Soon to be 30
5 juni. Herregud säger jag bara. Om tre dagar lämnar jag den underbara tiden som tjugo-nånting och inträder istället i det vuxna trettio-nånting. Är jag verkligen redo för detta enorma steg? Som om det skulle spela någon roll. Redo eller inte, here I come.
Imorse när jag som vanligt låg och funderade över livets stora under vid femsnåret innan borrandet tvärs över gatan satt igång försökte jag gå igenom vad som egentligen hänt under tiden som tjugo-nånting.
För tio år och 364 dagar sedan satt jag i alla fall vid den här tiden i en frisörsstol på Salong Monica hemma i Hultet och fick håret uppsatt i balfrilla. Jag tog den lilla neongröna Ford Fiestan dit och på kvällen var det bal i ett ganska snarlikt väder som det utanför fönstret just nu: ganska kallt och grått. På födelsedagen sedan blev det studentfirande, flakåkande och partajande.
Men nu var det alltså tiden som tjugo-nånting. Alltså med start 2002. Det är här man tackar det enorma hästminnet (och sina dagböcker) för att ha något att rapportera. Exakt för 10 år sedan var jag nog fortfarande lite jetlaggad vid den här tiden då Åsa och jag två dagar tidigare landat från vår nio månader långa tripp till Australien, Singapore och Thailand. Jag var sönderbränd, plufsig och trött, för att sammanfatta det hela. Födelsedagen firades med Maja, Johanna och gänget och såvitt jag minns for vi till Växjö för att gå ut och hamnade på bland det sämsta uteställe jag någonsin varit på.
Sedan ramlade livet på antar jag. Pappa försvann, men Ture kom. Bruno försvann men Lesedi kom. Ställen jag hamnade på inleddes med Malmö, för att följas av en halvårslång period hemma i Hultet igen innan jag tog allt mitt pick och pack och drog till Eskilstuna av alla ställen. Mitt under boendet i Eskilstuna blev det ett halvår i Växjö för att sedan återvända till gnällbältet. Där togs det examen på 25-årsdagen. I slutet av Eskilstunaperioden blev det en månadslång visit i Peking innan jag i augusti samma år (2010) faktiskt begav mig av från östra delen av landet och bosatte mig i västra i form av Göteborg där jag befinner mig nu, och faktiskt planerar att befinna mig en längre tid om inte någon kommer och lockar med en bostad på ett ställe där det ständigt är över 20 grader varmt.
Dessa tio år har massa kunskap försökt att fastna i huvudet, men frågan är hur mycket som finns kvar efter Kommunikativ svenska, Kreativt skrivande, Textdesign, Psykologi, Terapeututbildning, Hundsjukvård och säkert något mer som antagligen fallit bort under någon tenta eller annan traumatisk period.
Jobbfronten är nästan utmattande att läsa och jag undrar hur jag fortfarande kan lyckas att få jobb trots att jag studsat som en jäkla jojjo mellan allt eller vad sägs om följande: truckförare på lager, dagisfröken, lärare, bibblobitch, help-deskare, ad-assistent, frilansjournalist, radiopratare, brevbärare, telefonförsäljare, telefonintervjuare, personlig assistent, spårvagnsförare och även där har troligtvis mer saker fallit bort eller förträngts. Av dessa har jag trivts ypperligt med alla utom de som börjar med ordet "telefon". De jobben var fruktansvärda och jag lägger mig hellre platt på gatan och låter folk hosta på mig i flera dygn än tar ett sådant jobb igen.
Jag har hunnit rädda många straffar, men även släppa in många mål. Jag har hunnit skaffa många fina vänner, men även sagt adjö till en drös mindre fina. Jag har gått från en elektronisk och pipande version av "blue dabidi babida...." via Homer Simpson, Pink, Faithless och fler till Devlins Brainwashed som ringsignal på mobilen. Från Ford Fiesta till cykel till postbil, till cykel, till moppe, till cykel, till spårvagn i transportformer. Gått från fotboll till aerobic, till galenskap, till volleyboll, till fotboll igen, till gym, till ridning för att nu vara någon form av blandning mellan deltidsryttare, soffpotatis och wannebegymmare. Jag har varit tärna på två bröllop, gått på två begravningar och blivit gudmor åt två små gulliga killar.
