Idag har jag vart en bussåkare, på sightseeingsätt. Och helt ofrivilligt. Trodde jag skulle ut och uppleva naturen på hästryggen under dagen, men ack så fel jag hade. Inte tillräckligt påklädd tog jag bussen till Barva. Alla kläder fint nerpackade i väskan eftersom jag inte ville se ut som en micelingubbe i skolan. Klockan tolv står jag vid hållplats "Barva Handel". Jag kan dock inte förstå varför den heter så, för ingen handel är i sikte. Bara skog och väg och en villa. Och jag väntar på min skjuts, och väntar och väntar. Klockan 12.47 vet jag att en buss hem ska komma förbi, så vid tjugo i går jag helt sonika över vägen, väntar lite till och hoppar sen på bussen hem igen, med helt bortdomnade fötter och händer samt knän som stelnat. När jag var tryggt tillbaka i stan igen var Icas kropp för kall för att cykla hem. Då cyklar man istället till Forever, och ställer sig i deras ångbastu med kläderna på. Det var skönt. När jag fått känsel tillbaka sprang jag raskt ner och tränade mig till en normalare temperatur innan jag tävlade med bussen på vägen hem. I skoltider vinner jag även på hemvägen, fast det är uppförsbacke och motvind. Varför tävlar man mot bussen ens? Leker jag populärmusik från Vituula? Nej, jag tänker bara en varm tanke om att jag tjänar pengar på att cykla, får bättre motion och dessutom kommer fram snabbare.
Ridturen? Jodå, den blir av imorgon istället. Då ska jag vara påpälsad innan jag lämnar lägenheten.
Just det, tvätten är klar.