Har jag tänkt klart?

Herre gud! Vad har jag gjort? Idag är det måndag och jag är nyss hemkommen från Stockholm, glitter, partyoutfits, smink och målade naglar. Om tre dagar ska jag åka till 30-gradigt Rumänien med nedfilade naglar, oömma kläder och inte befinna mig på ett ställe där det finns käk att tillgå direkt utanför porten 24 timmar om dygnet. Kontraster är min grej verkar det som. 

Jag ska få ta hand om ett helt gäng stackars övergivna och hemlösa hundar, och jag är så galet förväntansfull och nervös. De som snackar svenska och engelska där är på semester, så de språkliga förutsättningarna kanske inte är de bästa. Note to self: köp en rumänsk parlör imorgon. Så det är helt enkelt jag, och de två som jobbar på hundpensionatet som kommer vara där: jag kommer ha fullt upp. Det jag vet hittills är att alla vovvar ska vägas och mätas. Jag ska inhandla en personvåg inför detta. Dessutom ska jag lära mig skillnaden på pensionatets hundar och de som finns för adoption. Det är nog det som oroar minst dock. Det som oroar mest är att jag: 1. Kommer svälta ihjäl för att jag inte vet var/hur och när jag ska käka i min lilla byggbarack, och inte heller våga mig in i pensionatets kök. 2. Att jag ska tappas bort redan på flygplatsen. 3. Att min kropp kommer vara så trött att den inte kommer orka allt den ska orka. 4. Att jag inte kommer kunna åka ifrån vovvarna utan minst ha med mig fyra stycken hem. Minst. Ja, plus det där då att jag inte kommer fatta ett skit utan bara göra fel och ses som en blåst blondin från Sverige som på något sätt hamnat där hon inte ska vara. Men vad fasen: jag vet hur jag och hundar brukar komma överens och det lugnar mig. Har inte känt mig oomtyckt av någon sådan individ ännu. Jo, grannens galna hund som för 20 år sedan hoppade över staketet, sprang fram till mig, hoppade upp och bet mig och sen sprang hem igen. Ganska snart hände det en gång till, dock inte med mig som bitoffer och efter att han jagat sig halvdöd efter bilar plockades han bort på grund av något mentalt fel.

Men, för att inte snöa bort mig alldeles ska jag nu alltså packa mina väskor för att spendera åtta dagar mitt ute i buschen i Rumänien boendes i en byggbarack och antagligen dela käk med många fyrbentingar. Dessutom reser jag helt själv. Fått höra av många hur modig jag är. Ju närmare resan jag kommer skulle jag snarare kalla mig skvatt galen. Men, åter igen: jag älskar hundarna över allt annat, det är vad jag vill göra, jag har sett fram mot detta galet mycket och vill bara vara framme nu för att få ösa kärlek över dem alla.

Enligt väderleksrapporten är det runt 35 grader och sol där just nu, vilket får mig att bara le fånigt. Jag älskar värme över allt annat. Sedan står det förvisso också några dagar med regn, men va fasen: jag har ett par stövlar som en kompis köpte på barnavdelningen inför en maskerad för sex år sedan, och jag äger även ett regnställ i storlek XL men som jag inte använder. Enda anledningen till att användningen är begränsad är att när det regnar på en iförd stället börjar man stinka blöt hund. Det har antagligen vart med på brukshundsklubben lite många gånger. Men, nu är det ju faktiskt ett helt okej tillfälle att lukta blöt hund.

Så, skvatt galen eller inte. Det ska bli så sjukt roligt.