Hur många gånger jag varit sjuk under tio år är stört omöjligt att räkna ut, antagligen kan jag inte ens räkna så långt, men nu som ansvarstagande och vuxen soon-to-be-30-åring dricker jag nu svindyrt pulver två gånger om dagen som ska göra underverk för immunförsvar och brister i kroppen. Jag försökte någonstans att räkna ut hur många sidor jag fyllt med text men bland dagböcker, dikter, bokmanus, c-uppsatser och bara dravvelmail blev jag helt snurrig i huvudet.
Bloggen kommer denna månad fylla sju hela år och där blev det ytterligare några sidor med text när jag tänker efter.
Ska lika mycket hända som 30-nånting som det gjort som 20-nånting måste jag verkligen lära mig gå på yoga eller nåt, för nu när åldern tar ut sin rätt kan jag ju inte flänga runt som en skållad bäver som värsta ungdomen utan jag får således acceptera min rullator, att jag måste färga gråa hår var sjätte vecka och inte festa utan att ha morgondagen i åtanke (även om de två förstnämnda känns en bit bort fortfarande vet man inte hur det känns om en vecka. Jag fick ju första rynkan på min 25-årsdag).
Imorse när jag som vanligt låg och funderade över livets stora under vid femsnåret innan borrandet tvärs över gatan satt igång försökte jag gå igenom vad som egentligen hänt under tiden som tjugo-nånting.
För tio år och 364 dagar sedan satt jag i alla fall vid den här tiden i en frisörsstol på Salong Monica hemma i Hultet och fick håret uppsatt i balfrilla. Jag tog den lilla neongröna Ford Fiestan dit och på kvällen var det bal i ett ganska snarlikt väder som det utanför fönstret just nu: ganska kallt och grått. På födelsedagen sedan blev det studentfirande, flakåkande och partajande.
Men nu var det alltså tiden som tjugo-nånting. Alltså med start 2002. Det är här man tackar det enorma hästminnet (och sina dagböcker) för att ha något att rapportera. Exakt för 10 år sedan var jag nog fortfarande lite jetlaggad vid den här tiden då Åsa och jag två dagar tidigare landat från vår nio månader långa tripp till Australien, Singapore och Thailand. Jag var sönderbränd, plufsig och trött, för att sammanfatta det hela. Födelsedagen firades med Maja, Johanna och gänget och såvitt jag minns for vi till Växjö för att gå ut och hamnade på bland det sämsta uteställe jag någonsin varit på.
Sedan ramlade livet på antar jag. Pappa försvann, men Ture kom. Bruno försvann men Lesedi kom. Ställen jag hamnade på inleddes med Malmö, för att följas av en halvårslång period hemma i Hultet igen innan jag tog allt mitt pick och pack och drog till Eskilstuna av alla ställen. Mitt under boendet i Eskilstuna blev det ett halvår i Växjö för att sedan återvända till gnällbältet. Där togs det examen på 25-årsdagen. I slutet av Eskilstunaperioden blev det en månadslång visit i Peking innan jag i augusti samma år (2010) faktiskt begav mig av från östra delen av landet och bosatte mig i västra i form av Göteborg där jag befinner mig nu, och faktiskt planerar att befinna mig en längre tid om inte någon kommer och lockar med en bostad på ett ställe där det ständigt är över 20 grader varmt.
Dessa tio år har massa kunskap försökt att fastna i huvudet, men frågan är hur mycket som finns kvar efter Kommunikativ svenska, Kreativt skrivande, Textdesign, Psykologi, Terapeututbildning, Hundsjukvård och säkert något mer som antagligen fallit bort under någon tenta eller annan traumatisk period.
