Monday, December 30, 2013

En intensiv vädjan

Hela din skalle vibrerar och det känns som dina trumhinnor ska sprängas. Kan du föreställa dig det? Som en effekt av en smäll, en smäll som du inte vet var den kommer ifrån. Du vet bara att något sprängs och att det kommer närmre. Du har inte en aning om hur du ska komma undan, vad du ska göra eller om du ens kommer överleva. Jag VET att ni har läst en massa av dessa stories, och jag vet också att ganska många av er är hjärtligt trötta på det, men det här är viktigt, och det drabbar SÅ många fler än det roar. Tro mig.

Imorgon är det åter nyårsafton. Och precis som allt annat ska förlängas, förstoras och överdoseras har det nu smällt till och från i ett par dagar. Och det kommer smälla i minst en vecka till efter nyår. Egentligen är det helt sjukt. Vansinne. Vi har inte pengar till skolor och äldrevård, men kommunerna ställer till fyrverkerispektakel för flera hundra tusen kronor varje år. Som är borta på en hundradels sekund. Snacka om att bokstavligt talat bränna pengar. Och då har vi inte ens påbörjat debatten om vilken inverkan den har på miljön, för det är ju inte direkt så att människor går och plockar upp varje pjäs de bränt av. Det är för mig obegripligt att det är 2013 (going on 2014) och vi fortfarande köper denna skit för flera tusen spänn var. Jag ska inte hyckla- jag har älskat fyrverkerier, och jag tycker det är fantastiskt vackert att titta på, men det väger inte upp baksidorna.

Mitt hjärta går sönder varje dag nu vid den här tiden. En av de viktigaste individerna i mitt liv är så rädd att han håller på att förgås. När vi ska ut på sista rundan har vi VARJE kväll senaste fyra dagarna lyckats pricka in en smäll cirkus en minut efter att vi kommit utomhus. Innan min hund hunnit kissa. Tror ni han kommer göra det efter smällen? Inte en chans. Han sliter i kopplet i panik för att komma in igen, för att få tak över huvudet, för att få skydd. Det är klart att ni redan från början fattade att det här handlar om min hund Smiley. Han som bott här nu i ett och ett halvt år och som jag lovade när jag hämtade honom i Rumänien att jag skulle skydda för all framtid. Att han nu skulle kunna vara trygg. Det uttalandet tycker han är bullshit när det smäller någonstans omkring honom. Han är en hund som varit med om så mycket skit, svält, vanvård och misshandel att hälften skulle vara nog. Han förtjänar att få vara trygg och må bra resten av sitt liv. Som det är nu känner han ingen som helst trygghet. Det är inte heller bara ångest han känner, utan ren och skär dödsångest. Han tror på fullaste allvar att han kommer att dö och gör allt han kan för att komma undan det här som han inte kan se men som skrämmer honom till fullständig panik. Han vill försvinna in i ett tryggt hörn, helst under något och där ligger han och är vettskrämd. Jag kan inte ge honom den trygghet han behöver då. Jag räcker inte till när han tror att han kommer dö.

Förra året kissade han inte på 26 timmar vid nyår. Jag fick slita ut honom, vilket i sig känns som ett fruktansvärt övergrepp. Enligt alla föräldrar kan man inte jämföra ett husdjur med ett barn, men det här ÄR mitt barn. Tänk er själva om era barn skulle vara vettskrämda och att ni på detta inte kan förklara för dem att de inte kommer att dö av det. Någonstans väcks en björnhona inom mig och jag vill på fullaste allvar välta varje bord med fyrverkerier som finns utanför stormarknaderna. Jag vill kasta ruttna tomater på de nyöppnade butikerna med fyrverkerier och barrikadera dörrarna med sjuhundra lastpallar i ek. Jag vill rycka försäljarna i håret och stoppa in smällare i deras hörselgångar.

Min hund är inte ensam om det här. Mängder av hundar känner likadant, och inte bara hundar utan även katter, kaniner, marsvin och så vidare. För att inte tala om alla vilda djur, fåglar, rådjur, rävar och så vidare. Ja, och även människor med svåra krigstrauman i bagaget där de återupplever bombanden och skjutanden om och om igen. Är det verkligen nödvändigt? Tänk vad mycket annat man kunde göra för pengarna, vad mycket miljö man kunde spara och hur många djurs tillvaro man kunde göra bättre genom att INTE köpa och skjuta av fyrverkerier. Om inte annat- gör det för Smiley, för han är värd att må bra och slippa ligga och flåsa med dödsångest i ögonen, med klorna djupt nerborrade i golvet och vända och vrida och kämpa i panik när hans matte kryper in till honom och med våld försöker dra ut honom från sitt gömställe. Tänk en gång till på de här ögonen. Tack


4 Comments:

Blogger Jenny Hapasari-Niemi said...

Fantastiskt bra skrivet! Håller med, tänk att det kan brännas upp hur mycket pengar som helst och plötsligt inte tänkas ett dugg på vare sig miljö, ekonomi eller säkerhet eller att för ens en sekund bry sig om alla som far illa av detta.

10:47 PM  
Anonymous Anonymous said...

Lider med både din hund och dej!! Man önskar kunna ta över oron och ångesten, från våra "barn"!!! Kram på er båda!

1:43 AM  
Blogger Ica said...

Tack Jenny- och ja, att behöva tänka på både miljö, ekonomi och säkerhet och att detta ändå fortgår blir man ledsen.

Anonym- Ja, jag kan ju iaf förstå var som händer, och det vill jag gärna kunna göra. Ta över hans ångest alltså.

8:22 PM  
Blogger tingeling said...

Så väl skrivet, så klokt och empatiskt! Skulle gärna dela dina ord på fler forum... Skulle det vara ok?

7:07 PM  

Post a Comment

<< Home