Skorna från himlen

Ibland kommer saker mer lägligt än nånsin. Som nu. Jag älskar mitt jobb, det är helt underbart och jag trivs så jäkla bra. Det finns så många hundar och det finns alltid saker att göra, pälsar att borra ner näsan i, hundar som behöver kärlek och närhet, saker att sortera, tvätt att tvätta, pälsar att bada och så vidare. Vi har dessutom gått från att ha ett ganska tomt ställe till ett ganska fullt. Situationen är sådan att jag nu är sur för jag ska på möte på måndag och därmed missar att gå till jobbet.

Nåväl. Det där med lägligt ja. Mitt jobb ligger beläget vid en skog och ett naturreservat. Det skottas med andra ord inte något där, vilket är rätt trevligt när all snö bara är nertrampad och det knarrar när man är ute och går. Nu har det dock varit plusgrader och regnat i några dagar, vilket helt enkelt förvandlat alla gångvägar till blankis. Halt som in i helvete för att uttrycka det milt. Till saken hör ju också att man måste gå, och man gör det dessutom väldigt mycket varje dag. Som lite bonus får vi ofta in väldigt stora och starka hundar. Dessa stora och starka varelserna är sällan särskilt väluppfostrade eller vana vid att gå i koppel. Därmed blir det att det väldigt mycket blir någon form av dans/dragkamp/flyga-som-en-vante promenad. Man har fullt upp med att hålla sig på fötter. Om det är barmark vill säga. Vid isgata är man chanslös. OM det nu inte vore för den där lägligheten. I onsdags fick jag hämta ut ett paket i vår godistjorre ett par kvarter bort och i paketet låg ett par nya dojor- ett par Icebugs. Detta är ett par skor som har den finfina finessen att de har inbyggda små piggar i sulorna som funkar som broddar. Som att gå med spikskor men utan att fastna. Idag invigde jag dessa pjux, och jäklar vad glad jag var åt dem: jag fick 30 kilo glad men otroligt ouppfostrad kille att knalla ut med som på hemvägen alltid är en stressboll som flyger i alla riktningar. Hade jag haft skor utan dessa piggar hade jag åkt i backen oräkneliga gånger. Nu kunde jag gå mitt på vägen och dessutom ha koll på min vovve, som å andra sidan åkte lite som Bambi när han tyckte att han skulle asa iväg med mig. Jag var solid som en klippa (eh... ja, skorna utför ju inga mirakel kanske, men jag höll mig på fötter i alla fall.). Så vi kunde promenera och kom in hela, om än något svettiga. Så alla ni som är ute och promenerar- köp ett par sådana här dojor. De var dessutom varma och sköna. Dock är mina röda, och jag ville ha svarta, men det är mindre viktigt. I know, nu låter jag som värsta reklampelaren, men jag var fasen i sjunde himlen när jag gick och slapp fara runt med en stor risk för hjärnskakning hela tiden. Det är nog fasen så pass att jag hoppas på att testa ett par löpardojor när våren kommer.

Den här lägligheten visste inga gränser. Tack ödet.

Min vänstra fossing och den härliga isgatan idag

Och så här ser de ut på en mer välfotad bild