Positiv telefonskräck

Jag börjar trivas ganska bra med mitt jobb. Främst eftersom det verkligen botar min telefonskräck för att prata med främmande människor. Fast där hjälper bibblojobbet till ganska mycket med. Sedan tar det lagom lång tid. Igår hade jag fyra matcher. Jag började ringa runt vid klockan 17:00. Vid klockan 19:00 var alla texterna inskickade och då hade jag dessutom hunnit laga mat och äta till en avsnitt av Huset Fullt.

Vissa av tränarna tycker dock uppenbarligen inte om sina mobiler och har dem därför enbart påslagna i nödfall, och dit räknas inte fotbollsresultat. Andra kör sin mobil i tvättmaskinen så den inte fungerar för fem öre. Slutligen har vi gänget som tycker det är lika roligt att prata med journalister som jag tycker det är att titta på tennis på tv. Inte roligt alls.

Då blir man glatt överraskad när en av tränarna plötsligt känner igen ens nummer och därför svarar: Seriens sötaste tränare!

Det blir ju alltid lättare att prata med människor som är så positiva och med bra självförtroende. Att dessutom behärska det när man förlorat med 12 mål mot 1 är det ju mycket trevligt. Under det tre minuter långa samtalet hann jag erbjudas både en plats som assisterande tränare och målvakt i laget. Sedan blev jag även inbjuden till nästa match och lovat att få bra plats och underhållande fotboll och givetvis massa mål, men kanske inte nödvändigtvis från deras lag.

Synd bara att man inte hinner säga så mycket mer på tre minuter. När vi la på kom jag på den lilla detaljen att jag kanske borde ha införskaffat material att skriva om i dagens referat. Nåväl, det blev ju bloggvirke istället.