Hrmf, alltid lika trevligt att komma hem. Kvart över fyra stod jag redo vid stationen och hade stressad mig svettig dit. Naturligtvis är tågskrället rejält försenat, och naturligtvis skulle halva Sveriges befolkning och några till åka med just detta tåg denna kväll. Eftersom jag erhållit vassa armbågar och är mycket van tågåkare studsade jag snabbt in och tog en sittplats. Hann göra det bekvämt i en halvminut innan jag blev bortkörd. Enligt mig skulle då de som hade sittplats hunnit in och tagit sina platser vid det laget, så jag slog mig ner på nästa lediga säte. Jag hann byta plats tre gånger innan jag insåg att alla sittplatser i tåget var upptagna. Ståendes fick jag fippla med mobilen, få skäll för jag hade en konstig biljett, lyssna på musik och samtidigt hålla balansen hela vägen hem till hultet. Dessutom kunde inte killen bredvid mig lösa sin korsordsbilagas barnkryss. Jag kände att jag ville stötta honom lite, men kom på mitt och Idas tappra försök till korsordslösande i måndags. Vi var förbannat duktiga på att hitta på egna ord, och lägga till rutor. Jockey stavas utan e, de som finns större i Indien än Afrika är Ilefanter och det där slottet på fyra bokstäver som inte var borg gav magsår. Vi räknar nu iskallt med att vinna två biobiljetter med ett korsord med hemmagjorda rutor, påhittade ord och flera överstrykningar med bläck. Med andra ord stod jag tyst och erbjöd inte killen min hjälp.

Väl hemma ställer jag mig och spanar efter en silvrig Skoda, eftersom jag promt inte ska gå hem, men utan större resultat. Märkbart irriterad tar jag upp mobilen med sparsamt batteri.
"Va? Har du redan kommit? Vi hade visst glömt bort att du skulle komma hem. Vad är klockan?"
Tack för den. Det känns så bra att man är efterlängtad (läs bortglömd) och uppskattad (läs förvirrande). Tillslut kom jag åtminstone hem och ingen kunde förstå varför jag såg ut som en skurborste i ansiktet. Sur. Jag muttrade en salig ramsa om glömska morsor, sega släktingar, önskvärda ungar, svettiga tågresenärer med korsordsproblem, jobbiga klädprovningar, och varför inte lite gnäll om dagens ungdom med när jag ändå var igång. Därefter tog jag och vovven en runda i skogen och det var hennes tur att bli sur eftersom jag inte tillät henne ta ett eller femton dopp i sjön. Jag ville inte bada och då badar inte hon heller.

Under eftermiddagen gjorde jag och Empo ett tappert försök att hitta midsommarkläder åt mig. Empo förtjänar nog en bragdmedalj, och ett pris för orginell smak. Våra stilar har inte mer gemensamt än att kläderna (oftast) är gjorda av tyg. Små 50-tals klänningar, blusar med volang, prickiga kreationer och bredrandiga linnen som fick mig att se ut som en bred motorväg regnade över mig in i provrummen. Hela tiden med orden "Stöna inte så prova nu jag måste se och godkänna sluta pusta den var ju jättefin jag blir tokig på dig prova den här med sluta säg att den inte passar den ska du ha!" i samma andetag. Vimmelkantig och beundrande för Empos ork köpte jag tillslut två toppar på rea för att göra henne glad. Troligtvis kommer jag inte använda dem, och det var främst byxor jag var ute efter, men vi hade ju en trevlig eftermiddag i alla fall.