Tuesday, September 07, 2010

Sista ronden- ett krav på K.O

Jag och min axel har gått in i en ny rond. En sista-chansen-rond enligt mig. Så nu har vi begett oss till ett ställe med en mycket trevlig, glad och positiv sjukgymnast som varje gång jag dyker upp förkunnar att vi "bråkade mycket med mig sist". Det vet jag inte om jag håller med om så vansinnigt mycket. Vi bråkade med min axel, visst, men han och jag är två skilda individer numera. Inte särskilt nära kompisar. Nu har jag och axeln helt enkelt inlett en period med tät akupunktur. Då är vi plötsligt väldigt tajta igen, eftersom jag känner hur förbenat ont det gör ända upp i hörntänderna. Framför ögonen dansar sådana där äckliga, långa, svarta dammtrådar... som naturligtvis inte egentligen existerar, men som jag ser väldigt tydligt när nålarna sitter i kroppen.

Än så länge är jag barmhärtigt besparad en stor mängd nålar och har således enbart sju stycken stickande upp ur axeln, skulderbladet och överarmen. Den som sitter i överarmen ser jag i periferin och trodde på fullaste allvar att det var väggklockans sekundvisare jag skådade första gången jag fick syn på den. Nålen hoppar nämligen i pulsens takt fram och tillbaka. Mycket mysig iakttagelse. Nu har antagligen musklerna runt skulderbladet fått lite avslappning eftersom att de helt plötsligt tagit siesta under arbetstid. Skulderbladet tappar nämligen sitt fäste i både tid och otid och far rakt ut med risk att peta ut ögat på någon. Med "långvarig träning, rehabilitering och mekanikuppbyggnad" ska det dock sitta fast på sitt ställe igen inom sinom tid.

Jag har även fått bekräftat att hålet i axeln beror på den underbara kortisonsprutan som enligt mina journaler togs "utan anmärkan", som tack och lov inte gjorde att muskeln gick av utan bara "reducerade den kraftigt". Mellan skulderbladen sitter numera en liten tegelsten enligt sjukgymnasten och bråkandet med denna tegelsten kan jag ge mig fasen på är källan bakom den muskelinflammation jag fått på framsidan vilket gjort att jag blivit hemtam både på Sahlgrenska och en ny vårdcentral där jag gjort EKG två gånger på en vecka.

Nu kan det med andra ord bara bli bättre, och det ser jag fram mot. På detta ser det dessutom som min en månad långa period sovandes på luftmadrass nu är slut: en säng får troligtvis följa med hem från Kållered under kvällen och det kanske också är något axeln tackar och bugar för.

Idag börjar dessutom "Idol". Jag har på känn att samtliga program denna veckan kommer innehålla nåt extra. Särskilt torsdagens. Jag som inte ens följer Idol i vanliga fall, särskilt inte första veckan då jag ändå mest sitter med händerna för ansiktet och skäms över den utspriddhet som faktiskt finns i bristande självinsikt.

2 Comments:

Anonymous Johanna said...

Heja axeln! Och fy farao vad skönt med en riktig säng, tänk vad du ska uppskatta det nu :)

9:57 PM  
Blogger Ica said...

Du kan väl inte heja på axeln?! Vinner han blir ju jag knockad.

2:19 PM  

Post a Comment

<< Home