Varför man ständigt är fattig som student

En väldigt kall och snöig helg i november för sisådär två och ett halvt år sedan befann jag mig i Stockholm. Jag frös som en liten gris i mina Dr Martens-kängor och ville egentligen ligga inne hela helgen och krubba choklad och läsa. Hela dagen började med en tunnelbanetur utifrån söder och som skulle avslutas på T-centralen. Det gjorde den inte. Eftersom jag för det mesta befinner mig på t-stationer som har spärrvakter som stämplar min remsa brukar det gå bra. Vid denna stationen fanns ingen sådan och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen med den medhavda remsan, så jag hoppade helt enkelt på tuben och fick glädjas i tre stationer åt värmen. Sedan dyker en kontrollant upp. Under de år jag åkt t-bana har jag aldrig sett en sådan och att se det nu insåg även jag att det inte bådade gott. Just då kom vi inglidande i Gamla Stan och jag försökte dra en luring att jag skulle hoppa av. Givetvis precis i samma ögonblick som snubben kom fram till mig. Jahapp, sa han och hoppade av tåget. Ica blev förvirrad och satte sig igen i tron att hon blivit av med honom.
- Men skulle du av eller?
Snubben står utanför och skriker åt mig in i vagnen och jag undrar om han alltså ska överge ett helt tåg med gratisåkare bara för att få kontrollera mig. Naturligtvis fick jag hoppa av. Snällt visade jag remsan och vips var jag omringad av fem kontrollanter med bister uppsyn. En tog min remsa, en tog mitt leg och en tog fram skallereffekter i mina knän. Jag försökte förklara att det ju inte fanns nån där som stämplade, men de gick naturligtvis inte på det. En böteslapp på 800:- slängdes till mig och där stod jag nu frusen, fattig och jäkligt sen på helt fel station.

Där började helgens oekonomiska tillställning. Sedan var det hårt jobb som gällde hela tiden iförd svarta kläder från SVTs arkiv och kritvitt smink som nästan kändes överflödigt på en fattig Ica under vintermånaden. Vid hemfarten glömde jag min kamera så filmsnubben fick åka inom Etuna med den på vägen hem. Grejen var att de skulle tagit den vägen ändå. Jag kunde med andra ord sparat pengarna på tågbiljetten, och sådeles även sparat pengarna som jag fick betala dem för den lilla omvägen de nu fick ta. Där rök en sisådär 200 spänn. På vägen hem i snön med Dr Martens halkade jag framför ett killgäng och fick både hål på knät och förnedrande rödfärg i fejan. Där rök några hundra på nya brallor. Väl uppe i lägenheten ringde jag en vän och beklagade mig då det plötsligt tutade i luren att jag har ett samtal väntande. I mitt vredesmod slängde jag bara mig över utan att sätta tv:n på mute.
- Hejsan. Det här är från Radiotjänst. Jag hör att du tittar på tv.
Detta var en söndagskväll och hur mycket pengar som rök på det i längden vill jag bara inte tänka på.

Nåväl. Resultatet av hela resan blev ju bara så bra, och verkligen värt alla pengar... eller?
Vad tycker du? Kolla och avgör själv.