Dagens dag har nog varit en sådan dag som inte riktigt accepteras när man egentligen ska hålla sig still. Dagens göromål:
* Agillity med vovven.
* Nån form av motion. Dumt antagligen.
* Betraktande av hopptävling.
* Hemfärd.
* Badning av ett stycke lerig hund.
* Badning av mig själv, lerig efter föregående bad.
* Ett åk till Maxi för shopping åt mamsen.
* Cyklande till fotbollsplanen.
* Support, grymtande och skitsnack vid planen.
* Cykling till Jens och umgänge med honom.
* Hemcykling
* Promenad med vovven

... och någonstans i detta skeede gick luften ur Ica. Jag känner mig som en gammal pensionär som inte orkar något.
Egentligen finner jag situationen en smula komisk. Nu orkar jag ingenting längre. Tröttheten ligger som en hinna över mig. Mycket omotiverat. På detta så tar nu alla mina förslitningsskador ut sin rätt. Idag steg jag mycket dumt i en mycket dum situation. Har haft ont i mitt dumma knä på tok för länge nu och det går inte över. Nu kan jag börja förbanna mig själv för jag tränat sönder så mycket, men hallå! Så dax att göra det nu. Hrmf. Ibland undrar jag om det över huvud taget finns någon poäng med att vara efterklok mer än att man får förbanna sin egen dumhet. Kanske också hoppas på att bli klokare till nästa gång. Vilket jag starkt betvivlar att jag blir, och till vilken nästa gång?

Idag är det Sveriges födelsedag och likaså min farmors. Jag fick först en halv hjärtattack då jag i förmiddags fräste förbi polisstationen aningens fortare än de 50 kilometer i timmen som anses tillåtet. Detta brukar vara helt riskfritt då det sällan syns några blå människor i denna byn. Nu var det istället 200 russin med rullatorer och ett helt gäng poliser som firade dagen. Jag blev så rädd att jag gasade iväg. På vägen hem var jag åter en trafikfara då jag höll på att mangla ner hela musikkåren som dumt nog valt att spatsera mitt i gatan. Hur klurigt är det när det finns folk som har mycket att göra och befinner sig i hårda bilar omkring dem? Jag blev stressad bara av att se dem. Jeez.

Imorgon blir det fotboll igen. Mycket trevligt även om jag snart i ärlighetens namn springer ner och sparkar ner något lags målvakt och begär att som straff få hoppa in själv. Är det förhandlingsbart?

Tråkigast just nu är att när jag väl har tid att skriva finns det inget där. Jag känner mig helt blank och tom i bollen. På något sätt som jag inte kan förklara känns det som man förlorar på vilket håll man än spelar.

... och nästa gång man bloggar kommer det vara som en gamling på 24(!!) år! (Oerhört ful siffra) Vad har jag sysslat med efter studenten? (Mer än kört truck, vart i Australien, Thailand, Singapore, Egypten, lekt dagisfröken, pluggat och bott i Malmö, pluggat i Växjö, flyttat till Eskilstuna och försökt reda upp mitt liv?)