Monday, June 25, 2012

Underbara straffavgörande

Det har visst undgått några att det pågår ett fotbolls EM ute i världen. Hur detta kan komma sig är väl bara att man har en bra bunker att bo i och undviker media i all form. Sedan Sverige åkte ut, vilket ju gick ganska fort, är det förvisso lite lättare, men ändå svårbegripligt i mitt tycke. Nåväl. Sverige åkte som sagt ut, med rätta. Vi spelade EN rolig match, och det var den sista, som på pappret var helt betydelselös men för äran och hedern viktigare än en final... nästan.

Igår insåg jag åter varför jag inte riktigt kan släppa den här idrotten trots att det nu faktiskt var ett tag sedan jag slutade lira, om man nu bortser från förra årets korpserie där jag efter femton minuter som utespelare i första matchen åter hamnade i mål och befann mig där resten av serien. Åter till gårdagen så spelades det då kvartsfinal i detta ovan nämnda EM. Italien och England skulle slåss om att gå vidare. Det hela var väl... ja, en rätt ojämn kamp där Italien utan tvekan var det mest drivande laget medan England försvarade sig bra. Matchen slutade utan mål och förlängning väntade. Stackars Rooney hade inte de svenska kommentatorerna på sin sida när de gjorde uttalanden som "Rooney ser ut att behöva syrgas där nere", och "Ja, Rooney är ju en självklar straffläggare... om han nu orkar gå fram till bollen.". Förvisso hade de väl en poäng. Rooney såg hemskt trött ut, men vem hade inte gjort det efter 120 minuters spelande. För så många minuter blev det, och därefter följde straffläggning.

Som ni ser hade Italien så stor press att Englands målis Joe Hart funderade på att ta en paus uppe på motståndarens sko.


Det var precis där jag mindes min passion för sporten. Denna hatkärlek för straffavgörande. En bra straff ska ju sitta i målet. En räddad straff är en dåligt slagen straff, vilket jag tycker är hemskt. Målvakten kan ju möjligtvis göra en helt fantastisk räddning även om straffen är bra slagen. Men, så ser det ut. Å andra sidan bör man som målvakt aldrig bli syndabock i straffavgöranden. Det är bara en bonus om du räddar. Jag minns Ravelli från VM 1994. Han var helt förstörd och vrålade mot himlen "Jag klarar inte det här!!" (och alla som var födda då eller är allmänbildade vet ju att han klarade det alldeles galant). Själv älskar jag straffavgöranden. Adrenalinet. Pirret i kroppen och sen detta psykande. Igår fick jag se nån som psykade värre än jag. Engelska målisen Joe Hart hånflinade, gapade, räckte ut tungan och såg allmänt självsäker ut. Enormt roande att titta på, om än lite överdrivet. Ska man psyka ska man göra det så enbart straffläggaren märker det, annars blir det så pinsamt att höra bollen rassla in i nätet bakom en. Hart fick verkligen uppleva det igår: massiv psykning och ändå inte en enda räddning. Eftersom jag nu utnämner mig till expert inom ämnet, i alla fall i den här bloggen (för det är ju jag som blivit uttagen att spela i landslag och allt det där... humpedump...). Hart la för stort fokus på psykningen. Han stod platt på mållinjen med djupt böjda ben, men med hela fotsulan i marken. Han studerade inte straffläggaren tillräckligt för att läsa av eventuell skottriktning. Dock är han ju väldigt söt, men väldigt ung då han är född 1987 och blott 25 år gammal.

"Ge mig en straffläggare och jag ger dig en man snart redo för psyket"

Buffon å andra sidan är född nio år tidigare (är således 34 år) och såg igår ut som en jätte när han skulle gå fram och hälsa på domarna. Vet inte varför men min teori har alltid varit att Italiens målisar är små och snabba. Dock inte i Buffons fall eftersom snubben mäter 191 centimeter över havet (eller över fotbollsplanen för den delen). Han betedde sig inte alls som Hart utan psykningen skedde mest mot den engelska kaptenen vid strafflottningen i form av fina klappar och kramar ihop med vänskapliga leenden. Där sa jag högt "Buffon vet att de vinner.". Han knallade lugnt och iskallt in i sitt mål iförd fina kärringklämmor i håret, fokuserade på skytten och den kommande bollen. Detta är en man med mycket rutin som inte gräver ner sig i målområdet om han släpper in en straff utan vet att det kommer en till och att det gäller att vara bäst i slutet. Några straffar kan man unna sig om uppvärmning. Mycket riktigt var det ju sedan han som klev fram och gjorde en fantastisk räddning och blev delaktig till att Italien spädde på Englands strafförbannelse och piskade ut dem ur EM. En underbar målis i mitt tycke som när jag petade ihop mitt All Star Team i början av juni fick en given plats i min förstaelva.

"Sacramento idioto! Jag giva dig på moppo!"

Själv är jag väl någon blandning mellan de här två snubbarna (Stoppa pressarna! Borde inte det göra mig till den ultimata målisen som trots 30 år fyllda borde få proffskontrakt från alla världens hörn? (Vilka hörn förresten? Något som är runt borde väl inte ha hörn?)). Jag gillar att psyka, vilket jag alltid vinner på. Får jag ögonkontakt med spelarna vet jag att de missar eller att jag räddar. Majoriteten av straffarna jag fått mot mig i livet har inte gått i mål, och jag har fått uppleva att bli straffhjälte i en turneringsfinal vilket gav mig en helbild i färg i lokalblaskans mittenuppslag (där jag för övrigt ser ut som en hysteriskt skrattande albinohyena). Jag låter aldrig hela fotsulan nudda marken och vägrar slänga mig innan jag studerat skyttens stödjeben hundradelen innan straffen går. Det där med att chansa är inget för mig. Och jag ÄLSKAR verkligen att stå där och känna hjärtat dunka, den spända tystnaden, lugnet ihop med adrenalinet som slåss i kroppen. Gaaaah! Hur kunde jag sluta spela?? Javisst ja, kroppen la av. Men... nu när Mellberg säger att han ska sluta i landslaget borde ju han och Allbäck ta över tränarrollerna helt. Då ska jag framföra förslaget att återinföra mig som målis, och då göra det i svenska landslaget. Mellbergs reaktion på detta? Följande:

"NEEEJ! Snälla! Vad som helst men inte det!"
(Glöm inte att klicka på bilden för att få den större så du verkligen ser hans min. Oslagbar.)

2 Comments:

Blogger Lotten said...

Jag håller helt med dig i allt du skriver från Mellberg och Hart till kärringklämmorna.

Hejar du på Tyskland nu i fortsättningen eftersom de ju vinner på straffar i finalen?

11:49 AM  
Blogger Ica said...

:)
Njae, nej, eller jag vet inte. Jag håller ju på målvakterna i straffläggningen... men jag tror en del på Spanien. Italien gillar jag inte, men jag gillar Buffon... så det är jäkligt svårt. Vilka håller du på nu?

12:32 PM  

Post a Comment

<< Home