Sunday, December 11, 2005



Bygga pepparkakshus. Varför utsätter man sig för detta? Jag kommer nu bara att känna den goda doften i en vecka, innan jag far hem till Småland. Sedan kommer jag tillbaka i januari, äter upp non stopen och slänger sedan allt i papperskorgen. Detta året kan jag dock inte äta non stopen för de var riktigt äckliga. Nåväl. Detta var en pärs vill jag lova. Jag köpte ett färdigt hur (Jag veeet, hemskt! Jag visste inte ens att man kunde det förrän för ett år sedan, men jag vet inte om det blir nåt bak iår. Beror på Maja) När jag packade upp allt hade redan en vägg gått av på mitten och skorstenens lilla skaft brustit. Nåväl, kan man limma allt annat med socker går väl det att limma ihop dem med, så det inledde jag med. Därefter satte jag ihop en kortsida med en långsida och upprepade det. När sedan dessa två delar skulle ihop började svårigheterna. Var ju tvungen att skynda sig lite så jag greppade ena delen och skulle precis greppa andra fort som attans. Jättebra, då vevade jag istället ner den delen i vasken så den gick i sju bitar. Samtidigt bränner jag tummen på andra handen som hamnat i stekpannan. Då vill man inte fortsätta, men sagt och gjort gjorde jag det. Mina svängningar med brända tummen resulterade i massa socker på ena väggen i typ av "splatter här har skett ett massmord". Därefter är mitt hus väldigt åttio. På godisland fanns nämligen bara non stop i färgerna turkos, rosa och lila. Underbart. Halva taket fick rosa non stop. Smart eftersom det ska sitta RÖDA tomtar där. Och ja, det är en grön gelékrokodil framför dörren och en dödskalle på skorstenen. Man måste ju vara lite orginell. Men snälla, hindra mig nästa år.

Idag har jag gjort en till väldigt ovanlig sak. Jag har varit i kyrkan. Där spenderar man ju inte särskilt mycket tid, men när ens skönsjungande vänner befinner sig där och ska köra lite lucialåtar måste man ju masa sig dit. Traditionsnörd som man är. Att jag dessutom fick skjuts och en god lunch på Reetro gjorde ju inte saken sämre. Jag är stolt att vara vän till tre av Eskilstunas absolut bästa sångerskor. Det var väldigt vackert och vi hade med två israeler varav en lekte paparazzi hela showen.

Ja, en ovanlig sak till har inträffat! Jag har vunnit!! Det som aldrig händer. En finfin t-shirt från Lottens julkalender. Stolt :)

1 Comments:

Anonymous Marja said...

Grattis till vinster *fanfar*
Tack söt, det betyder så mycket att du tycker om vår sång :) Tack för att du kom trots din sjuka!

love you/puss

8:37 PM  

Post a Comment

<< Home