Förvirrande framkomlighet

Det är en himla tur att examen (förhoppningsvis) bara sker en gång och att uppsatsarbetet enbart är en liten del av det. För i det här tempot hinner jag både bli senil, dement och borttappad. Ändå har den här kursen stundom varit hysteriskt rolig. Att rota i femtio år gamla kontaktannonser är inte fy skam ändå. Att analysera dem kunde ju vara roligare, men va katten, man kan ju inte ha roligt jämt.

Men för egen del ska jag nog bara syssla med en sak i taget, och försöka hålla planeringen sådan. Idag tyckte jag att jag planerade relativt bra när jag skulle få möbelleverans. Snabbt som attan tänkte jag cykla ner till skolan, rätta och skriva ut uppsatsen för inlämning imorgon och sedan cykla hem. När jag väl kommit ner till skolan ringde telefonen och jag fick höra att möbelleveransen var på ingång. Det var bara att slänga sig på cykeln och trampa hem i 190 igen. Hemma stod jag och flåsade, fäktade och försökte säga något utan större resultat. Nu har jag lite mer sittplatser och bord till nästkommande vecka, men ingen utskriven uppsats att fira. Nåväl, det hade jag tänkt lösa när andan sedan hittat hem igen och jag inte längre svettas floder av hysteriska cykelturer med tillhörande bultande tå.

Nu är det med andra ord bara en dryg vecka till examen och 25-årsdag. Det känns ju en smula skumt. Dels eftersom vuxentestet på nätet sa att jag var 19,5 år och dels för att det inte känns som jag tryckt in tre års information i skallen, men vi säger väl det. Imorgon bär det av på examensfest och på 1930-talet var visst människorna så fixade att det krävdes hela dagar. Med andra ord fick sjukgymnasten vackert ställas in, ja, fast jag sa ju inte varför. Till vilken nytta egentligen? För att gå runt i skor där tån inte får plats och där jag kommer gå och krampaktigt gå och hålla i Maja för att inte ramla omkull och gå i en klänning där mina extremt loja knän med tillhörande omatchande rödfärg på framträder. Egentligen spelar det inte någon som helst roll. Det ska bli så himla roligt att träffa alla och partaja innan folk ger sig av till Norrland, Skåne och allt annat även om det kräver en klänningsuschling och klackar som är mer effektiva som mordvapen än framkomlighetsmedel. Jag hoppas de har öl.