Älskade, flängande hundliv

Jag tror jag måste ställa klockan varje dag, och döpa larmet till "BLOGGA!". Tyvärr är jag ju inte så duktig på att faktiskt få tummen ur och skriva ner allt. Tidsbrist kan ju inte vara ursäkt jämt. Idag kommer det dock vara det, även om jag ska försöka dra ner på det.

De här veckorna som passerat har varit hektiska, och som vanligt väldigt djurfokuserade. Just senaste veckan har dock varit extra hysterisk. Jag har spenderat heltid på jobbet (ja, inte riktigt eftersom jag haft mitt vanliga antal hundar att aktivera, därav har det främst blivit en massa övertid) med att sortera ut allt som skulle säljas på vårt Öppet hus på jobbet som var igår. På detta hade jag en tenta i torsdags kväll, som jag då tyvärr inte hade haft överdrivet mycket tid att plugga till. Tentan var D9, vilket innebär att man blir djurvårdare med utökad kompetens, det vill säga att man får ge injektioner subkutant, intramuskulärt och intravenöst. Man får sätta dropp och ge mediciner. Med andra ord var det ganska mycket att plugga på om blodomlopp, kardiovaskulära system, matsmältning, halveringstider och regler. Väl på plats för skrivningen började vi det hela med att fika jordgubbar och glass. Mycket skumt egentligen, men säkert bra för psyket. Vi skulle få nittio minuter på oss och efter femton kände jag att "jahapp, jag får väl ta och gå igenom mina svar för att inte verka konstig", så efter 20 minuter lämnade jag in tentan och eftersom de andra fortfarande satt och skrev bad jag vår lärare att rätta direkt, vilket hon gjorde. Jag kan ärligt säga att jag trodde att jag skulle kräkas där jag satt bland veterinär-fass och medicinböcker över katt och smådjur. Dock fick jag ganska snabbt beskedet att jag hade klarat mig, och är nu därmed är djurvårdare med utökad kompetens samt hundsjukvårdsexamen. Ärligt talat kan jag säga att jag är jävligt nöjd med mig själv, och väldigt glad.

Men ingen rast, ingen ro. Igår var det dags för Öppet Hus på jobbet. Vi hade förberett rundtur i stallarna, ponnyridning, djurambulansen, ansiktsmålning, klapphörna, hot dogs, café, lotterier och massa annat som skulle sättas upp utanför våra lokaler i Åkeshov. På morgonen vräkte regnet ner från en jämngrå himmel. Underbart. Hela veckan har jag sorterat upp lådor och tunnor med täcken i olika storlekar, selar i olika storlekar, halsband i olika storlekar, splirrans nya täcken och halsband, hundbäddar, fyndlåda, reflexhalsband/selar/västar, aktiveringsleksaker, klotänger och borstar, massa koppel och lite annat smått och gott. Jag fyllde hela vårt operationsrum med olika lådor som jag märkte upp och försökte lägga snyggt. Jag kan nog ärligt säga att jag sorterat 1000 koppel, bara som exempel. Dock fick jag inte stå och kränga grejerna igår, då det är ett gäng tanter som alltid har den uppgiften, och jag är ju gröngöling på det här evenemanget och får därmed finna mig i att stå var som helst. Jag bad dock i princip på mina bara knän att slippa hörnan där barn skulle kasta bollar i olika hål för att vinna priser, och blev bönhörd. Istället blev jag placerad hos vår lilla surgubbe Tim, som egentligen inte är någon surgubbe längre, för att se till att han inte satte i sig några barnfingrar som kom in genom gallret. Eller, rättare sagt, såg jag till att det inte ens kom in några fingrar som han kunde tugga på. Trots stora lappar om att man inte skulle peta in sina händer var det ett jobb som krävde en del uppmärksamhet. Min lilla goding Sandi stod i boxen mitt emot och hade på sig en gummituta på sin tass som fått ett skärsår, och där jag satt upp en lapp att denna tuta absolut inte fick sitta på inomhus eftersom det blir för varmt och därmed fuktigt, vilket inte alls är bra. Mitt i allt folkvimmel som gick som ett tätt lämmeltåg genom stallet fick jag knalla in med klorhexedin, bandage, bomull och linda för att linda om hennes tass så den blev torr och ren. Det här är en hund som är väldigt rädd om sina tassar och därmed inte är helt lätt att lägga bandage på utan någon som håller i henne. Att göra det inför publik gjorde inte saken lättare vill jag lova. SÅ van vid det är jag inte.





Framåt eftermiddagen var både vi som jobbade och alla hundar väldigt trötta och nöjda och började packa ihop allting. Mitt förråd som jag hållit nitiskt sorterat sen december ser nu ut som ett bombnedslag då alla grejer som inte sålts, samt alla nya donationer bara kastats in. Med andra ord lär jag inte gå sysslolös på jobbet kommande vecka heller. Tvättstugan vill jag inte ens tänka på då det redan igår vid lunch låg ett tvättberg där som var över 1,5 meter högt. Men det var en lyckad och rolig dag och Timpan gjorde inte ens någon ansats att tugga på någon utan istället for fram och tillbaka med en viftande svans och hade skitkul. Efter att ha få tvätta rent en nos som åkt på stryk av en granne släpade jag  mig hem och drack skumpa med sambo, co-driver och granne samtidigt som vi kollade på Eurovision och sen slocknade gott.

Dagen idag har spenderats ute på Drottningholm och Hundöarna där vi samlade ett gäng rumänska hundar, en polack, en grek och en svennehund. På det stora hela var det mycket trevligt, mycket hundsnack, mycket spring och en hel del hundgodis. Nu är både vovvarna och deras mattar väldigt trötta och nöjda. Vem blir trött av arbetsveckor när helgerna ser ut så här? Dock har jag insett en sak: söndagsångest finns inte längre i mitt vokabulär över huvud taget över att det ska bli måndag härnäst. Det gör mig bara glad, eftersom jag gillar att gå till jobbet.

 Ira blev så fin efter att ha badat lite