Saturday, June 02, 2007

Men vad i hela friden hände?

Får det vara så här? Får man göra så? Får danskar dela ut skallar hur som helst? Får domaren lämna W.O? Får supporters göra avgörande mål? Far, får får får?

Vi kunde inte vara mer förberedda. Ett helt gäng basketbrudar... och jag. Vi bar otroligt fina hemmastickade mössor med svenska flaggor, gula t-shirts med den kommande brudens autograf på och tatueringar av svenska flaggor och hejarop här och där. Dessutom var alla attackerade med öl eller liknande tillhugg. Som vanligt bar jag ju mina sverigestrumpor med tillhörande trosor. Strumporna fick jag dock chans att visa upp för alla, men det kommer senare. Trosorna behöll jag dock för mig själv.

Innan matchstart bestämdes det att nu skulle vi tippa på matchen. Som snål student hade jag funderingar på att avstå, men hur skoj kändes det, särskilt när jag ju i mitt basketokunnande (och att alla där dessutom vet att jag är så extremt basketokunning) gavs chansen att briljera med mina fotbollskunskaper. Jag tippade 3-1 till Sverige med ett halvtidsresultat på 2-0.

I mitt tycke började det hela stappligt, men vad spelar det för roll? Elmander gjorde 1-0 bara sådär och datorn åkte fram för blogguppdatering hos min bordsgranne. Mitt i det skrivandets stund sticker Hansson fram och gör 2-0. Ett kanonmål och plötsligt var Icas fötter genomblöta. Den bloggande bordsgrannen hade i all extas över målet råkat sopa ut hela sin nybeställda öl och placerat allt dess innehåll rakt ner i Icas skor. Men vad gjorde det när jag satt där och innerligt hoppades att resultatet skulle stå sig till halvtid då mina odds ju genast skulle förbättras avsevärt? Den lyckan blev ju knappast långvarig då det gjordes ett mål till. Dock kan jag väl inte påstå att det gjorde mig olycklig eftersom det åter var Elmander som var på bollen och petade in den i mål.

Däremot måste en hel drös sympatier här hällas över den stackars danske burväktaren. Jag kletade ut flaggorna på mina kinder, gnisslade tänder och råkade dra en maska i mössan i synd-om-känslor för den stackars målvakten som tappar in den boll som var ännu mindre hårt slagen än välplacerad. Än så länge såg det med andra ord riktigt bra ut. Att en liten röding råkade vara först på bollen på fel håll och tryckte in ett tröstande mål gjorde ju inte så mycket. Det fanns ju fortfarande gott om öl kvar.

Jag avsäger mig mycket av ansvaret i andra halvlek då vår mat äntligen kom in och det blev mer fel än rätt. På väggen under tv:n hängde en skylt om att stället försökte utföra god service och hålla låga priser så gott de kunde (Det sista håller jag dock inte med om), och om man mot alla odds var missnöjd kunde man väl låta bli att säga det. Därför slutar jag bloggandet om käket för den här gången. Hum hum...

Dock var jag väldigt upptagen av min mat som var både för kryddstark och kladdig för att kunna koncentrera mig på annat också och missade därför både Danmarks andra och tredje mål. Så det kan gå.

Sverige hade under första halvlek spelat riktigt bra. Under andra halvlek spelade de riktigt dåligt, och med tio minuter kvar var det rent katastrofalt. Vårt försvar var som ett läckande såll. Dock tackar jag Lagerbäck för att han behöll Zlatan på bänken. Läsare av bloggen vet min åsikt till honom, men även om jag vore neutral i det hela måste jag ändå skriva att vårt försvar inte precis hade blivit bättre av honom på plan. Snubben bredvid oss menade på att de minsann hade en mittback i Härda som var bättre än Zlatan. Jag kan dock inte avgöra om det är en föroläpning. Nu var det ändock kasst på planen och Danmark var ju betydligt närmare 4-3 än vad vi var. Stackars, i vanliga fall lugna, Isaksson skrek sig halvt blå i ren frustration, och vem kan klandra honom?

