Snacka strunt eller tala allvar

Alltså, jag gillar utmaningar. Det är sant. Utmaningar där jag bara kan skriva precis vad jag tycker. Men denna utmaningen? Ujuj, den var inte lätt. Fick lite påmaning av Lotten, som precis som vanligt inte ville följa reglerna. Från början var utmaningen att man fick träffa fyra (eller var det fem) personer som inte lever längre, och fråga dem något. Lotten ändrade detta till att man fick göra en tidresa och säga vad man vill till personen i fråga. Jag är inte ett dugg histiroeintresserad, så det blir ju plättelätt. Som vanligt gillar jag då att göra lite av en mix av allt. Nåväl. Bara att sätta i gång.

1. Jag skulle vilja träffa min pappa igen. Fast vad jag skulle fråga eller säga vet jag inte. Jo! Jag skulle fråga vad han tyckte om straffavgörandet i Ljungby cupen i januari 2004 då jag blev matchhjälte i finalen. Sen skulle jag säga att jag snart tar examen, att jag blev överfallen av en Österbitch i en träningsmatch och får därefter inte stå i mål längre, att kräftkvalitén i Sverige blivit sämre, att bror köpt hus och att Lena Ph vunnit ännu en melodifestival. Och givetvis att han är skyldig mig en hel hop med tior då jag höll nollan en hel massa matcher på slutet.

2. Mormor skulle jag vilja ha ett snack med. Jag skulle be om ursäkt för att det var jag som förde hennes underbara neongröna Ford fiesta från 1977 i graven. Nu skulle jag våga säga att hennes gamla badrumsvåg visar flera kilo för lite och att hennes gamla soffa passar alldeles ypperligt in i min lägenhet. Sen skulle jag fråga om det var vanligt att skrivtalanger hoppar över generationer ;)

3. Jag skulle faktiskt vilja fråga Hitler om han hade någon aning om vad han gjorde eller om han helt enkelt blivit kramad för lite som liten. Jag skulle med fråga var i hela friden han fick allt i från, och om helvetet är så hemskt som alla säger, för jag antar att det är där man hamnar när man har fritidssysselsättningar som Hitlers. Denna fråga gäller världens övriga diktatorer.

4. Jag skulle vilja fråga snubbarna som flög in i WTC om de visste vad de gjorde, om de visste hur många som skulle drabbas och om de tyckte det var en självklarhet att göra det de gjorde? Var de inte skräckslagna? Jag blir rädd och illamående av att bara titta på filmen United 93. Visste de ens varför de flög in där?

5. Oj, bara en kvar. Nu blev det knivigt. Jag vill ju snacka med massa fler människor. Men nåväl. Nu väljer jag en som lever då för att riktigt föra variationen framåt. Jag skulle vilja besöka Monty Roberts för ett tiotal år sedan. Jag skulle vilja att han lärde mig allt han kunde och lärde mig att förstå. Praktik hos honom skulle inte sitta fel. En mycket beundransvärd man. Jag vill veta vad han hör och hur han säger det han gör.

Men, nu finns det ju massa fler jag vill prata med. Jag vill ju åka och snacka med Liza Marklund. Jag vill fråga Olsen-tvillingarna innan allt gick utför hur de egentligen mår. Högst på listan står givetvis att åka över Atlanten och prata texter med Alicia Moore. Ja, hon får banne mig komma in på delad plats med Monty Roberts.