"Snacka om sann djurvän

"Snacka om en sann djurvän!"
Det fick jag höra idag, och jag blev helt varm av glädje, och hade tackat så mycket om det inte vore så att jag hade truten full av hundgodis. Meat and biscuit. Säkert gott om du är hund, men själv recenserar jag den som ganska råäcklig och inte att rekommendera även om du är jäkligt hungrig, vilket var fallet vid detta tillfället.

Lite drygt en timme tidigare ringde vår larmtelefon och en tjej berättade om hur en hel svanfamilj verkade indränkta i någon form av genomskinlig olja. Eftersom svanungar inte överlever om de blir för blöta och kalla, vilket de blir om de har olja på sig, då deras skyddande lager inte funkar, är det viktigt att de inte blir dyngsura. Med andra ord åkte vi dit. Tyvärr var vi inte ensamma vid den här platsen då det populära pojkbandet One Direction spelade idag och fansen köade med picknickfiltar, solstolar och mellis. Jag fick hoppa ur bilen och skingra dem för att Agge skulle kunna köra bilen och komma fram. Ni kan ju själva tänka er följande: fjortonåriga, hormonstinna småtjejer som sovit utomhus, och som absolut inte vill flytta sig en millimeter eftersom de då riskerar att förlora sin plats i kön. De var inte direkt varken snabba eller samarbetsvilliga, men tillslut får vi dem att flytta sig, även om många tår helt klart var i riskzonen.

Väl framme är det packat med fåglar: gräsänder, skrattmåsar och en svanfamilj med mamma, pappa och sju små kottar, som mycket riktigt ser ut att ha fått nåt klegg på sin fjäderskrud. Jag har alltid varit en smula skraj för svanar då jag inte vet så mycket om dem, mer än att de är stora, kan väsa och vara jäkligt sura. Nu var de ju dock i behov av en undersökning och då får man helt enkelt svälja rädslan. Så jag satte mig på huk och lockade lite på dem, ja, ungarna alltså. Päronen fick gärna stanna där de var. De ruggar så de klarar sig rätt bra om inte vingarna blivit angripna. Ungarna var sturska och kavata och kom knallande mot mig och började nypa i mina fingrar.

"Här kommer vi. Ville du nåt eller?"

 Eftersom det gick så pass bra var det ju lika bra att få i dem lite käk så både de och päronen började lita på oss. Där kom hundgodiset in. Agge gav mig ett gäng och de tumnagelstora bollarna var liksom aningens för stora för små ungar att käka. Det var bara att slänga in en näve i munnen, tugga dem till mindre bitar, spotta ut dem i handen och mata småttingarna. De blev helt i extas och åt och åt och åt. Föräldrarna var lite skeptiska, men ändå rätt vänligt inställda. Ja, om man då inte räknar in de hundar som passerade med sina ägare. De fick både en och två väsningar och vingslag som varning. Själv kände jag mig nu ganska säker och erbjöd föräldrarna mat ur handen också. Mamman avböjde men pappan tog faktiskt lite godis ur min hand när jag satt på huk. Nånstans vid det ögonblicket dök vår fågelexpert upp i bil och kliver ut och berättar att om en svan blir förbannad och vill gå till attack med vingen och slår mig i nacken så kan slaget knäcka den. Jomen tack och tjena för den infon.

Jag tuggar och spottar, och tuggar och spottar.

Morsan har stenkoll...

...men farsan kan tänka sig ett smakprov.

Vi kunde i alla fall undersöka svanarna utan större missöden även om föräldrarna ville bita på vår expert, men han visste ju mycket väl hur han skulle parera, så det var lugnt. Hela familjen fick stanna på platsen och vi åker och kollar imån hur det är med dem och om de behöver åka in på en tvätt. Antagligen var det grillolja de var indränkta i.

De senaste jourpassen vi haft har vi blivit nerringda och varit ute på rull i princip dygnet runt. Anledningen heter fåglar och okunskap. En okunskap som är helt befogad, men som jag önskar skulle kunna förändras till kunskap och på det sättet rädda en hel drös fåglar. Ta svanfamiljen till exempel. Antagligen kan det vara något så enkelt som att någon gått ner till strandkanten för att diska sitt grillgaller. Var hamnar då oljan: jo, i vattnet. Lägg inte onaturliga saker i vatten och natur, det skadar mängder av vilda djur hela tiden. En hundvalp fick åka in på grund av nikotinförgiftning då den satt i sig en hel drös fimpar.

Det största gisslet vi har är dock fågelungar: de hamnar på marken, någon ser en ensam, haltande fågelunge,plockar upp den, tar hem den och ringer till oss med orden att den är skadad. Gör inte det. Plocka inte upp fågelungar för att de är ensamma, små, inte kan flyga eller haltar. De ramlar ur boet ett tag innan de är flygfärdiga, och de måste få vara på marken för att lära sig gå och flyga. Det händer inte på en gång, och oftast är inte direkt deras bo så stort ytmässigt att de kan lära sig gå genom att promenera omkring där uppe. De är inte heller ensamma utan mamman och pappan har koll på den, och kommer och ger den mat när det inte är en massa folk runt omkring. När den studsat omkring på marken några dagar flyger den snart själv. Plockas de däremot upp och bärs iväg är den plötsligt i mycket större fara och man har helt enkelt gjort sig skyldig till kidnappning. De flesta ungar kan dö av ensamhet, och somliga måste släppas tillbaka exakt vid boet annars kommer det ingen förälder och tar den. Att den haltar är helt enkelt att den håller på att lära sig gå. Benen är oanvända. Små skrubbsår är ingen fara, fåglar läker också, men om den däremot kommer inomhus ökar genast infektionsrisken. På allt detta utsätts fågeln för ENORM stress och kan faktiskt dö av det också. Om inte annat kan det bidra till lidande.

Så, innan du plockar upp en fågelunge, titta på den noga: blöder den, har den bölder, sitter något fast på den som en fiskelina eller nåt annat som inte ska vara där? Då är det läge att åka till veterinär eller ringa oss, men om inte- låt den bara vara. Visst, den kan bli tagen av ett vilt djur, men naturens biotop klarade sig utmärkt innan vi kom in och kladdade i den. Det här är dagens moralkaka, som ni jättegärna får sprida till barn, nära och vänner. Själv ska jag passa på att krypa till kojs och se om man kan få några timmar mer sömn inatt eller om bilen ska fortsätta vara på rull. Nåja, jag har ju blivit kallad sann djurvän.

"Å hör sen!"