Jag utropar nu årets vinter OS som en av de största hälsofarorna efter fågelinfluensan. Är det meningen att man som 20+-are ska sitta med hjärtat i halsgropen och fundera över om det är på väg att fly upp genom munnen eller göra en djupdykning ner i magen. Nu ljög jag dessutom, eftersom de stunder då hjärtat befinner sig i halsgropen har jag fullt upp med att gapa mig hes, nästan stum, över någon långsam skidåkare, en grovmiss med klubban eller till och med en tråkig jäkla sten som glider stilla över isen. Då finns inget annat i mitt huvud än mordiska tankar över alla nationer utom just den egna samt att hela livet verkligen hänger på detta. Tur att vi faktiskt lyckats greja några medaljer hittills. Den senaste kom för cirka fyra och en halv minut sedan i form av ett brons som Mattias Fredriksson spurtade till sig. Eller ja, han loosade ju spurten så det blev just ett brons, men jag tycker han var duktig ändå. Jag får mjölksyra ut i mina frånvarande tånaglar av att bara se folk åka längdskidor.
Däremot tycker jag det är synd och skam när allas våran Anja är besviken över ett brons. Ey! Du är liksom bland de bästa i världen och får ta emot en medalj och hela köret. Enda skillnaden är väl att du blir huvudet kortare än vinnaren just i prisutdelningsögonblicket, du får en lite mer rostliknande medalj och just tonerna av Du gamla du fria viner inte genom luften, men hallå, du har fått medalj. Du är bra. Varför måste människan ha sådana krav på sig själv. Synd att man inte kan skicka ett sms och skriva "Du är jätteduktig". Jag har ju inte hennes nummer.

Gårdagseftermiddagen spenderades på Sylvias med Therese, Nellan, Jonkan, Annika och Micke. Det var så trevligt att jag frivilligt missade första perioden i hockeyn (som för övrigt inte alls var spännande och halsgropsfarlig). Istället för hjärt- och halsproblem fick min mage en smula ångest av jobb- och pluggsnack. Alla har så fullt upp av allt och gör så mycket. Jag degar mest rundor och leker bibblobitch med jämna mellanrum. Mycket mer sysslar jag ju inte med. Tuggar tuggummi och svär åt kylan, men det får man ingen karriär av. Det bästa vi kom fram till är att våren bör vara full av fester och att vi alla flyttar oss till Göteborg efter muck, eller, direkt efter muck ska vi göra Asien, och sedan bosätta oss i Göteborg. Låter som en ypperligt bra idé tycker jag. Då kan jag skaffa säsongskort till änglarnas hemmamatcher. Kan man få en bättre tillvaro?