skriv med skruv: Skriftlig feberyra toppad med dåligt samvete

Av någon anledning ligger jag sjuk på tisdagar. Det är min lediga dag. Förr sa min släkt alltid att jag var allergisk mot lov, och det hade de rätt i. Jag var alltid sjuk på loven. När jag sedan flyttade till Eskilstuna blev jag alltid sjuk när jag kom hem till Småland. Nu ligger jag däck på tisdagar. Dock kan jag inte ligga lika däck som då, för nu finns det två killar på sammanlagda åtta ben som ändå ska ut, hur sjuk man än är. I alla fall morgon och middag. Kvällspromenaden sätter jag Agge på. Jag har hört att när man skaffar barn skaffar man samtidigt ett sjuhelsikes dåligt samvete över att man inte gör mer för de små än man gör. Det är aldrig tillräckligt. Ungefär samma sak gäller med hundar. Förvisso tror jag nånstans att de är rätt nöjda med att ha sällskap hela dagen, men samtidigt känner jag att de inte alls har fått den motion och stimulering de behöver. Det ger mig otroligt dåligt samvete när de ligger i soffan ihop med mig och bara glor, vilket jag också gör. De är hundar, och behöver inte tycka att allt vi människor tycker är roligt verkligen är roligt, men jag vet ju att jag själv blir uttråkad på en timme, om jag inte sover bort den, så vad blir då inte dem? Smiley tuggar på mig om eftermiddagarna under sina dampryck, men dem har han oavsett mängden motion. Då gurglar han och har en blick som är helt och hållet full i fan innan han flyger på mig. Nu brukar dock Pasha svara så då kan man roa sig med att ligga och lyssna på deras diskussioner. Innehållet är dock inte alltid barntillåtet, och jag vill inte exploatera dem i dessa medier utan deras medgivande. Därför får diskussionsämnena förbli min och killarnas hemlighet. Ja, ni hör ju själva: ligga i soffan en hel dag har fått mig att droppa all iq och sans ut genom fönstret.

När man är sjuk orkar man inte heller gå så långt på promenad och då är det en sådan underbar lättnad att vi har en idrottsplats med två konstgräsplaner och en grusplan bakom i skymundan. Där kan man släppa killarna lösa och de kan härja rundor. Två av deras bästisar Torres och Rocky kommer också dit på morgonen och Torres och Pasha springer runt och tuggar på varandra och brottas, medan Rocky mest skäller på matte att hon ska kasta diverse tillhyggen som han kan hämta. Smiley går mest runt som den hundversion av tjuren Ferdinand som han är och luktar på blommorna (äter kaninbajset) och sitter under sin korkek (på sin mattes fötter). Ibland ger sig Smiley in i leken där Torres och Pasha bufflar omkring. Oftast brukar det dock resultera i att Smiley blir mosad mellan dem eller omkullsprungen så han brukar ge sig ganska fort. I vilket fall får hundarna både motion och roligt medan deras ynkliga febermatte kan strosa runt lugnt och stillsamt. Vi fick dock backning för ungefär en vecka sedan att det finns många hundrädda så hundarna måste kopplas. Dagen efter satt det sådana skyltar vid varje ingång. Med tanke på att det innan satt skyltar att hundar inte ens fick vistas där var det ju ett framsteg. Nu kan jag tänka mig att många, både hundägare och icke hundägare lackar ur eftersom vi inte respekterar skyltarna. Till mitt försvar säger jag att jag föll för grupptrycket att det faktiskt är hunddejter där på mornarna och sedan att den här grusplanen inte används till någon strukturerad aktivitet. Ibland lirar några boll på helgerna när de andra planerna är bokade för matcher. Ibland kommer några indier och spelar cricket och de är livrädda för hundar märkte jag när de råkade slå en boll mot oss och Pasha plockade upp den. Men sålänge de inte attackerar oss med bollar så skiter hundarna i dem, ja, utom Smiley då som är räddare än indierna och därför får gå kopplad. På det stora hela funkar det väldigt bra och jag förstår inte varför det hela tiden ska vara sådana konflikter mellan de som inte har hundar och hundägare om var man får och inte får vara. Tyvärr också sker konflikterna hundägare emellan också. När det kommer lösa hundar mot kopplade hundar. Är det helt enkelt inte bara att samsas? Sedan är jag absolut för att om du ska ha din hund lös ska du ha kontroll på den. Lika mycket som vi vill att människor respekterar våra hundar måste vi respektera att människor är rädda. När vi befinner oss på Gärdet, som är ett frirastområde för hundar, händer det ibland att folk börjar härja med radiostyrda flygplan eller sådana där drakar som är apstora. Min hund får panik och sticker om han är lös. Jag går helt sonika fram till dessa människor och frågar om de kan flyga på sportgärdet istället där lösa hundar inte är välkomna. Många gör det, vissa skiter i mig och andra ifrågasätter frirastningen. Jag önskar att de respekterar att det är ett av få ställen man får ha sina hundar lösa. Därför måste jag såklart respektera att människor också blir rädda för en lös hund. Du ska inte behöva ha en hund du inte känner inpå dig om du inte vill. Varesig du har en egen hund eller inte. Jag vill absolut inte att hundar springer på mina hundar när de är i koppel. Det är ett säkert tecken på att skapa osäkerhet för hunden om det blir ryck i kopplen eller de fastnar. Befinner jag mig på jobbet är det dessutom ett stort säkerhetsproblem om det kommer fram lösa hundar då vi ganska ofta är ute med "farliga" hundar som lätt kan attackera om de blir trängda. Är mina hundar lösa och vi möter en kopplad hund ropar jag eller Agge helt enkelt "kopplad!" till våra och då vet de att de inte får gå fram. Pasha är väl aningens bättre på att lyssna än Smiley, men då ber jag helt enkelt om ursäkt och det brukar bli bra eftersom Smiley är en mästare på att läsa av andra hundar och därmed backar direkt om hunden inte vill veta av honom. Det är inte en dominant herre jag har om man säger så. Dock ändå inte okej att han går fram när han inte får.

Det här blev ett inlägg som handlade om lite allt och ingenting. Om hundar, som vanligt. På det stora hela vill jag vara frisk imån så jag kan gå och jobba, motionera mina killar ordentligt och inte blogga helt och hållet utan struktur.