Jobbfronten är nästan utmattande att läsa och jag undrar hur jag fortfarande kan lyckas att få jobb trots att jag studsat som en jäkla jojjo mellan allt eller vad sägs om följande: truckförare på lager, dagisfröken, lärare, bibblobitch, help-deskare, ad-assistent, frilansjournalist, radiopratare, brevbärare, telefonförsäljare, telefonintervjuare, personlig assistent, spårvagnsförare och även där har troligtvis mer saker fallit bort eller förträngts. Av dessa har jag trivts ypperligt med alla utom de som börjar med ordet "telefon". De jobben var fruktansvärda och jag lägger mig hellre platt på gatan och låter folk hosta på mig i flera dygn än tar ett sådant jobb igen.
Jag har hunnit rädda många straffar, men även släppa in många mål. Jag har hunnit skaffa många fina vänner, men även sagt adjö till en drös mindre fina. Jag har gått från en elektronisk och pipande version av "blue dabidi babida...." via Homer Simpson, Pink, Faithless och fler till Devlins Brainwashed som ringsignal på mobilen. Från Ford Fiesta till cykel till postbil, till cykel, till moppe, till cykel, till spårvagn i transportformer. Gått från fotboll till aerobic, till galenskap, till volleyboll, till fotboll igen, till gym, till ridning för att nu vara någon form av blandning mellan deltidsryttare, soffpotatis och wannebegymmare. Jag har varit tärna på två bröllop, gått på två begravningar och blivit gudmor åt två små gulliga killar.
Hur många gånger jag varit sjuk under tio år är stört omöjligt att räkna ut, antagligen kan jag inte ens räkna så långt, men nu som ansvarstagande och vuxen soon-to-be-30-åring dricker jag nu svindyrt pulver två gånger om dagen som ska göra underverk för immunförsvar och brister i kroppen. Jag försökte någonstans att räkna ut hur många sidor jag fyllt med text men bland dagböcker, dikter, bokmanus, c-uppsatser och bara dravvelmail blev jag helt snurrig i huvudet.
Bloggen kommer denna månad fylla sju hela år och där blev det ytterligare några sidor med text när jag tänker efter.
Ska lika mycket hända som 30-nånting som det gjort som 20-nånting måste jag verkligen lära mig gå på yoga eller nåt, för nu när åldern tar ut sin rätt kan jag ju inte flänga runt som en skållad bäver som värsta ungdomen utan jag får således acceptera min rullator, att jag måste färga gråa hår var sjätte vecka och inte festa utan att ha morgondagen i åtanke (även om de två förstnämnda känns en bit bort fortfarande vet man inte hur det känns om en vecka. Jag fick ju första rynkan på min 25-årsdag).
Oskyldig student som fyller 19 samma dag
22 bast med nya familjemedlemmen
Inte tjugo-nånting alls, men med samma frågande uttryck som idag
23 och ett försök att vara cool.... eller?
Två dagar innan 25-årsdag och examen
Me and my BFF. Ni får själva gissa vilka två.
Solkåt och lycklig 27-åring
29 bast och färdig spårvagnsförare
2008 och Anna-pannans bröllop där jag fick vara tärna
"That's all folks"
posted by Ica at 10:05 AM
4 Comments:
Testar lite
Du är verkligen grym på att skriva din ord-bajsare! Jag satt och smålog genom hela din 20-nånting-resa, och hade inte en tanke på att vare sig hoppa över en rad eller sluta att läsa! Välkommen in i mitt decennium. Jag får väl säga pappas uppmuntrande fras : - Nu är du snart 30, närmare 40 än 50!!! Kram på dig / Jenny i norr
yaaay! It worked!
Fina du. Härligt att läsa din summering. Du skriver verkligen superbra och jag älskar att följa ditt liv! Stor kram Malin T. i danmark
Post a Comment
<< Home