Här har ni den lilla(?!) snubbelfot klunsen jag rider. Jättefin pojke vid namnet Ramze som verkar tycka det är roligt att få hostattacker under galopprace samt följa grupptrycket och vara rädd bara för andra är det. Igår var ett träd väldigt farligt och ingen hade lust att gå förbi. Varken Ramze eller Hannas andra pålle. Så där stod vi ett bra tag. Andra bullar blev det sen under konditionsträningen. Trava ikapp en travare är inte det lättaste. Jag är van vid samlad, ganska långsam trav, men icke det här. Kände mig som en tafflig nybörjare så jag lät Ramze galoppera ikapp när det blev för mycket. På slutet hade jag som vanligt ingen känsel i... ja, i någon kroppsdel. Då hade Ica ändå förberett sig bra med tre par byxor, tre långärmade tröjor, dubbla sockor, dubbla vantar en vinterjacka, en skarf runt halsen samt Hannas underbenschaps. Jag tror att jag är hopplöst missanpassad till det svenska klimatet.
Kände dock att jag inte mådde helt kalas när jag kom hem. Frysa brukar jag göra, visst, men det här var löjligt, så jag gjorde givetvis en av de två saker som funkar för att värma upp mig. Jag åkte och tränade. Den iq man visar upp då är inte hög. Hemkomst med feber är måttligt roligt.
Nu känner jag mig överkörd av en ångvält. Okej att Ramze tränade kondition igår, men jag tränade banne mig muskler. Trodde inte man hade några muskler på de ställen jag har ont idag . På denna har jag feber, en igensvullen hals samt huvudvärk som om jag festat en vecka i sträck. Med andra ord är det synd om Ica idag. Hon som skulle städa och plugga så duktigt, och gå på ett spinningpass. Det funkar ju absolut inte idag. Jag har dessutom varken glass(jag vet, det är inte bra med glass när man har bajsont i halsen, men nu är det kris) eller choklad hemma, vilket krävs när man är sjuk, så jag får väl linda in mig i sju lager kläder igen och sticka ut näsan i kylan en snabbis.

Värt en notis är ju givetvis gårdagens VM-lottning. England även denna gång. Det ger mig minnen från när jag och fotbollshatande Åsa satt på en restaurang i Bangkok med en massa engelskmän och kollade på matchen. Vi var inte särskilt omtyckta kommer jag ihåg. Vi fick lämna landet redan samma dag. Haha. Tillbaka till lottningen. Paraguay. Ja, vad ska man säga om dem? Jag tycker inte vi ska nedvärdera nåt lag. De har haft ett väldigt bra lag, men frågan är om det håller. Får de inga bra ungdomar rostar de nog snart ihop på planen. Men, även gamla dojor kan göra mål. Eller nåt. Slutligen belönades vi även med Trinidad & Tobago. Jag har aldrig ens hört talas om stället. Men namnet är ju så härligt att det säkert blir trevligt att ha dem i samma grupp. Låter lite som Copacobana. Eller inte alls. Om Sverige går vidare? Jag skulle vilja säga "GIVETVIS!", men jag har lärt mig att Sveriges formkurva är lika rak som den linje man är övertygad om att klara i berusat tillstånd. Men, jo, jag får väl för en gångs skull vara optimist. Vi går vidare. Alla experter säger ju det ;)