Flash backs från gymnasiet har infunnit sig i form av att ha nästan hela klassen samlad i en och samma datasal. Samtliga har försvunnit in i något gruppdimma, eller i arton stycken närmare bestämt. I dessa dimmor talas olika kodade språk, det slits hårtestar från huvudsvålar, det svärs underliga ramsor som man vill lägga på minnet för att berätta för barnbarnen i brasans sken och det hamras på diverse skärmar och databurkar. Allt är med andra ord precis som det ska några dagar före redovisning. Eller? En kille vid datorn mitt emot ramlade av stolen i förmiddags, troligtvis frivilligt, men vad ska man räkna det som? Desperat självmordsförsök? Är människan utpräglad betygsfixerad eller vad är det vi sysslar med? Jag finner det i och för sig ganska roande att tjuvlyssna på folk (ja, jag vet, det har framkommit i tidigare bloggskrivningar) och höra vilka bekymmer de stöter på och framförallt hur många synonymer till "slottshelvete" man kan finna. Själv känner jag mig ganska lugn faktiskt. Jag har landat på någon planet där jag förstått att jag inte dör om jag misslyckas. Insikten står fast om att gruppen hade klarat sig precis lika bra utan mig. Ärligt kan jag säga att jag mest stört min grupp med iq-befriade frågor och försök till en mer uppsluppen stämning framåt seneftermiddagen. Av någon anledning ville inte min och Nellans humor följa med till resterande grupp sist när jag blev lämnad. Därför satt jag då mest och försökte framföra mina åsikter utan att någon skulle titta trött på mig, alternativt gå till attack. Man riskerar mycket under grupparbeten: folk börjar tycka illa om dig för du har konstiga åsikter, detta kan leda till mobbing och utfrysning. Man drabbas av otaliga virus och sjukdomar eftersom hälften av ens gruppmedlemmar sitter och hostar en centimeter från ens ansikte. Ens ögon börjar tillslut se änglar och konstiga stuckmönster dansande framför en. Nattsömnen försämras då man drömmer mardrömmar om slott, spöken och redovisningar där man tappar byxorna. Benens muskulatur försämras då man ändlösa timmar sitter i datasalen, på samma stol, utan att lyfta på arslet för att ens gå på toaletten. Slutligen ska man inte tala om allt ohälsosamt koffein man halsar i sig. Jag själv lider mest av doften från denna äckliga dryck som kallas kaffe, men bidrar ändå själv till koffeinmissbruket i form av cola light.
Allvarligt talat, med risk för att låta motsägelsefull samt från gårdagens inlägg om OS. Jag har ändrat mig: Grupparbeten är vår nya stora hälsofara!