Nu inträffade dock det som rubriken syftar till. En stackars liten lintott (en svensk) blir brutalt nedslagen av Stora stygga vargen (en dansk) när domaren tros inte se. Dock står Herr Linjeman och viftar spastiskt med sin flagga om gruffet och kan lätt förklara anledningen för huvuddomaren till varför det ligger nåt litet knyte och kvider i straffområdet. Vargen får skåda det röda kortet vilket uppenbarligen får närmsta supporter att se rött och raskt komma fram till det ytterst intelligenta beslutet att det nog förbättrar Danmarks situation om han helt enkelt rusar in och slår ner domaren. Ett smärre och rentav knappt märkbart tumult utbryter och domaren avbryter helt sonika matchen.

Hur ofta händer detta? Okej att Ronaldhino får brallorna avslitna av galna supporters här och att domare under flickmatcher i Skåne mordhotas av föräldraåskådare. Då avbryts inget, men nu så. Jag tycker dock att det var helt rätt beslut. Sådant ska inte tolereras. Mitt under avbrottet kutar en annan rödklädd snubbe in på planen och rusar med bollen över hela planen och gör mål. Hm, undra om han stod med i laguppställningen.

Efter lång väntan, opovocerade Zlatanprotester från bordet bredvid och ännu mer strul med maten kommer det upp en dansk mening på tavlan över publiken som vi får översatt till oss betyder att domarna avbryter matchen och låter Sverige vinna med 3-0.

Kan en vinst kännas mer tom och orättvis? Är det ens roligt att vinna när det blir så? Vi kunde väl bara få slå vår straff och skylla oss själva om vi missade. Det var en minut kvar av matchen och jag är säker på att domaren kunde få en mänsklig mur med tillräckligt god kondition för att följa honom under dessa 60 sekunder.

Nåväl, jag ska inte klaga. Slutresultatet 3-0 fick mig och två andra som tippat 3-1 att vinna och på så sätt tilldelas en tredjedel var av vinstsumman. Det var väl välkomna pengar och med dem i bagaget, samt två mössor och nyuppväckt tinnitus att tacka bordsgrannen för kan jag inte vara mer än nöjd. Att sedan puckot som rusade in på planen dessutom är bosatt i Sverige minskade ju inte nöjet. Nu slipper han ju förmodligen bli mördad i morgon och kan säkert till och med hyllas någonstans här i Svedala där resultatet är viktigast av allt.

10 Comments:

Blogger Lotten said...

Någon dag måste du vinna pris som den snabbaste bloggaren i världshistorien. Isses, jag har ju precis klivit innanför dörren!

Ber om ursäkt för tinnitusen.

12:22 AM  
Blogger Ica said...

Hmm, ja, jag gillar ju att vinna priser. Och det här var ju bloggämne av stora mått, även om jag var tvungen att uppdatera ännu en gång efter korrläsning och... hrm.. styckeuppdelning.

12:25 AM  
Anonymous Christina said...

fyttisjutton vad roligt det var att läsa om möhippan! Och så väldans bra skrivet alltihopa ... av dig! Så himla roligt :D

7:09 AM  
Blogger Mogge said...

..man känner bara bitterhet. Vilket f.ö kan anas i min blogg oxå. Nu hoppas man på lite mer "festmatch" på onsdag. Era blågula mössor var jättefina. =)

4:13 PM  
Anonymous Frida said...

Tack, sr själv rätt nöjd med den bilden :) rätt tillfälle? hoppade de till en speciell låt? det missade jag totalt, hihi. Hade också glömt att vi stod i en ring och dansade och kom ihåg det först när jag såg fotona, inte bra.. men kul var det :)

4:18 PM  
Blogger Ica said...

Christina: Tack, vad glad jag blir.

Mogge: ska kolla. Visst var våra mössor mycket fina. All heder till stickerskan.

Frida: Meeeeh. De hoppade ju till låten Jump, och när de sjöng Jump skulle de hoppa. Dock var det bara Azize som visste var det skulle komma och hoppade på rätt ställe.

8:26 PM  
Anonymous Kicki said...

Nu har jag bloggat om allt du missade!

9:11 PM  
Blogger Ica said...

Lysande Vbk! Det ska jag läsa

10:02 PM  
Blogger Mogge said...

...meeeen.. Jag var ju bitter. Dessutom tycker jag nog i ilksan att han är värd att kallas fet...eller nåt.. =)

10:38 PM  
Blogger majsan said...

"Vårt försvar var som ett läckande såll." Här, min kääääära Erica har du en himla fin stilfigur till din samling. Knäcker "liten lya.." eller vad det nu var!

4:14 PM  

Post a Comment

<< Home