med mitt försvar av hunden har jag blivit kallad dåre, att jag är ute och cyklar, att jag är dum i huvudet och så vidare. När det kom till just den här biten kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om sådana här kommentarer, för jag visste vad jag sett på videon. Jag hade, precis som jag skrev, inte en aning om vad som hänt innan. Det har jag fortfarande inte. Det enda jag kunde säga var att den hunden var inte aggressiv. Den lekte. Tack och lov mentaltestades hunden och nu har svaret ÄNTLIGEN kommit (ja, jag har kollat flera gånger om dagen). Hunden är frisk, om än något ouppfostrad. En del av mig, antagligen den delen som blev kallad just dum i huvudet och dåre, vill skrika högt att VAD VAR DET JAG SA?! Och då särskilt till de personer som kallade mig just det. Men nu skrev jag det istället. Precis som i mitt förra inlägg menar jag nu inte att händelsen är okej, eller att det var pojkens fel eller någon annans. Det var en serie olyckliga omständigheter. Vad som skrämmer mig mest är alla som ville avliva hunden, och för all del hundägare och hundförare också. Tänk om allt det som känns i affekt skulle få råda. Kan människor nu förstå lite att de inte ska döma på en gång, att vi kanske ska tänka en gång extra innan vi skriker ut dödsdomar? Är det möjligt? För jag blir på allvar rädd på riktigt. Det finns många okunniga människor som går på hundar trots att ägarna håller sig på sin kant och på avstånd från folksamlingar, som säger ifrån och som har en hund som varnar. Tänk om något händer där och någon annan är snabb med sin mobilkamera. Ska hunden avlivas omedelbart då? För till saken hör också att hundar är djur, inte robotar. Vi kan aldrig vara helt säkra på hur ett djur ska reagera. Lika lite som vi kan vara säkra på människors reaktioner. Skulle ovan situation inträffa kan det vara min hund, din hund, morsans hund, grannens hund eller den farliga kamphunden som du sett hängandes i kopplet med en nittonårig kille i släptåg (ja, det finns spår av ironi likväl som bister sanning i vissa av mina uttalanden.). Vill vi att det ska bli daglig fakta?

Jag kan i ärlighetens namn säga att jag är så in i helvetes glad att den här hunden inte avlivades, för det är inget fel i huvudet på den. Alla som kan något om hundar kan utläsa det här. Med det inte sagt att det inte finns hundmänniskor som inte skrikit att denna hund skulle avlivas, det fanns många av den sorten också. Men jag hoppas innerligt att det här kan få människor att tänka efter lite, att sluta döma, att sluta gömma sig bakom skärmar och förmedla hatiska ord de aldrig skulle kunna stå för öga mot öga. Tänk efter före, se helheten.

Personligen tycker jag att det finns betydligt fler människor som borde få den där sprutan för "att somna in" än hundar, men det är inte pk att känna så, och det tillhör inte heller denna debatten. Hoppas att den unga hanhunden nu får leka av sig lite energi på säkra platser, får gå lydnadskurs och får en auktoritär ägare som blir hans trygga punkt. Och hoppas att den lilla killen fick träffa den där polishunden som ska visa hundtraumatiserade människor att de inte är farliga, och att killen efter det kan må lite bättre och kanske inte vara vettskrämd för hundar i resten av sitt liv.

Artikeln om hundens mentaltest kan ni läsa i dagens GP här.

4 Comments:

Blogger SkäggMike said...

Nackdelen (och även fördelen) med internet är ju att alla kan slänga ur sig precis vad som helst, när som helst, utan att tänka efter i två sekunder först.

Men jag håller fullständigt med dig. Jag satt och nickade medhållandes till ditt förra inlägg.

Jag har bara tröttnat på att argumentera saker på nätet. Det slutar väldigt sällan väl. ;)

7:24 PM  
Anonymous Anonymous said...

Bra skrivet!

10:03 PM  
Blogger Ica said...

Mike- nej, jag vet. Du har ju tyvärr rätt i det. Jag har med tröttnat, men just när det kommer till det här ämnet kan jag bara inte hålla käften (du vet ju att jag kan ha lite problem med det ;). Nånstans vill jag ju med vråla tillbaka att folk som tycker si och så är dumma i huvudet... men om man tänker efter en gång till har alla rätt till en åsikt, men det är bra att skaffa fakta INNAN man bildar åsikten.

Anonym- Tack!

10:13 PM  
Blogger Jenny Hapasari-Niemi said...

Som vanligt jätte-bra skrivet, och jag håller med dit till 100% i allt, t o m det om sprutan till de som håller i kopplet! Jag är också less på att ta spott och spe för att jag orkar ta debatt om saker jag brinner för. Men hur jag än försöker har jag svårt att låta bli. Så jag blir bara glad att det är fler med mig som är likadana!
Så länge man inte vet vad som ligger bakom en hunds beteende ska man nog försöka låta bli att ha så mycket åsikter. Ex min ena tjej, som blev attackerad av en amstaff-blandning (hane) när hon var 6 mån, och fortfarande idag är jätte-rädd för andra hundar och skäller som en psyko när hon möter vissa hundar. Dock blir skallet svagare ju närmare de kommer, och till slut hoppar hon upp på mig och söker skydd. Men ska jag då avliva henne, för att hon aldrig fick en chans att bli trygg med andra hundar, för att det finns andra idioter som inte har vett att ha sina hundar bundna i annat än bomullslinor hemma på sina gårdar?! För hunden som flög på henne är ingen elak hund när det gäller människor, utan bara flugit på flera hundar (vilket ägaren dock förnekar), så någon fundering om avlivning av den hunden skulle inte ens ha flugit genom mitt huvud! Men folk tror ju att hundar har samma sociala behov som vi, och en hund som inte gillar ALLA andra hundar klassas som "hund-elak". Stopp och belägg, nu har jag snart lika långt inlägg som du Ica. Men förbaskat bra skrivet igen, och så himla skönt att höra att man gjorde det enda rätta och gav denna hund en chans att visa att den har rätt till ett bra liv!

11:26 PM  

Post a Comment

<< Home