Tuesday, June 03, 2014

Suck och stånk eller Nu jäklar

Vi har blivit med halt hund. Och har en icke-halt hund. Det är två komponenter som inte riktigt går ihop. Den ena behöver motion. Den andra är ordinerad vila i tre veckor med enbart korta kisspromenader som motion. För många skulle detta innebära "suck, helvete, stön", och jag kan väl erkänna att det till viss del gör det här. Främst eftersom det är killen som har hög energi som är halt, och att han ju dessutom har ont. Det får mig att vilja svära. En annan del av mig tycker det är skitintressant. Nu har vi inga undanflykter till att verkligen träna våra hundar på varsitt håll.

Smiley är den som då inte är halt naturligtvis. Han har bara vart hos veterinären en gång för besiktning och en gång för gratis tandundersökning. Resten av gångerna har han bara varit med som moraliskt stöd. Han är en frisk och pigg liten grabb. Dock är ju han även en väldigt osäker och rädd liten grabb som funnit mycket av sin nya styrka i Pasha. Som det ser ut är det fortfarande extremt mycket saker som skrämmer honom och när man passerar något som är jävligt läskigt vill man helst stanna upp, och låta honom stå där och själv få lägga märke till att det inte är farligt. När man går ihop med Pasha så funkar inte det eftersom Pasha är en hund som tänker "framåt, framåt, framåt!" och helt enkelt blir otroligt rastlös av att stå stilla. Självklart skulle han också då behöva stå still och träna på det, men om man bara har två armar är detta otroligt svårt att fixa själv, och ganska smärtsamt med en överhängande risk att därefter misstas som en rakad gorilla med tanke på den armlängd man erhåller.

Med andra ord: Smiley behöver gå själv på promenader. Han behöver bygga självförtroende och stanna upp när det blir läskigt. Han behöver tränas mer på att gå vettigt i koppel utan att fälla sin mor genom att fara ut framför hennes fötter i tid och otid, och han behöver få träna i lugn och ro utan någon som helst stress. Allt det där ska han få nu, under tre veckor. Sedan får han vara klar med det helt enkelt och då vara en perfekt hund utan några som helst problem med allt som idag är så skrämmande att han hoppar ur pälsen. Hm, sa jag tre veckor eller tre år?

Pasha å sin sida behöver lära sig varva ner. Nu är han halt och får helt enkelt inte rusa av sig all energi. Han behöver använda hjärnan och nosen och utmanas till tankearbete. Han behöver helt klart lära sig att gå kort och långsamt. Nu innebär det att det får bli innelekar för hans del. Aktiveringsbrickor, godisgömmor, identifiering och massa andra krångliga ord som inte alls egentligen är kompatibla med vad de innebär så därför skriver jag dem inte. (Eller jo, en kan jag skriva bara som exempel. Det finns hundträning som heter diskriminering. Hur normalt och bra låter det liksom?) Enkelt att fixa är exempelvis att stänga in honom i badrummet och sedan gömma godisbitar i hela lägenheten. Då får han leta i 25 minuter och efter det vara helt slut. Mycket bra träning.

Alltså ser de kommande tre veckorna ut som följande att en av oss två människor i lyan går ut med Smiley på långpromenad på kvällen och övar allt han behöver öva på, medan den andra håller sig hemma och försöker stimulera Pashas hjärna, samt ger lite massage och annat mys. Jag tycker verkligen det ska bli en intressant utmaning och en jättechans för båda hundarna att utveckla färdigheter som ligger lite i skuggan just nu.

Ett problem har jag dock redan stött på: För att gömma godis i lyan behövs som sagt att vi stänger in Pasha på det enda stället som har en dörr- badrummet. Grejen är bara att han inte får plats där inne om han inte står i badkaret, och det får han ju inte hoppa in i nu med sitt halta ben. Det är kanske hög tid att vi avancerar till ett större boende.

 Snoken som nu ska få börja göra arbete för sin lön...
Och benen, som nu ska få börja aktiveras ordentligt

0 Comments:

Post a Comment

<< Home