Har nu suttit med och kollat på åttiotalsmusik på tvåan. Vad nostalgiskt! Mamma ser skrämt på mig när jag minns saker från -84. Det är för tidigt. Å andra sidan har hon vant sig vid att mitt minne är skrämmande bra, men att jag däremot skulle kunna glömma mitt huvud varsom om det inte satt fast. Trance Dance, mina största idoler nånsin tror jag. Som jag skrålade till deras LP när jag var fem. Jag älskade dem och satte ihop värsta mimshowerna med hjälp av bror, mjukisdjur samt lite kastruller att ha som trummor. En video med Trance Dance visades nu. Mamma blev rörd, jag blev varm i hela kroppen och bestämde genast att jag skulle hitta kassetten som jag tvingade mamma att göra till mig utifall LP:n gick sönder. Sådan musik ska inte få falla i glömska. Dock är jag säker på att jag kan skråla texterna lika bra fortfarande. Eller lika skrämmande falskt kanske jag ska säga.