Sunday, October 25, 2015

Irland, dag 2

Som jag och min kära andra halva här på Irland brukar säga är vi inte effektiva. Vi är jävligt effektiva. Därför insåg vi när klockan ju skulle ställas om i natt att vi skulle hinna med färjan mellan England och Irland redan 02.30 istället för 05.30 så självklart åkte vi ombord på den, boade in oss i hytten och var nerbäddade redan innan avgång. På så sätt var vi ju på Irland redan i gryningen. Dock tyckte inte hotellet att vi skulle få checka in så tidigt så vi åkte vidare till brudarna Yulia och Elena för att kräva dem på lite frulle och umgänge. När vi nästan var framme insåg vi dock att det kanske inte var så uppskattat att dyka upp i gryningen en söndagsmorgon hos dem heller. Därför parkerade vi helt enkelt 100 meter från deras hus och la oss och sov en skvätt innan vi körde sista biten fram och blev hälsade på av cirkus 25 hundar. Vi fick träffa fina lilla Isabelle, en boxertik som inte fått mat, vatten eller omvårdnad på väldigt länge. Hon hade varit instängd i ett skjul och ätit vad hon kommit över i form av fimpar, rep, bajs, you name it. En operation var nödvändig för hennes överlevnad och hon var verkligen bara skinn och ben. Hon är fortfarande inte direkt vad man kan kalla normalviktig, men benen sticker inte ut på samma vassa sätt. Revbenen är inte riktigt lika markerade längre. Och vilken fantastisk liten tjej sen: glad, pigg, lekfull och så kelig man bara kan bli. Med 25 hundar omkring en blir det lätt lite mycket med alla som vill ha uppmärksamhet. Man sitter helt överröst av hundar där en dreglar i ens öra, en annan tuggar på ens hand. en tredje slickar en i ansiktet, en fjärde står i knät på dig med en boll i munnen och en femte hoppar helt enkelt omkull dig. Mitt i detta kaos skulle vi se vilka vi skulle ha med på onsdag och på detta käka frukost.

Plötsligt la sig lugnet i hela huset och överallt låg plötsligt alla dessa överenergiska hundar och sov. Tror att även Madde inte var långt ifrån att göra detsamma. Det snarkades högt och jag och Elena satt och drev med varandra medan Madde var i sin norrländska värld. Vi lastade ut runt 200 kilo mat som vi hade med oss och körde sedan vidare tillbaka till Dublin för att checka in och käka lite lunch/kvällsmat. Nu sitter vi båda i varsin hotellsäng och försöker hålla oss vakna till åtminstone klockan 21. Vår "vanliga"klocka är ju egentligen 23 nu och sömnen har ju inte direkt varit så lång senaste dygnet. Madde kom på den genialiska idéen att käka lite chips så kanske knaprandet håller henne vaken, Själv har jag hittat en kanal som spelar de 50 bästa musikvideorna från 90-talet så jag är överlyckligt vaken.

















0 Comments:

Post a Comment

<< Home