Wednesday, August 31, 2011

Analysera mera

När jag var tolv fick jag höra att jag analyserade för mycket. Som 20-åring sa en kollega åt mig att om jag inte slutade analysera så förbannat skulle min hjärna koka över. Må så vara, men hey, jag gillar att analysera. Nu har mitt analyserande både länge och väl gällt bloggen, för tro inte att bara för att den står ouppdaterad att den är glömd. Frågan är vad man får ut av den. Jag har sagt ända sedan jag startade min lilla blogg på midsommarafton 2005 att dess uppgift skulle vara att roa. För det mesta har jag haft det i åtanke, även om det kommit in lite upprörda inlägg till och från.

Nu sitter ju var och varannan kvist på fejan om dagarna och skriver där i sina statusuppdateringar, och där har jag med varit och lagt min analyserande näsa i blöt. För varför skriver man vad man sysslar med hela tiden? Jag kan förstå de människor som skriver när de gjort något extravagant, eller för att berätta något som många bör veta, för då är det himla effektivt. MEN, däremot, vad får man ut av att skriva att "idag har jag fött femton barn, bakat sju plåtar kanelbullar, skänkt 30 000:- till Afrikas horn, städat huset två gånger och hittat ett botemedel mot aids. Nu sjunker jag ner i soffan med ett glas rött."? Vill man att människor ska hurra, peppa och berätta hur överdrivet bra man är? Jag diskuterade detta med en vän, och hon sa att, jo, för vi svenskar är ju inte så bra på att berömma oss själva. En annan vän sa att hon mådde dåligt av att alla var så bra för då kände hon sig så dålig. Men herregud. Om vi nu måste få det berömmet från andra, ska vi då börja skriva och fråga våra fejsanvänner om vi ska köpa lättmjölk eller mellanmjölk med? Om vi inte själva kan känna när vi gör bra saker börjar jag verkligen bli rädd. Och ska vi må dåligt för att andra mår bra, ännu mer skrämmande. Samma sak gäller uppdateringar som "Fan vad livet suger, det var rödljus hela vägen till jobbet, det regnade på mig fram till skrivbordet, jag satte dagens lunch i halsen och på vägen hem bajsade en fågel i mitt huvud". Vad vill vi med dem? Att folk ska krama, säga "stackars" och berätta att allt blir bra igen för vi är ju så bra människor?

Samma sak gäller bloggar. Jag läser SÅ extremt många bloggar där det enbart handlar om hur synd det är om personen, hur dåligt denne mår, hur orättvist allt är och så vidare. En sak har jag fått lära mig: allt i livet är val. Jag säger inte att man väljer hur man känner, men man väljer hur man tänker, och tankar brukar föra med sig en känsla. En känsla kommer inte bara "plupp" utan någon bakgrund. På något sätt då så väljer ju negativa bloggar att vara så negativa, och stanna där och gröta runt i allt gojsig svart gegga. Det ger mig lite illamåendekänslor, men vad fasen, jag väljer ju att läsa :) Vad vill man med sådana bloggar? Få medkänsla? För vill man bara få ur sig grejer finns ju den trevliga och härliga dagboken, och vill man inte skriva för hand finns det worddokument.

Därför har min blogg fått vila lite. Göteborg gör mig bara gott. Jag har analyserat länge och väl, och min tanke med bloggen är fortfarande att roa. Vi får bara se hur rolig jag känner mig, men det väljer jag ju genom roliga tankar. Ni ser, allt går runt. Jag skriver väldigt sällan på fejan längre, för jag har liksom missat lite vad jag ska få ut av det. Dock ska det sägas att jag absolut inte har varit i alla de små träsk jag analyserar över ovan, men jag har analyserat om varför, och kommit till lite analyserande svar som krävde ytterligare analys. Kort och gott analyserar jag nog lite för mycket bara. Men åter igen; hey, I like it.

5 Comments:

Blogger Lotten said...

Nu klickar jag på Like.

10:58 PM  
Blogger Ica said...

För att jag äntligen uppdaterar eller för det jag skriver? ;)

1:43 AM  
Anonymous Herr R said...

Intressant skrivet! Det är lätt att relatera till saker som specifikt svenska, eftersom vi är svenskar. Men Facebook är ju poppis överallt och statusuppdateringarna skiljer sig inte nämnvärt åt från land till land. Jag tror att det man skriver på fejan är att likställa med vad man säger när man springer på någon på stan. Frågar någon "hej hur är läget", så svarar man "jodå, det är bra, jag var just och tränade". Inte "det är skit, jag var på gymmet men orkade inte med mer än ett par minuter på roddmaskinen, nu ska jag hem och deppa ihop". Fejan fyller kallpratsfunktionen, snarare än behovet att få beröm.

11:01 AM  
Blogger Lina said...

Mkt intressant läsning! Du har prickat in många tankar o diskussioner jag haft med andra angående bloggar och FB. Som sagt mkt intressant reflektion som överstämmer med vad forskare också sett när de studerat vad människor skriver på FB/Bloggar

12:37 AM  
Blogger Ica said...

Herr R- vet inte om jag håller med dig där om kallpratbehovet. Vad har man för behov av att prata om allt negativt? Eller då credda sig med allt man genomfört. Det blir ju liksom ett kallprat för hela omgivningen? Räknas det som kallprat då? Eller ren information? Så jag står nog fast vid att det är ett bekräftelsebehov det fyller. Att folk ska bekräfta att det man känner är rätt, oavsett om det speglar positiva eller negativa känslor...

Lina- Visst är det intressant. Man kan ju diskutera sig till dödsdagar om det här, beroende på inställningen ens samtalspartner har till fejan, eller bloggar med för den delen. Men numera tycker jag det är hemskt intressant att fråga folk vad de får ut av sina uppdateringar :)

11:23 AM  

Post a Comment

<< Home