Att göra någons dag

Ett inlägg som kanske kan antas en smula smörigt, men som ändå känns viktigt just nu. Som jag skrivit i tidigare inlägg får man läsa väldigt mycket gnäll och negativitet i bloggar. Folk som inte inser att de väljer hur de ser saker, och att allt de gör är val. Och då kan man ju välja att gnälla på att omgivningen inte gör som man vill, men det kommer de ju aldrig att göra fullt ut. Så, väljer man då att fortsätta gnälla, eller att kanske helt enkelt ändra synsätt?

Jag gillar själva grejen att "göra någons dag", även om det inte behöver vara i stora mått. Ibland lyckas man, och ibland inte. Just nu är jag själv ganska stressad över jobbet, eller, ja, jobbets tider som gör att mina hjärnceller flyttar hemifrån i alltför raskt tempo. Jag ogillar det starkt, och har tagit upp det med planerarna på jobbet. Dock utan större resultat, men förhoppningsvis blir det bättre när vi väl får en grupp, med ett riktigt schema. Men men, jag försöker, i den mån jag kan, att göra någons dag i liten utsträckning. På jobbet har jag fått höra fler gånger att jag gjort någons dag än att jag blivit utskälld (tack gode gud för det, för annars hade jag nog legat i fosterställning på golvet och gråtit vid det här laget). Att vänta på någon några sekunder extra när de kommer springande mot vagnen. Tyvärr kan man ju inte göra det för alla, eftersom att då skulle det aldrig avgå några vagnar, men när det är sent på kvällen och vagnarna inte går tätt kan man kosta på sig att vänta lite på någon. Alla får inte förmånen, men några, och de flesta tackar med ett glatt leende, och vissa säger att det gjorde deras dag. Då blir man varm i hjärtat. De som inte säger tack säger jag högt och ljudligt "Varsågod!" åt så de ska lära sig lite hyfs. Antagligen helt dödfött, men det känns ändå bättre så. De dagar man känner att man orkar kan man le åt alla som kliver på, och i slutet på varje runda önskar jag alltid alla resenärer en fortsatt trevlig dag. De flesta skiter antagligen högaktningsfullt i detta, men ibland kommer det fram någon och önskar mig detsamma. Då blir Ica varm i hjärtat.

Så försöker jag göra någons dag. Jag försöker även skicka iväg lite sms till vänner då och då för att visa att jag tänker på dem, eller ringa för att höra hur de mår. Ge någon liten present när man ses, och lite sånt. Det är efter min förmåga just nu. Och andra människor gör ofta min dag. Min lilla gudson TurboTure gjorde delar av gårdagen när han pratade i telefon med mig och berättade att min Lesedi låg hemma och sov och att han tyckte att jag skulle komma och busa med honom. Filip gjorde min dag i lördags när han kom förbi med ett flak energidrycker och choklad då han visste att det sinade i min kyl, och också vet hur viktigt det är för min hälsa. Mina nära och fina vänner gör ofta min dag i sms-konversationer med lite hjärtan och kramar.

Idag gjorde en snubbe i Feskekörkan min dag. För stadsbor finns ju något som heter Lets deal. Man får erbjudanden om middagar, frisörbesök, massage och massa sånt för en rejält reducerad penning om man köper via dem just då. Jag har shoppat loss rejält där och tjänat både en och två slantar. För ett tag sedan hade de ett erbjudande att få skaldjur till värde av 300:- men bara betalade 150:- på just Feskekörka. Självklart köpte jag en sådan kupong. Idag är min lediga dag och kvällen är oplanerad (förutom skola till klockan 19 då), så idag knallade jag iväg, i regnet, till Feskekörka för att lösa ut min kupong. Väl där berättade snubben bakom disken att jag var lite drygt en vecka sen. Kupongen gick ut den 17:e mars! Om ni följt denna bloggen vet ni vilken plats skaldjur har i mitt hjärta: stoooor! Så jag blev ju väldigt ledsen och frågade om jag nu bara slängt pengarna i sjön. Men menade på att jag ju var tvungen att köpa något när jag ändå var där.

Killen bakom disken hade ett stort hjärta och såg nog min förtvivlan över detta, så han berättade att han brukade slänga med en liten rabattkupong till dem som köpt just den skaldjurspåsen, så jag kunde få de 10% jag med, vilket jag tackade för.

-Två personer?

- Näe, jag är bara en, pep jag ynkligt.

Sagt och gjort fyllde han en papperspåse med räkor, och sen slängde han i några havskräftor (många i mitt tycke som stod där och förfasades över vad det här skulle sluta på för summa). Sedan gjorde han i ordning en burk aioli och packade ihop allt.

- Ja, det här är i lite runda slängar för 200:- (220.- märkte jag vid hemkomst), så med rabatten och det blir det 120:-

Eftersom jag nu i mitt jobb som tidigare nämnt inte har för många hjärnceller som jobbar helttid under fritid så reagerade jag inte över att det inte alls var 10%, utan jag tackade honom istället 20 gånger, önskade honom detsamma när han sa att jag skulle ha det gött och traskade glatt därifrån. I påsen låg ytterligare två rabattkuponger och ikväll efter skolan ska jag njuta! Tack för du gjorde min dag skaldjurssnubben!