Sakna är ett konstigt begrepp som aldrig lyckas bli riktigt tillfredsställt.
När jag är i Växjö saknar jag alla underbara klassisar och kompisar norrut i Sverige, och hunden på hemmaplan.
När jag är i Etuna saknar jag hunden så det gör ont.
Nu när jag är hemma saknar jag Växjöfolket och de underbara norrut.
Åsa och Annapanna saknar jag mest hela tiden eftersom vi ses så sällan.
För att vara djup funderar jag på att jag ändå trots alla snesteg är väldigt lyckligt lottat som lyckas ha underbara människor i min närhet nästan jämt.
Denna helgen har jag varit så störig mot bror att han nu flyr till Karlskrona för att slippa mig de övriga två dagar jag har hemma. Jag förstår honom till fullo. Men eftersom jag är hemma så sällan måste jag leva upp till min image som störig lillasyster lite extra då. Dessutom förbereder jag honom på att tänka en tanke till innan han skaffar barn. Tänk om han får en dotter... som visar sig vara lika knasig som jag. Då måste han ju tränats innan så han står ut.
Just fenomenet att jag är knasig får jag nya bevis på varje dag. Mina drömmar berättar det för mig varje natt. Jag tror jag vill äga en landslagströja(ja, en ny modell, plus att jag glömt min i Etuna) eftersom jag drömt om egendesignade tröjor två nätter i rad nu. Dessutom blir jag ännu mer nojig med mina tvångstankar om låsta dörrar och släkta lampor när jag drömmer som inatt. Sen att det kommer en cowboy och ett gäng människor som bryter sig in hos mig för propagera om hur fel det är att vara rik (vilket jag är i drömmen. Underbar tanke), och hindrar mig från att stänga dörren genom att proppa den full med mynt. Mycket motsägelsefullt. Jag menar, då blir jag ju ännu rikare.
Nåväl. Just nu går min blivande bestseller ganska segt. Jag tror saker man glömt kommer ikapp när hjärnan mot vissa protester börjar fungera igen. Farligt värre.
Ida- nästa gång vi ses är det veckans höjdpunkt: volleyboll! Tänk vad lättroad man kan bli när resterande tid spenderas i ett uttråkat tillstånd.
Ska försöka titta på Zozo med text idag. Det var svårt att förstå nånting utan text. Jag talar tyvärr inte bra libanesiska.
När jag är i Växjö saknar jag alla underbara klassisar och kompisar norrut i Sverige, och hunden på hemmaplan.
När jag är i Etuna saknar jag hunden så det gör ont.
Nu när jag är hemma saknar jag Växjöfolket och de underbara norrut.
Åsa och Annapanna saknar jag mest hela tiden eftersom vi ses så sällan.
För att vara djup funderar jag på att jag ändå trots alla snesteg är väldigt lyckligt lottat som lyckas ha underbara människor i min närhet nästan jämt.
Denna helgen har jag varit så störig mot bror att han nu flyr till Karlskrona för att slippa mig de övriga två dagar jag har hemma. Jag förstår honom till fullo. Men eftersom jag är hemma så sällan måste jag leva upp till min image som störig lillasyster lite extra då. Dessutom förbereder jag honom på att tänka en tanke till innan han skaffar barn. Tänk om han får en dotter... som visar sig vara lika knasig som jag. Då måste han ju tränats innan så han står ut.
Just fenomenet att jag är knasig får jag nya bevis på varje dag. Mina drömmar berättar det för mig varje natt. Jag tror jag vill äga en landslagströja(ja, en ny modell, plus att jag glömt min i Etuna) eftersom jag drömt om egendesignade tröjor två nätter i rad nu. Dessutom blir jag ännu mer nojig med mina tvångstankar om låsta dörrar och släkta lampor när jag drömmer som inatt. Sen att det kommer en cowboy och ett gäng människor som bryter sig in hos mig för propagera om hur fel det är att vara rik (vilket jag är i drömmen. Underbar tanke), och hindrar mig från att stänga dörren genom att proppa den full med mynt. Mycket motsägelsefullt. Jag menar, då blir jag ju ännu rikare.
Nåväl. Just nu går min blivande bestseller ganska segt. Jag tror saker man glömt kommer ikapp när hjärnan mot vissa protester börjar fungera igen. Farligt värre.
Ida- nästa gång vi ses är det veckans höjdpunkt: volleyboll! Tänk vad lättroad man kan bli när resterande tid spenderas i ett uttråkat tillstånd.
Ska försöka titta på Zozo med text idag. Det var svårt att förstå nånting utan text. Jag talar tyvärr inte bra libanesiska.
posted by Ica at 9:40 AM
5 Comments:
Ja du, nästa gång vi ses är det vollyboll som gäller, med de regler och iriiterande skruvbollar från en viss människa som det innebär. Och visst är det veckans höjdpunkt, utan några som helst protester! =)
Och, med tanke på vad du skrev igår; Snälla du, låt din mask rasa, låt de hjälpa dig! Det handlar inte om att visa sig svag. Det är en enorm styrka att låta någon se, att låta ngn hjälpa! Du är en tävlingsmänniska med "vinnarskalle". Men se då till att vinna denna kampen, se då till att gå från "planen" med huvudet högt och ett mindre kaosartat inre! Det är styrka och mod, inte svaghet. Och jag tror på dig, Du Kan!!
Och promenera nu inte för mycket, utmana rastlösheten!
KRAMAR
Det är inte bara människorna RUNT Ica som är underbara. Det finns en underbar person precis där i mitten också.
Oooh, "gåta"! ;)
håller med mike
Eskilstuna saknar dig!
Jag blir rörd och saknar nu ännu mer. På alla håll.
Post a Comment
<< Home