Analysera mera

När jag var tolv fick jag höra att jag analyserade för mycket. Som 20-åring sa en kollega åt mig att om jag inte slutade analysera så förbannat skulle min hjärna koka över. Må så vara, men hey, jag gillar att analysera. Nu har mitt analyserande både länge och väl gällt bloggen, för tro inte att bara för att den står ouppdaterad att den är glömd. Frågan är vad man får ut av den. Jag har sagt ända sedan jag startade min lilla blogg på midsommarafton 2005 att dess uppgift skulle vara att roa. För det mesta har jag haft det i åtanke, även om det kommit in lite upprörda inlägg till och från.

Nu sitter ju var och varannan kvist på fejan om dagarna och skriver där i sina statusuppdateringar, och där har jag med varit och lagt min analyserande näsa i blöt. För varför skriver man vad man sysslar med hela tiden? Jag kan förstå de människor som skriver när de gjort något extravagant, eller för att berätta något som många bör veta, för då är det himla effektivt. MEN, däremot, vad får man ut av att skriva att "idag har jag fött femton barn, bakat sju plåtar kanelbullar, skänkt 30 000:- till Afrikas horn, städat huset två gånger och hittat ett botemedel mot aids. Nu sjunker jag ner i soffan med ett glas rött."? Vill man att människor ska hurra, peppa och berätta hur överdrivet bra man är? Jag diskuterade detta med en vän, och hon sa att, jo, för vi svenskar är ju inte så bra på att berömma oss själva. En annan vän sa att hon mådde dåligt av att alla var så bra för då kände hon sig så dålig. Men herregud. Om vi nu måste få det berömmet från andra, ska vi då börja skriva och fråga våra fejsanvänner om vi ska köpa lättmjölk eller mellanmjölk med? Om vi inte själva kan känna när vi gör bra saker börjar jag verkligen bli rädd. Och ska vi må dåligt för att andra mår bra, ännu mer skrämmande. Samma sak gäller uppdateringar som "Fan vad livet suger, det var rödljus hela vägen till jobbet, det regnade på mig fram till skrivbordet, jag satte dagens lunch i halsen och på vägen hem bajsade en fågel i mitt huvud". Vad vill vi med dem? Att folk ska krama, säga "stackars" och berätta att allt blir bra igen för vi är ju så bra människor?

Samma sak gäller bloggar. Jag läser SÅ extremt många bloggar där det enbart handlar om hur synd det är om personen, hur dåligt denne mår, hur orättvist allt är och så vidare. En sak har jag fått lära mig: allt i livet är val. Jag säger inte att man väljer hur man känner, men man väljer hur man tänker, och tankar brukar föra med sig en känsla. En känsla kommer inte bara "plupp" utan någon bakgrund. På något sätt då så väljer ju negativa bloggar att vara så negativa, och stanna där och gröta runt i allt gojsig svart gegga. Det ger mig lite illamåendekänslor, men vad fasen, jag väljer ju att läsa :) Vad vill man med sådana bloggar? Få medkänsla? För vill man bara få ur sig grejer finns ju den trevliga och härliga dagboken, och vill man inte skriva för hand finns det worddokument.

Därför har min blogg fått vila lite. Göteborg gör mig bara gott. Jag har analyserat länge och väl, och min tanke med bloggen är fortfarande att roa. Vi får bara se hur rolig jag känner mig, men det väljer jag ju genom roliga tankar. Ni ser, allt går runt. Jag skriver väldigt sällan på fejan längre, för jag har liksom missat lite vad jag ska få ut av det. Dock ska det sägas att jag absolut inte har varit i alla de små träsk jag analyserar över ovan, men jag har analyserat om varför, och kommit till lite analyserande svar som krävde ytterligare analys. Kort och gott analyserar jag nog lite för mycket bara. Men åter igen; hey, I like it.