Det sägs ju ibland att man kan stoppa foten i munnen då man säger något klantigt. Jag tror vid vissa svaga tillfällen att jag är född med fossingen där. Efter gårdagens polisspring har jag varit lite på min vakt och lär nu säkert få ryktet med mig att vara husets skvallerkärring. Eller, så illa ska det väl ändå inte vara. Dock undrar jag om jag överdriver när jag faktiskt vill veta vad som hänt när det under dagen plockats ut en massa saker i papperspåsar och små kartonger, när hela lägenheten har fotograferats, och när det slutligen kommer ett gäng polishundar och ska sniffa igenom stället.
Samtidigt har ju inte besöken till lägenheten minskat, utan nu har det istället suttit massa människor utanför dörren och skrikit efter Mr X, som uppenbarligen inte är där längre, genom brevinkastet. Inte för att jag är sysslolös, nyfiken eller liknande, men detta känns lite suspekt. Som en mycket duktig medborgare ringde jag då istället till snubben som haft ansvar för rättegången mot denna trevliga herre och hans patrask. Han blir helchockad när jag berättar vad som hänt. Han hade ingen aning om låsbyte, polisbesök, fotografering och hundar. Han hade till och med lagt hela ärendet lite på is eftersom det verkade ha lugnat ner sig, med tanke på att erbjuda Mr X en ny lägenhet ute i Skiftinge.
- Men det jag kanske inte bör göra med andra ord?
Detta frågar han mig! Nej, jag skulle ju inte gjort det, men vad är detta?
- Jag kanske borde ringa polisen och kolla vad som hänt.
Bingo lilla gubben. Det tycker jag också. Sen far lite frågor genom skallen på mig: Hur kan de byta lås där utan att hyresvärden är inkluderad, eller i alla fall underrättad. Hur kan de spärra av och springa där idag med massa grejer, låsa och låsa upp utan att min hyresvärd vet om det? Tänk om poliserna var förklädd maffia. Tänk om hundarna egentligen var ryska torpeder. Tänk om de inte plockade ut grejer ur lägenheten, utan istället la in exempelvis lite bomber, sarsvirus, fästingar, fågerflunsa, k-pistar och andra otrevligheter för att sedan komma tillbaka och hämta dem? Tänk om jag haft något vettigt att tänka på istället för att smygtitta i gluggen i dörren. Jag tycker synd om den familj jag ju faktiskt inte ens tänkt skaffa, men om jag hade tänkt skaffa den hade medlemmarna fått leva på mackor. Det är elakt.

Nu skulle i alla fall min lilla hyresgubbe ringa mig eller komma på besök när han pratat med farbror polisen. Tänk om jag hallucinerat allt. Då måste jag nog ringa efter de snälla vitrockarna med den vita tröjan med väääldigt långa armar. Är det någon annan än jag som faktiskt ser bilden från gårdagens inlägg?

Uppdatering
Nej, tack och lov behöver jag inte ringa efter tvångströja. Allt har visst skett. Min lilla hyresnisse ringde nyss. Jo, polisen får ju inte säga någonting, men man kunde milt uttrycka att Mr X är väldigt frihetsberövad. Något allvarligt har med andra ord hänt och det skulle troligtvis finnas att läsa i morgondagens tidning förklarade farbror Blå. Men, hyresnissen lovade att Mr X aldrig skulle komma hem igen... ja, inte till denna lägenheten i alla fall. Om alla andra som på papperet inte bor där, men faktiskt gör det i praktiken börjar bruka våld för att ta sig in ombedes jag att ringa polisen omedelbart. Hm, jaha. Så länge de inte försöker överta min lägenhet så.
Och helt plötsligt känns det som att den anledningen vi hade till att vittna i rätten för snart två veckor sedan faktiskt bara var en bagatell. Livet är ironiskt ibland.